måndag 6 mars 2023

Nödvändigt ont



Bokens titel: Nödvändigt ont
Författare: Maria Adolfsson
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2023
Antal sidor: 349

Den nyaste boken om kriminalarna i Doggerland håller ett högre tempo än den förra och är dessutom förlagd till en rolig miljö. Polisen kallas till en rik konstnärs överdådiga herrgård med figurklippta buxbomhäckar (i form av stora bröst och penisar), där målarens första hustru för tillfället bor med deras gemensamma son och hans andra hustru bor permanent med deras tweenie-dotter trots att paret är skilda och hans tredje kvinna, en ung nakenmodell, bor trots att hon inte är populär hos någon av de andra. 

Konstnären själv är som uppslukad av jorden. Mördad? Knappast. Allt tyder på att han begått självmord. Karen misstänker dock att han kanske bara fejkat allt och flytt från det galna huset där hans tre kvinnor käbblar och tjafsar dagarna i ända. 

Eftersom den nye polischefen, maktgalen och gravt otrevlig, är kompis med konstnären får försvinnandet högre prioritet än vad som är brukligt. Men när Karen hittar skumma ledtrådar tvingas hon backa ner och sluta rota i sånt hon inte har att göra med.

Man vet att man lever sig in alldeles för mycket i en vanlig deckare om man blir tårögd och snyftig av en sån här passage om midvinterfirandet (trots att vi inte ens har något sånt i Sverige):
"...de samlar ihop sina jackor, filtar, cigarettpaket och glas och reser sig. Utanför är luften klar och kall. Glöden under lammet skickar små flagor i den milda brisen, elden under den snart tomma gjutjärnskitteln sprakar fortfarande och ett tiotal eldkorgar lyser upp resten av gårdsplanen. De ställer sig (--- )och blickar ut över Forsetebukten, alla med varsitt glas i handen, alla med en blandning av förväntan och allvar.
-Säkert att du inte fryser? säger han och just som hon ska protestera hörs det första slaget av en kläpp mot en kyrkklocka någonstans. Bara sekunder senare kommer ljudet emot dem från alla håll, färdas över vattnet och tycks omsluta hela udden (---) Alla ringer för att vägleda trötta fiskare hem och för de själar som blivit kvar där ute."

Gulp. Den doggerska traditionen att servera slarvgryta ur stora kittlar, skåla i bubbel, äta helstekt lamm och stå i det kompakta midvintermörkret och lyssna när ögruppens alla kyrkklockor ringer verkar väldigt fin.

Tack för recensions-exet! Förlaget begrep antagligen att det här är en bok jag skulle bli väldigt glad över.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar