Longbourn

Bokens titel: Longbourn
Författare: Jo Baker
Förlag: Black Swan, 2014
Antal sidor: 443

Som jag skrev i ett inlägg nyss, så valde jag "Longbourn" till min engelska afton, där vi skulle prata om hur en klassiker som "Pride and Prejudice" (Stolthet och fördom) står sig efter flera hundra år och hur en uppföljare klarar sig i jämförelse.

Alldeles strax ska denna bok för övrigt ges ut på svensk pocket, det är Månpocket som kommer med "Huset Longbourn" nu i veckan. Vi läste den alltså på engelska, efter att vi först antingen läst Jane Austens bok eller sett filmatiseringen (för att bättre på minnet, alla har väl läst boken vid något tillfälle tidigare).

Jag var så glad när jag hittade den här boken och tyckte det lät så vansinnigt spännande att se familjen Bennet, mr Darcy och mr Bingley ur tjänstefolkets synvinkel. Bland det första man får läsa är hur pigan Sarah får stå ute i kylan och skrubba tvätt och hänga på tork i blåsten, händerna nariga och stela.

Hon som ser de fem flickorna Bennets smutsiga underkläder, vet det mesta om dem, känner till de mest privata delarna av deras liv. Hon funderar på hur försiktiga Elizabeth, Jane och deras småsystrar skulle vara om de tvingades ta hand om sin egen tvätt, istället för att släpa kjolarna i lera och låta någon annan skrubba ren kläderna mot tvättbrädan och skölja i iskallt vatten. Eller gå ut med kisspottan på morgonen. Eller raka askan ur eldstaden, städa och sopa golven, utfodra djuren, ta ut matresterna till svinstian.

Visst glittrar det till ibland och visst är boken underhållande, men nja... Jag har många invändningar också. Främst att det helt enkelt blir lite för sött, lite för ordnat. Jag kommer att tänka på "Lilla huset på prärien". Är smått allergisk mot hur bra allt löser sig för kökspersonalen, pigorna, drängarna och det övriga tjänstefolket i slutet.

Den andra invändningen är att Jo Baker har fabulerat lite väl fritt kring personalen. Nu kan jag inte säga vad jag menar med det, för då förstör jag massor för blivande läsare. Om jag säger så här har jag inte avslöjat något: de allra flesta av personerna i boken har en sida man inte kände till om dem, en bakgrundshistoria som är rätt anmärkningsvärd. Det blir för många såna spektakulära avslöjanden.

Den tredje invändningen är att jag inte alls gillar att Sarahs älskade - man skulle nog kunna säga fästman - berättar en lång historia om hur han lever i Spanien på flykt undan den engelska kungens armé. Flera av tjejerna i bokklubben tyckte att detta var den bästa delen av boken, men jag skyndade mig förbi de kapitlen och uppskattade dem inte alls. Håll dig till saken, Jo Baker! Nu var det minsann engelska herrgårdar under sekelskiftet 1700/1800-tal, deras herrskap och tjänstefolk som det handlade om.

Ovan ser ni de svenska omslagen. Nedan de engelska. Jag gillar särskilt det omslaget som min egen bok har, för där ser man ju Sarah i bakgrunden och någon av de vackra flickorna Bennet i förgrunden.

På plussidan är att Jo Baker har läst sin "Stolthet och fördom" fyrtioelva gånger, kan den utantill och använder dess händelser som en sorts tidslinje i sin egen bok. Om herrskapet har middag på Longbourn så får vi i den nya boken läsa om köksans slit med att tillaga höns och baka bröd. Om den giftaslystna Elizabeth åker till mr Bingley på visit så får vi se det hela ur drängens synvinkel då han selar hästarna och skjutsar den unga damen dit.

Betyg: God idé som inte fullföljs så som man kunde ha önskat.

Rekommenderas till: andra som vill se Jane Austen-klassikern på ett nytt sätt.

Snackis: Vi hade en bra diskussion om boken och om sannolikheten i de olika skeendena, men jag kan inte påstå att det någonsin hettade till. Snarare var vi nog rätt överens om att detta var ganska jolmigt.

Länk till boken på Adlibris: ENGELSK POCKET eller SVENSK POCKET