Kleopatras kam

Bokens titel: Kleopatras kam
Författare: Maria Ernestam
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2008
Antal sidor: 343

Efter "Caipirinha med Döden" och "Busters öron" kom ganska snart "Kleopatras kam". På många vis är den lika skruvad som de båda första - de handlar alla om kvinnor som handskas med döden på olika vis. I alla tre böckerna har döden en huvudroll, tillsammans med förbjudna känslor.

Jag gillar det här att ta en hyfsat vanlig svensk kvinna och hennes kärleksrelationer, hennes familjeband, hennes arbete och vänner, hennes ordinära liv i något svenskt samhälle av idag och sedan låta henne råka utför de märkligaste saker.

I den här historien får vännerna Fredrik, Mari och Anna för sig att de ska starta en alltiallobyrå med service. Ungefär som det idag finns mängder av firmor som erbjuder hushållsnära tjänster, sedan RUT-avdraget infördes. Men då boken kom ut 2008 var det där med service hemma inte en lika stor sak. Byrån ska utföra allt som folk inte hinner med eller klarar av själva.

De tre vännerna är någonstans kring 40 år gamla, lever singel och har en fin vänskap som binder dem samman. Men Mari får sparken från sitt jobb i bokens inledning - för övrigt mycket bra beskrivet! - och bestämmer sig för att dra igång en egen verksamhet, tillsammans med sina vänner.

Mari har en svår upplevelse från sitt år på Irland, något som ligger och spökar i hennes liv hela tiden, ett obehagligt minne hon inte kan göra sig kvitt. Anna har också problem som tynger henne och Fredrik lider helvetets alla kval efter en uppväxt med en far som hånade honom och aldrig gav honom villkorslös kärlek. De tre vännerna får ett spektakulärt uppdrag: att döda den gamla kvinnan Elsas make. Kommer de att anta uppdraget? Vem av dem gör det, isåfall? Vad tar man betalt för något sånt? Och hur ska det gå till?

Jag tyckte mycket om boken, i synnerhet som den liksom de tidigare är mycket spännande utan att vara snaskig. De tre vännernas personliga berättelser är också mycket gripande.

Nu är det länge sedan jag läste "Kleopatras kam", men som jag minns det så var jag rätt besviken på de sista kapitlen som kändes tunna, ihoprafsade, osannolika och på något vis snabbt överstökade - men jag kan minnas fel. Har dock ett minne av att en i övrigt väldigt klurig bok avslutades på ett ogenomtänkt sätt.

Betyg: Välskriven, som allt av Ernestam, men inte riktigt lika engagerande som de två tidigare romanerna.

Rekommenderas till: dem som önskar en god bok, helt enkelt.

Snackis: Jo, det tror jag. Skulle man själv kunna ta på sig att mörda en man för att det på något vis är moraliskt försvarbart?

Länk till boken på Adlibris: POCKET.