Me before you

Bokens titel: Me Before You
Författare: Jojo Moyes
Förlag: Penguin Books, 2012
Antal sidor: 499

Det här avfärdade jag snabbt som en tjejbok, sådär lite med en fnysning. En chic-lit. Kolla bara på omslaget! Är det Alice i Underlandet som släpper en fågel fri i solnedgången? Det är bara för sött.

Den svenska titeln är "Livet efter dig", vilket dels låter ytterligt tramsigt och dels är väldigt märkligt med tanke på vad det engelska originalet heter...

Nåväl, jag skulle inte ha köpt boken själv, men nu valdes den till förra månadens läsprojekt i vår bokklubb. Jag fick (av bokklubbens värdinna) låna den engelska versionen. Hon hade inte förvarnat mig om att den var på femhundra sidor! Visserligen är den busenkel - även på engelska - men om man har heltidsjobb och ungar och ett annat liv också så är det lite mycket att klämma i sig en bok på femhundra sidor på den korta tid vi hade.

"Me Before You" har blivit en monumental succé i hemlandet och antagligen överallt dit den sålts och översatts. Jag förstår varför! Boken är faktiskt ruskigt bra skriven såtillvida att den är spännande, snabbläst och roligt upplagd. Den innehåller kärlek och sorg, snyftig melodram och krass verklighet, rika och fattiga, friska och sjuka. Alla ytterligheter spelar mot varandra.

Utan att förstöra läsglädjen eller intresset hos någon kan jag avslöja att den manliga huvudpersonen Will är totalförlamad och utan livslust. Den kvinnliga huvudpersonen Louisa är däremot sprittande av både livsglädje och överskottsenergi. Will önskar dö, Louisa vill att han ska leva. Hela bokens stora konflikt och kärnämne är detta: har man rätt att själv bestämma över sin död, ska man få begå assisterat självmord, kan man kräva att andra ska acceptera detta och kan man begära att få sin önskan respekterad?

Allt kretsar kring om Will ska hitta glädjen i att leva, trots att han inte kan göra nästan någonting längre - och om Lou ska kunna acceptera hans önskan att få dö. Men boken lyckas också sno en bit av My Fair Lady och göra en Eliza-Doolittle-och-doktor-Higgins-variant, där den smarta men smått oambitiösa och outbildade Louisa övertalas av den oerhört välutbildade, bereste och världsvane Will att börja studera, gå till biblioteket, resa, förkovra sig.

Som om vi inte redan hade tillräckligt med ingredienser i svart och vitt så blandar författarinnan även in pengar: Louisas familj beskrivs noggrant - pappan blir arbetslös, lillasystern har fått barn som mycket ung, mamman sliter men har inga pengar, gamle morfar bor med familjen och den vuxna Lou sover i en skrubb hemma. Hon har i stort sett aldrig varit utanför staden och verkar nöja sig med ett rätt anspråkslöst liv. Will däremot är en stormrik ung man med en överklassfamilj där man har hur mycket pengar som helst, bor flott i ett slott och har rest jorden runt tillsammans med sina äventyrliga killkompisar och bländande vackra flickvänner.

På något märkligt vis lyckas man tycka lika synd om den fattiga, outbildade flickan som den rika, välutbildade mannen - trots att det är han som blivit förlamad och önskar dö.

Jag kunde förutse ungefär allt som hände i boken och det störde mig mycket. Även sånt som jag misstänker att man skulle få som en överraskning - tyvärr begrep jag alla såna vändningar långt innan de skrevs ut i klartext. Trist. Men jag har överseende med det, för romanen som helhet var varm och söt och mjuk som sockervadd mitt i all den existentiella ångesten.

Betyg: Vacker kärlekshistoria med vemod, livsglädje och dödslängtan.

Rekommenderas till: alla som gillar Hugh Grant och Emma Thompson-filmer typ Love Actually.

Snackis: Ja, en riktigt bra snackis om man inte väjer för samtal om dödshjälp och chic-lit på samma kväll.

Länk till boken på Adlibris: POCKET och ENGELSK POCKET.