Allt är en bild av mitt hjärta

Bokens titel: Allt är en bild av mitt hjärta - 
Konstnärsparet John Bauer och Esther Ellqvist
Författare: Margareta Wersäll
Förlag: Vulkan, 2014
Antal sidor: 238 + noter, anteckningar etc.

I mitt barnrum hade jag tre illustrationer av John Bauer då jag växte upp. Tror mamma hade klippt ut dem ur någon tidning och plastat in dem, de var rätt murriga färgerna och satt fast med häftstift. Jag älskade dem och låg alltid och tittade på dem då jag skulle somna. Det var mossiga stenar, täta granskogar, stora troll med lockigt hår och ringar i öronen, ibland en vacker prinsessa med hår ner till fötterna.

Den där prinsessan har sitt ursprung i John Bauers hustru Esther och jag blev intresserad då jag fick ett erbjudande från Vulkan förlag om att recensera en nyutkommen bok om just John och Esther. Boken är skriven av Margareta Wersäll, som tydligen är fil. dr. i litteraturvetenskap. Det tror jag säkert, efter att ha läst hennes "Allt är en bild av mitt hjärta".

Det här är två av de tre planscher jag hade ovanför min säng hela min barndom.

I boken får vi följa Esthers och Johns liv, först då de studerade konst var för sig och sedan under deras romans - som mestadels tycks ha bestått av korrespondens, då John uppenbarligen inte ville att Esther skulle besöka honom. Slutligen under deras äktenskap, fram till den tragiska död som vi väl alla har hört talas om.

Ur boken:
"John meddelar att han absolut inte kan komma till Stockholm och träffa Esther, vilket hon bett honom om. Hur skulle det se ut? Han kan ju inte fara dit "utan anledning" och kan naturligtvis inte säga att det är Esther han ska träffa och att han vill hålla henne i sin famn och att han vill kyssa henne. Vem skulle han redogöra sina planer för? Rimligen är det föräldrarna som han inte kan inviga i sitt kärleksförhållande."
Hur kan han vara så rädd att berätta för sina föräldrar om Esther? Jag begriper det inte. Hon tycks inte ha varit ett dåligt parti. Hon var oerhört vacker, omsvärmad, eftertraktad. Hon var konstnärligt begåvad och verkar ha varit en stark ung kvinna med egen vilja.

Lite senare står det:
"När Esther ska resa tillbaka (från Skåne, min anm.) vill hon hälsa på John som svarar med undanflykter. Han vill absolut inte att de ska träffas i hans hem med det märkliga tillägget: "...och utan att besöka mitt hem kan du knappast komma hit till staden. Alltså får du inte komma hit."
Öh? Hon får inte komma till sin pojkväns hem? Han bestämmer dessutom att hon inte ens får komma till den stad han bor i.

Någonstans här har jag lust att personligen leta reda på John och ge honom en fet smäll, känner jag. Det är inte ofta som böcker får mig att känna så, men det här är dokumentärt och den arma Esther har en gång för hundra år sedan plågat sig igenom ett förhållande med denna gravt självupptagna man, som i mina ögon faktiskt verkar smått rubbad. Det berör mig, det berör mig illa.

Jag läser noga allt som Margareta Wersäll skriver om hur dåtidens män betraktade kvinnor, men även om deras syn på det motsatta könet på många vis är förvånande och upprörande så bräcker John Bauer de flesta av sina jämnåriga manliga kamrater.
"Du som vill bli min lilla hustru får inte visa dej inför kamraterna som en ytlig, slamsig, kokett, bortskämd, nyckfull och egenkär flickbyting. Jag har satt dej så högt, Ester, och där uppe vill jag ha dej. Jag blir ledsen när jag ser svaga om också mänskliga drag hos dej." 
Är det okej att säga så till sin fästmö? Inte ens på den tiden kan det ha varit vanligt att man talade till sin blivande hustru på det sättet. Jag har läst en hel del som min mormors mor och hennes släktingar och vänner har skrivit till varann under exakt samma tid som Esther och John var fästfolk, och jag känner inte alls igen den tråkiga härskarattityden. John tycks vara en osäker människa som ständigt tvivlar på sin konstnärliga förmåga, men även på sin attraktionskraft.

John Bauers målningar och sagoteckningar kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, men efter att ha läst "Allt är en bild av mitt hjärta" är min syn på honom nedsolkad. En deprimerad man som inte har mycket till beslutskraft, en svag stackare som håller fästmön på halster, en negativ person som tycker synd om sig själv och ständigt tvivlar på både sig själv och andra. Till råga på allt verkar han ha varit svartsjuk och bevakande mot sin vackra flickvän, på ett osunt sätt.

Det här är starkt, spännande, engagerande på många vis. En bok om kvinnors villkor under det tidiga 1900-talet och om konstnärers liv i synnerhet, men även en fin beskrivning av Sverige som det såg ut vid förra sekelskiftet. Mycket intressant! Det är en faktabok, ska man komma ihåg, och alltför sällan hörs författarens egen röst - jag skulle gärna sett fler kommentarer av henne!

Hade jag fått bestämma så skulle man helt ha struntat i alla dessa gamla (döda) gubbars analyser av John Bauer och hans konst; jag fick googla för att hitta vilka Gunnar Lindqvist och Harald Schiller är eller var. De är män födda sent 1800-tal och tidigt 1900-tal och jag är komplett ointresserad av att höra deras stela omdömen. De tillför inte handlingen något, utan drar bara ner tempot. Som det här: "I sin knappa plasticitet och sin förfinade klara kolorit visar hur hon besitter en framstående konstnärlig förmåga", som Gunnar Lindqvist (85 år) säger om Esther. Vill vi veta det? Han var inte samtida med henne utan sa detta efter Esthers död. Hon fick aldrig höra omdömet. Jag skulle hellre ha sett att Margareta Wersäll själv kommenterat mer kring personerna och deras förehavanden, för det är uppenbart att hon har åsikter om hur John och Esther beter sig mot varann.

Omslag: Riktigt fult, rörigt och ogenomtänkt omslag och tyvärr är inte inlagan mycket bättre (där man bland annat alternerar mellan två olika typsnitt som krockar med varann utseendemässigt). Tråkigt på en sådan potential att inte Vulkan förlag ser till att anlita en formgivare! Har man möjlighet att göra en förstasida med en illustration av vårt lands främste sagotecknare så försitter man inte den chansen.

Betyg: Jag har ju en svaghet för sånt här; älskar historia, gamla brev, släktforskning, berättelser från ett svunnet Sverige. Det här är mycket välformulerat, intressant, påläst och ger mig helt nya kunskaper om konstnärsparet som annars mest förknippas med döden på Vättern.

Rekommenderas till: alla som är intresserade av ovanstående - ni kommer inte att bli besvikna.

Snackis: Här finns samtalsämnen så det räcker för en helkväll med bokklubben.

Länk till boken på Adlibris: HÄFTAD

Tack till Vulkan för boken.