Allt vi aldrig gjorde med varandra

Bokens titel: Allt vi aldrig gjorde med varandra
Författare: Inger Alfvén
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2012
Antal sidor: 317

Någon gång i tidernas begynnelse läste jag "S/Y Glädjen" och minns den med rysningar - hu, vilken kuslig bok! Och därefter "Dotter till en dotter" som egentligen utkommit tidigare, men när båda dessa böcker först släpptes var jag fortfarande en liten småunge. Senare har jag även läst "Ur kackerlackors levnad", men någonstans där tappade jag intresset för Inger Alfvéns böcker, så jag antar att den sistnämnda inte var något för mig. Hursomhelst får man väl säga att Alfvén är en av Sveriges främsta nutida författare och en stjärna på att skriva om ruggiga relationer.

Tack vare senvinterns bokrea är jag nu ägare till "Allt vi aldrig gjorde med varandra", en fin bok som någon okänd satt på vackrast tänkbara sätt ("satt" som i den typografiska sättningen, det vill säga: någon har haft den goda smaken att välja ett vilsamt typsnitt, tilltagna marginaler, rejält radavstånd, gott om luft på sidorna - allt det där finliret som gör att en inbunden bok känns så inbjudande att läsa).

Romanen utspelar sig på en herrgård i Sörmland, huvudsakligen under midsommarafton. Till den förfallna gården kommer Viktoria, snart 27 år och bortskämt skilsmässobarn, för att gifta sig. Hennes buttre och dödslängtande far har fått stå för bröllopets kostnader, trots att det blottat ut honom fullständigt. Pappans unga sambo har fått slita som ett djur för att färdigställa orangeriet i trädgården, städa flyglarna, snygga till den ruckliga herrgården så gott det går innan ett trettiotal gäster från Stockholms överklass invaderar för midsommarbröllopet.

Till festen kommer också brudens mor, som inte varit där sedan hon 15 år tidigare skilde sig. Hon har nyligen blivit änka efter make nr 2, han som svävar som en ande över festen och har en egen röst i romanen. Genom en räcka korta kapitel får vi lära känna Viktorias föräldrar och deras nutida förhållanden likväl som deras gemensamma äktenskap. De vuxnas relationer varvas med glimtar av Viktorias liv, hennes ytliga väninnor, hennes blivande make - som hon knappt känner men vill ha barn med! - och hennes döde farfar som påverkar gårdens folk långt efter att han begravts.

Det är oerhört välskrivet, det är spännande på ett långsamt och ganska sävligt sätt - och framför allt framträder personerna allt tydligare för varje kapitel man läser. Små detaljer och gamla händelser förklarar varför livet ser ut som det gör för huvudpersonerna idag. Jag gillar greppet att skildra ett enda dygn men varva det med minnen som knyter ihop historien.

En enda negativ sak har jag att säga om boken: Inger Alfvén har totalt hakat upp sig på Facebook. Hon låter Viktoria referera till detta sociala forum på nätet i tid och otid. Bland annat har Viktoria blivit framröstad på Facebook som Sveriges femte snyggaste kvinna (eller något sånt). Själv har jag aldrig sett några såna omröstningar där. Hade det inte passat bättre att skriva VeckoRevyn?! Likaså har Viktoria blivit erbjuden ett modelljobb med lyxiga kläder på - och av! - Facebook. Men det är ju företag som gör reklam på sidan, åtminstone har aldrig jag hört talas om att Facebook själva köper in klädmodeller... För att inte tala om hur den täta stämningen i boken bryts då författaren låter Viktoria och hennes förvisso väldigt ytliga vänner hela tiden tänka på vad de ska lägga ut på sina statusuppdateringar. Har Alfvén överhuvudtaget fått sig förklarat hur sociala medier fungerar? Hon verkar hysa en stark aversion mot dem, det är klart.

Min bild: Röda rosor som i kärlek!

Betyg: En utomordentlig relationsroman, mycket genomtänkt och välskriven. (Skulle passa som gripande tevefilm förutsatt att man hade goda, svenska skådespelare och en väl tilltagen budget!)

Rekommenderas till: dem som gillar böcker där karaktärerna förändras över tid.

Snackis: Bra ämne för en bokcirkel, skulle jag tro.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN och POCKET.