fredag 24 oktober 2014

Min salig bror Jean Hendrich



Bokens titel: Min salig bror Jean Hendrich
Författare: Carina Burman
Förlag: En bok för alla efter en överenskommelse med Albert Bonniers Förlag, 2006
Antal sidor: 345

Det här är en bok med en tämligen trist utsida, en konstig titel och en måttligt lockande baksidestext. Men det är en av mina absoluta favoriter!

Jag har länge funderat på hur jag ska kunna recensera något som jag tycker så mycket om. Det är svårare än man kanske skulle tro. Boken utkom första gången 1993, fint inbunden och med ett tilltalande omslag. Min pocket däremot är från 2006 och även om jag genast ser att det är Johan Tobias Sergel som gjort den speciella illustrationen så kändes inte boken så tilltalande.

"Min salig bror Jean Hendrich" blev liggande i traven med olästa böcker tills jag tog med mig den till landstället för några somrar sedan.Från första kapitlet var jag fast! Jag sträckläste den, kunde knappt göra uppehåll för mat eller annat (tur nog var det en regnig sommar och jag förväntades inte göra mycket mer än dricka te, läsa, fixa något enkelt till lunch, kasta ett halvt öga på ungarna så de inte slog ihjäl varann av tristess) och levde mig helt in i Jean Hendrich Kellgrens värld.

Bokens berättare är skalden Kellgrens äldre bror Jonas och älskarinnan Hedda. Boken tar sin början då Jean Hendrich ligger för döden i Stockholm, men hoppar snart till hans uppväxt som Johan Henrik i Floby under mitten av 1700-talet. Sedan får vi följa Johan Henrik då han studerar, flyttar till Åbo i Finland och sedan till Stockholm där han blir en ansedd ung magister.

I storstaden - så stor den nu var år 1777 - träffar han kryddkrämarens dotter Hedvig, kallad Hedda och inleder en romans med henne. Johan Henrik hamnar vid konung Gustav III:s hov och kallas Jean Hendrich, han gör karriär och blir en av den tidens kändisar. Redan under sin levnad ansågs han vara en av rikets främsta författare och poeter. Johan Henrik var samtida och vän med Carl Michael Bellman och Johan Tobias Sergel.

Som jag förstår det har Carina Burman kommer över autentiska skrifter från 1700-talet, som hon har använt som bakgrund för sin berättelse. Spännande! (Om det är sant, vill säga. Jag blir inte riktigt klar över det. Det känns som att allting är äkta, men kanske finns påståendet om skrifterna bara där för att ge känslan av "based on a true story" ungefär...)

Det här är en fantastisk roman, full av skildringar av hur livet såg ut i vår huvudstad för 250 år sedan, full av ofantligt mycket sex också - mer än de flesta böcker jag läser innehåller - och med ett underbart språk. Jag var helt tagen av boken när jag hade läst ut den! Man kan lätt leva sig in i hur det var att umgås i de här kungliga och konstnärliga kretsarna under Bellmans tid. Vilken gedigen research Carina Burman måste ha gjort då hon skrev detta. Orden, känslan i språket, jag kan inte annat än rekommendera boken och sätta stämpeln "Favorit!" på den.

Betyg: Högsta betyg för såväl språk som handling.

Rekommenderas till: alla med minsta intresse för historiska romaner.

Snackis: En bra bok att diskutera kring, om än inte en debattbok.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar