tisdag 28 oktober 2014
Rävungen och Tigerungen
Bokens titel: Rävungen
Författare: Torey Hayden
Originalets titel: One child
Översättare: Ingela Bergdahl
Förlag: Natur och Kultur, 1998
Antal sidor: 235
Bokens titel: Tigerungen
Författare: Torey Hayden
Originalets titel: The Tiger´s child
Översättare: Ingela Bergdahl
Förlag: Natur och Kultur, 1997
Antal sidor: 301
Tiden går fort. Jag läste dessa båda böcker 1999, för femton år sedan. Då var jag småbarnsmamma och jag minns att böckerna berörde mig starkt. Mina egna barn har inte haft några psykiska problem, fysiska handikapp, funktionsnedsättningar, "bokstavsdiagnoser" (jag vågar knappt skriva det ens, för jag har förstått att det gäller att använda rätt terminologi om man inte vill trampa folk på tårna). Det är fruktansvärt svårt att sätta sig in i hur det är att vara förälder till ett barn som är autistiskt, har stora inlärningssvårigheter eller betydande rörelsehinder om man inte själv är med om det eller ser det på nära håll.
Barnen i Torey Haydens böcker har nästan alltid utsatts för svåra trauman, sett saker de aldrig borde sett och varit med om upplevelser som man inte ens önskar sin fiende.
Hayden är, enligt bokens baksida, "barnpsykolog och har arbetat med specialundervisning för barn med psykiska störningar". I hennes lilla specialklass går många barn som vägrar prata, inte kommunicerar, är extremt utagerande eller destruktiva. I sina böcker skildrar hon alltså verkliga barn, verkliga "fall", som engagerat henne. Jag funderar lite på etiken i det.
Nåväl, Tigerungen är alltså uppföljaren till Rävungen. De handlar båda två om Sheila som är en väldigt störd liten unge, farlig för sin omgivning trots att hon bara är sex år. Hon ska placeras på sjukhus men får börja i Haydens specialklass först. Där börjar man nysta i vad hon varit med om och försöker få henne att läka. I Tigerungen får vi följa Sheila, som blivit 13 år, och hur hon har förträngt allt det hemska hon varit med om - men får hjälp av sin barnpsykolog att göra upp med sitt förflutna.
Jag har ingen aning om hur barnpsykologer och andra insatta resonerar kring boken, eller hur man skulle tolka den om man själv hade ett barn med emotionella problem - men för mig var det intressanta och gripande böcker. De visade framför allt på möjligheten att hjälpa dessa psykiskt misshandlade barn och vilken enorm massa tid och engagemang som krävs för att nå någonvart.
Betyg: Bra böcker, inte alls så snyftiga som man skulle kunna tro med tanke på temat.
Rekommenderas till: Pojken-som-kallades-det-fantaster?
Snackisar: Jag tror att böckerna skulle vara bra diskussionsunderlag.
Länk till boken på Adlibris: POCKET. Konstigt nog finns bara "Rävungen" nyutgiven och med fint omslag - och massor av Haydens andra böcker - men inte Tigerungen. Märkligt! Tycker de inte att dagens läsare borde få se hur det gick med Sheila?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar