onsdag 10 februari 2016

Jag skulle aldrig ljuga för dig


Bokens titel: Jag skulle aldrig ljuga för dig
Författare: Moa Herngren
Förlag: Bonnier Pocket, 2013
Antal sidor: 352

Det är inte lätt att vara Ivar, 7 år, och älska sin fina leksaks-Ferrari när mamma är dum och stampar sönder den i småbitar. Inte vill hon hålla honom i handen heller och aldrig vill hon kramas särskilt länge.

Storebror Fred, 15 år, ser Ivar inte mycket av för Fred sitter alltid inne i sitt tonårsrum och spelar dataspel med folk på andra sidan jordklotet. Mamma och pappa avgudar storebror för att han har högsta betyg i alla ämnen och är ett musikaliskt underbarn, men på något vis står Fred ändå helt utanför familjen och bara längtar tills han blir myndig och får ta sig därifrån.

Mellan Ivar och Fred finns syrran Molly som inte har en enda vän. Molly kämpar för att accepteras av klasskamraterna och tvingas ut på farliga och förnedrande uppdrag för att få vara med de andra. Hemma är det ingen som vet eller fattar - föräldrarna har fullt upp med sig själva och orkar inte ägna någon tid åt barnen.

Huvudpersonen Cecilia är 38 år och gift med tio år äldre Josef; de är båda parterapeuter och delar en mottagning inne på Östermalm tillsammans med tre andra terapeuter. Cecilia är vacker, smal, extremt vältränad, duktig på sitt jobb, omtyckt - en sån där lyckad person! - men hon håller på att gå sönder inuti. Mot barnen är hon iskall och mot patienterna som en programmerad robot. Hon står inte ut med familjens kvävande närhet samtidigt som det enda hon längtar efter är kärlek och lugn.

Gradvis förvandlas Cecilia till något som väl får sägas vara närmast sinnessjukt; hon säger att hon behagat andra så mycket så hon har suddats ut och nu vet hon inte vad hon ska fylla tomrummet med. Men det finns inget hos henne som är sympatiskt eller älskansvärt, hon må vara utplånad och "perfekt" men hon är också rent elak mot i stort sett alla som älskar och behöver henne.

Mitt foto: I början av Cecilias sammanbrott stjäl hon en rock inne på sin mottagning, sätter på sig den och knatar ut på stans gator som en helt ny person.

Omdöme: Jag gillar verkligen Herngren och hennes detaljer ur vardagen, det råa och fula hos människor, men också värmen och det fina man delar. Men Cecilia tar priset, hon är så taskig så jag tycker inte ens synd om henne - jag bara ogillar henne. En svart roman om fyrtioårskriser och pressen på att vara den ultimata kvinnan.

Länk till boken på Adlibris: POCKET och INBUNDEN.

4 kommentarer:

  1. jo, men det är mycket synd om Cecilia. men mest synd är det om barnen. och vad gör Josef?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Josef är bedrövlig i sitt agerande mot Cecilia, mot barnen, mot sina svärföräldrar. Han verkar inte lyssna på sin hustru överhuvudtaget. Klart det är synd om Cecilia, men hon är ju hemsk mot sin omgivning! Inte bara mot barnen utan mot sina bröder, sina klienter, sina väninnor, vilt främmande människor... Det är ju inte så att ALLA är elaka mot henne och ställer orimliga krav på henne - även om hon tror det.

      Radera