Jag lever allena

Jag har visst redan skrutit om att jag är rätt duktig på svåra korsord. (Tänk att det ska bära så emot att säga "Jag är faktiskt himla bra på det här!") Den gången handlade det om en av de vackraste dikterna jag vet: En gång är den allra sista gången.

Nu tänkte jag i all enkelhet tipsa om samma sak igen: Jag löser på söndagarna det dubbelkryss som Dagens Nyheter har. Det är oftast en utmaning, i synnerhet om det är dikter eller lite äldre språk.

Fördelen med Dubbelkrysset i DN är att jag lär mig en massa om författare som jag inte känt till tidigare. Det slutar nästan varenda söndag med att jag slår upp just den dikten eller den författaren för att läsa lite till. Undantaget när det nyligen var Lars Kepler och ett utdrag ur den bisarrt blodiga och stereotypa Kaninmördaren (heter den så?).

Häromveckan var det exempelvis Sandro Key Åberg som jag bara känner till namnet men aldrig läst något av. Förra veckan var det Agatha Christie. Denna vecka var det - med risk för att jag nu avslöjar för mycket eftersom det fortfarande går att tävla! - Erik Axel Karlfeldts dikt "Jag lever allena". Just den hade jag inte läst tidigare.

"Jag lever allena" ur Fridolins visor (1898)
Jag lever allena, jag fingrar min flöjt,
jag suger min sura pipa förnöjt.
Jag brygger mitt dricka och kysser mitt stop
som själv jag stävat ihop.
Så masar en dag och ännu en dag;
mitt dalur slår sina sävliga slag.
Och längesen, tycks mig, ringde det ut
min ungdoms sista minut.

Inte nog med att man lär sig underliga ord genom korsord (att asa och att ina är verb som förekommer ofta!), man lär sig också mer om vitt skilda författare.