torsdag 16 november 2017

Måste man känna till klassikerna, då?!

Saxat ur morgonens Expressen:

KD har föreslagit att skolan ska ha en lista på böcker som "alla svenska elever ska ha tagit del av när de lämnar skolan". Enligt partiet skulle det även kunna vara ett sätt att integrera nyanlända.

I kvällens SVT:s Aktuellt fick partiledaren själv testa sina litterära kunskaper. Hon fick först frågan: Vem har skrivit "Gösta Berlings saga"?
- Det står faktiskt helt still. Nej, jag har ingen bra gissning, sa Ebba Busch Thor.
När hon fick svaret påtalade hon att hon kunde andra böcker av Selma Lagerlöf.

Nästa fråga handlade om vem som skrivit "Giftas".
-Eh, jadu. Vi är inte på Hjalmar Söderberg, men vi säger det för sakens skull. Doktor Glas är jag väldigt förtjust i, sa hon och fortsatte när hon fick höra att det var August Strindberg:
- Ja, så klart.

Sista frågan var vem som låg bakom "Gentlemen", en modern klassiker från 1980 av Klas Östergren. 
- Ingen av de här tre har jag läst. Jag tror att jag får lägga de här på min egen lista, sa Ebba Busch Thor.

Foto: SVT Aktuellt
---

Lite intressant tycker jag. Ur många aspekter!

Ska politiker förväntas vara mer belästa än resten av folket? För inte sjutton har folk i gemen koll på Strindberg, Lagerlöf, Söderberg eller många av de andra berömda författarna som ingår i vårt kulturarv. Vi vill kanske gärna tro det, men påtagligt ofta tycker jag att människor inte alls läser så mycket eller kan para ihop rätt författare med rätt bok.

Ska en politiker som förordar en bokkanon också känna till böckerna i den och åtminstone ha läst dem för länge sedan? Det kan man kanske tycka. Å andra sidan är det ett parti som kommit med förslaget, inte Ebba personligen.

Och hur viktigt är det för oss att ha läst "Giftas", egentligen? Jag har inte gjort det. Strindberg fick jag nog av på gymnasiet för trettio år sedan och har sedan dess inte ens bläddrat i en bok av honom.

Det är ett bra diskussionsunderlag, det där med "gemensamt kulturarv", "klassiker", "bokkanon", "svenska värderingar", "känna till sim historia" och att kunna säga att man läst något av varenda känd författare. Skulle kunna skriva ett helt reportage om det här, känner jag.

Ebba Busch Thor och hennes parti kommer inte att få min röst i nästa riksdagsval, det är helt säkert, men ändå känner jag lite med henne; även om jag själv skulle fått alla rätt på just den här utfrågningen så hade jag lätt kunnat missa mängder av andra klassiker som man förväntas känna till.

19 kommentarer:

  1. en bra klassiker/bok är en bok man vill läsa om

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det kanske. Hela definitionen av "klassiker" är lite knepig. Hur fort får en bok bli klassiker? Krävs ett antal år? Får författaren fortfarande leva? Har det betydelse hur många som läst? Inte helt lätt, det där.

      Radera
  2. (lärarna väljer ofta fel böcker, ge Strindbergs Fröken Julie en chans, innehåller allt; klasskamp, kärlek, feminism...)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att lärarna är mycket bättre på att välja böcker nuförtiden än vad de var när jag gick på gymnasiet. Åtminstone om jag ska döma efter vad mina tre barn får läsa på gymnasiet: varierat och allmänbildande, inte bara slentrian.

      Radera
  3. (själv får jag utslag av muntliga förhör... skulle inte kunna svarat på dessa frågor heller, i skolan ger man även skriftliga alternativ till såna som jag)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skillnaden är ändå att Ebba Busch Thor är slipad, medievan och beredd på att få obekväma frågor (som du och jag slipper).

      Radera
  4. tips om en helt ny intressant bok om Strindbergs Giftas-novellerna:
    http://hannelesbibliotek.blogspot.se/2017/10/hushallspolitik-konsumtion-kon-och.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tips, Hannele! Jag har inte läst "Giftas" och kanske borde börja med det innan jag hugger in på ditt förslag. Intressant att en genusforskare och litteraturvetare använder sig av just Strindberg - jag har fått intrycket att många inte vill ta i honom med tång.

      Radera
    2. Strindberg är missuppfattad, han måste sättas in i sin samtida, han gjorde en hel del feministiska grejer för 100 år sedan.

      Radera
  5. Kan väl tycka att det är lite småklantigt ändå av hennes team att inte preppa henne bättre, det här var ju en väldigt förutsägbar fråga hon kunde väntat sig att få (OK att hon inte kan plugga in ALLA böcker, men borde kanske ha varit bättre förberedd med ett avvärjande svar om varför hon inte kan), sån lätt sak för journalisterna att sätta dit henne för när hennes parti lägger den typen av förslag... Förslaget är väl för övrigt dels ett slag i luften, dels ett mycket gammalt förslag som varje parti i tur och ordning presenterar som sitt ungefär var tredje år? :)
    Min fråga blir alltid: så vem ska välja ut denna kanon? På vilka grunder? Och så landar jag alltid i samma lösning: kanske lärarna ska få välja själva utifrån sin kompetens som vi väl antar att de har... För övrigt anser jag att alla borde läsa mera och skulle gärna ha husförhör av katekestyp på alla Selma Lagerlöfs verk, men begriper att det är en önskedröm och inget jag ska ta till vapen för.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kanske lät i mitt inlägg som att jag stod på Ebbas sida helt, men så är det inte. Nej. Jag känner med henne, för det är svårt att vara insatt i så mycket som politiker måste vara - och att det är så lätt att håna dem om de svarar fel. Många av tevetittarna skulle inte heller kunna svara på frågorna. Men jag kan hålla med om att hon borde kunnat förutse att det skulle dyka upp något liknande! Kanske trodde hon att frågan skulle vara "Vilka tre böcker skulle DU vilja se i en bokkanon?" för DET hade hon nämligen förberett :-) Direkt efter sändningen hade hon tydligen twittrat ut sina tre favoriter.

      Men om man struntar i just Busch Thor - hon är knappast någon vi behöver räkna med ändå - så är det ju intressant med just det som du tar upp och som jag försökte säga: VEM bestämmer vad som är en klassiker, på vilka grunder och med vilka uppfyllda kriterier? Och vad ska det egentligen syfta till? Tror hon att nyanlända i vårt land känner att de lättare smälter in om de läser Hemsöborna? Fyller det någon annan funktion, kanske inte fullt så rumsren, tänker jag...

      Personligen är jag väldigt skeptisk till såna här listor med "De 100 bästa filmerna" eller "Hundra platser du måste se innan du dör" eller "Läs 100 klassiker" - för vem har valt dem - och vem har valt VEM SOM FÅR VÄLJA?

      Jaha, husförhör på Selma? Det får vara du och Skriv-Robert då :-) Vi andra slipper, hoppas jag!

      Radera
    2. Jamen precis: jag skulle välja Selma och Martinssons Aniara, någon annan skulle välja Röda Rummet och Fadren, den tredje skulle bara gå med på Jonas Gardell och Fredrik Backman... Det går ju inte. Det enda vi kan enas om är nog att det är bra om alla (nyanlända, gammalanlända) läser mycket, helst såna böcker som de tycker om. Om det handlar om integration är det nog bra med blandade kulturreferenser men de är ju olika för varje generation (bondar man över Vilse i pannkakan eller Killinggänget?) så blir en vääldigt lång läs-, se- och hörlista. Måste i slutänden bli varje individs val, och lärarnas. I vilket fall inte politikernas...

      Radera
    3. Om jag var 20 år så skulle jag skriva "Word!" nu, men det är jag ju inte :-) så jag säger "Håller helt med dig, Sanna!".

      Radera
    4. Kan hålla med om att Selma Lagerlöf borde finnas med. och Astrid Lindgren, och Mina drömmars stad. Och...
      Minns att på gymnasiet läste vi en kanon. Minns bland annat Flugornas Herre, Orwells 1984, Fettpärlan, Tristan och Isolde, Fröken Julie. Och troligen Mina drömmars stad. Minns dem alla! Var utmärkta val tycker jag. Rätt olika men bra allihopa på sina sätt. Och mycket bra utgångspunkt för egna reflektioner och intressanta diskussioner i klassen. Tycker det är bra med en kanon, gärna en varierad sådan
      OBS! Man behöver ju faktiskt inte älska alla böckerna i en kanon, det händer aldrig att alla älskar samma saker.. Men få lite historia och etiska vägval att diskutera från är superbra tycker jag. Och så kommer alla ut ur sina egna bok/film/youtube/musik-bubblor. Vare sig man bara läser deckare, religiösa böcker, eller politiska böcker får man något nytt. Ingen blir någonsin helt nöjd, men ja, det behövs! Skämsfaktor på att inte känna till att Selma Lagerlöf skrev Gösta Berlings saga.

      Radera
    5. Ylva, hinner inte skriva det svar jag skulle vilja ge. Får ta det en annan gång :-) Tack för att du tog dig tid att kommentera.

      Jag håller med om att det är pinsamt att inte kunna pricka in vem som skrivit Gösta Berlings saga MEN jag menar att det kanske inte är alldeles lätt att i direktsändning kunna svara, i synnerhet om man inte är helt säker. Hon kunde ju inte de andra två heller - men själv kunde jag alla tre. Å andra sidan kan jag ofta frågorna i Jeopardy eller Vem vill bli miljonär (visst var det så programmet hette?) - men jag kan ju glatt sitta hemma och säga rakt ut utan att behöva skämmas inför hela svenska folket om jag har fel.

      Böckerna du nämner har jag också fått läsa (i sin helhet eller delar av) och tyckte om. En stor del av behållningen är förstås det som sker kring läsningen: att man som elev får se i vilket sammanhang boken skrevs, samhällsklimatet då, förstår hur folk levde och resonerade på den tiden - och att man har bra diskussioner kring det. Vi hade INTE diskussioner: vi fick bara läsa, punkt slut. Det hänger mycket på lärarens engagemang, tänker jag.

      Igår fredag var det en jättebra text i DN om bokkanon, apropå Busch Thor. Jag instämmer i mycket om det här med att det skapar förståelse, allmänbildning, ger insikter som man annars skulle sakna - tja, det finns massor att säga i saken. Men VEM väljer en kanon och hur obligatorisk är den läsningen, hur entusiasmerar man och får läsningen att kännas lockande för alla de elever som INTE är så läsvana och litteraturintresserade som du och jag var (och är)?

      Som jag skrev inledningsvis: det här är en mycket intressant frågeställning som förtjänar diskussioner!

      Radera
  6. Jag kunde de två första iallafall, sista hade jag ingen aning om. Du vet väl att Sverige har VÄRLDENS lägst utbildade parlament!?! Det är folkligt och fint....jag tänker att många missar som gjort senaste året som lett till ministrars avhopp kanske hade kunnat avhjälpas om de var lite bättre utbildade...kanske de då hade lite bättre fantasi? och kunde förutse att det inte är jättestort att dela med sig till andra (om än utan att veta det) hur mycket vikt Essingeleden eller Ölandsbon tål eller att röja skyddade personers identiteter....Jag har faktiskt i efterhand läst in mig på ett gäng klassiker för att liksom känna mig lite allmänbildad. Jag valde några ryssar, fransmän, svenskar, amerikaner och engelsmän. Kunde gilla allt utom Kafka faktiskt....den killen mådde verkligen inte bra. Oläsligt för mig. Och så Anna kareninga...herregud så lång! Men Häromdagen bestämde jag mig för att läsa om Sköna nya värld, jag känner att den är högst aktuell för mig nu.!

    Och hon måste ha skämts oerhört där Ebba...följdfråga hade ju kunnat vara vilka böcker av Selma hon kunde...några har ju lite biblisk klang, de kanske hon kunde?;)
    A

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du anar inte hur rätt du har! Det var "Jerusalem" hon valde som sin favorit :-)

      Jo, det där med utbildningsnivån i riksdagen har vi haft som samtalsämne vid matbordet ett antal gånger... (Den här familjen har obligatorisk närvaro vid middagen, för annars hinner vi knappt ses, och då brukar sånt här dyka upp som samtalsämne.) Folkligt är fint, tycker jag, och passion, inlevelse, entusiasm, kämpaglöd kan kompensera till viss del - oavsett bildningsgrad. Men jag är böjd att tro att en hel del som uppfattas som upprörande arrogans nog hade kunnat undvikas om vi hade haft fler akademiker och högutbildade i riksdagen.
      Nej, nu får jag sluta här. Har inte tänkt blanda in för mycket politik i en simpel bokblogg! Det får bli en annan, en privat och agiterad :-)

      Radera
  7. Och så den där spell checken då....måste skaffa starkare brillor snart!!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hatar stavfel. Men frågan är om jag inte hatar mina glasögon ännu mer. Låtsas fortfarande som att jag inte behöver dem, trots att det snabbt har gått utför med min syn på nära håll. Suck. Man blir ju illamående av starka glasögon! Min man, som haft glasögon hela sitt liv, säger att jag måste ha på mig brillorna oftare så vänjer sig hjärnan, men jag stretar emot...

      Radera