fredag 18 maj 2018
Sommarboken
Bokens titel: Sommarboken
Författare: Tove Jansson
Förlag: Bonnier Pocket, 2014
Antal sidor: 187
Nu ska jag använda en klyscha, trots att det bär mig emot: det här är en pärla! En tunn, lättläst, kort roman. En klassiker - utkom första gången våren 1972 - som innehåller underbara illustrationer av författaren själv.
Jag har knappt läst något av Tove Jansson. Gillar inte Mumintrollen eftersom jag såg dem på teve när jag var barn och blev rädd för de stora vita trollen som pratade så konstigt och betedde sig ännu konstigare. Mamma köpte "Vem ska trösta Knyttet?" men den tyckte jag ännu mindre om.
Illustrationerna däremot - åååh. Tove Jansson var en makalöst begåvad konstnär! Jag har alltid älskat hennes fina teckningar. Men böckerna lät jag alltså bli.
"Sommarboken" består av ett tjugotal kapitel, trots att den inte ens är tvåhundra sidor. Det känns som att vartenda ord har vägts på våg. Historierna är fragment av en sommar som är farmors sista tillsammans med lilla sondottern Sophia, sex år. De bor på en ö i Finska viken under sommarhalvåret. I bakgrunden finns en man - Sophias pappa, farmors son - men han märks inte mycket av, mer än att han sköter praktiska saker.
Farmor är kärv och kärleksfull. Hon kan båda snäsa åt flickan och vara oändligt omtänksam. Sophia kan vara lite trulig, men är aldrig långsint. Tillsammans är de ett egensinnigt par med två kavata människor i början och i slutet av sin levnad. De lever lite i en bubbla, det finns inga grannar och nästan ingen kommer på besök. Utanför ligger det stora havet.
Det är en underbar bok och jag måste rikta ett tack till bokklubbsväninnan som valde den. Nu förstår jag varför den räknas som en klassiker. Jag föreställer mig att Tove Jansson valde orden med omsorg och sedan satt och finputsade på varenda mening under lång tid innan hon blev klar. En pärla, som sagt!
Omdöme: Kärleken mellan farmor och barnbarn, kärleken till livet och litegrann längtan efter döden, underfundiga funderingar kring årstider och livscykler. Torr humor och stor värme!
Etiketter:
Favorit!,
Läst 2018,
Norden,
Skönlitterära romaner
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jansson funkar alltid, underbar bild!
SvaraRaderaBilden var lite mer arbetad och tidskrävande än vanligt så det är kul att du uppmärksammade den.
RaderaDen här vill jag läsa!
SvaraRaderaSå fint språk, väl valda ord som trollar fram historierna.
RaderaOj, jag har ju inte läst den. Tack för tips!
SvaraRaderaTror du skulle gilla den!
Radera