Totalskada

Bokens titel: Totalskada
Författare: Helena von Zweigbergk
Förlag: Norstedts, 2018
Antal sidor: 311

Xavier flydde från Argentina tillsammans med sin lilla dotter Maria, efter att hans unga hustru Ana mördats av regimen. Här i Sverige träffade han Agneta och bildade familj med henne: de fick ett tvillingpar och köpte ett hus i en fin förort till Stockholm. Mamma, pappa, tre flickor och en hund i en trygg och lycklig tillvaro - så vill de nog alla tänka på de decennier som följer.

Ett litet moln är Ana. Hon finns ständigt närvarande. Ouppnåelig förstås, eftersom hon är död. Agneta känner ständigt att hennes man favoriserar sin första hustru och framför allt sin dotter Maria. Det är en obehaglig känsla att konkurrera om uppmärksamheten med ett barn.

Under flickornas uppväxt inreder Agneta hemmet med en kostsam blandning av konst, arvegods, antikviteter, loppisfynd och vanliga IKEA-möbler. För henne är prylarna verkligen viktiga: de säger så mycket om henne själv och det liv hon vill visa upp inför andra.

Nu är flickorna stora och har flyttat hemifrån. Kvar i det vackra huset är Agneta och Xavier - och en allt större tystnad dem emellan. Medan hon jobbar som lärare och är borta hela dagarna är han hemma med hunden, eftersom han gått i pension. Agneta tycker att maken glidit ifrån henne men begriper inte riktigt varför - förrän han börjar prata om att återvända till Argentina. En sista gång i livet, heter det, för att avsluta det han inte hann då han flydde.

På Agnetas skola finns en lärare som hon är lite intresserad av, ja kanske lite förälskad i? Hon tillåter sig att dagdrömma om en flirt med honom, trots att hon älskar sin man. Men nu är de inte unga längre och hon funderar på vad återstoden av livet ska innebära: vill Xavier hellre bo i Argentina, vill hon själv isåfall följa med, vill hon bryta upp och börja på nytt?

Så inträffar katastrofen då huset brinner ner till grunden och det är Agnetas fel. Vad finns kvar av hennes liv och äktenskap när känslorna svalnat och det inte längre finns några saker eller ett gemensamt hem som håller ihop paret?

Jag ville så gärna läsa om allt det här ovanstående - författaren är skicklig på att beskriva känslor, små meningsutbyten och vardagssituationer - men tycker att en för stor del av romanen handlade om Agnetas skuld och ånger. Det gjorde läsningen lite trög och jag ville raska på.

Det intressanta för mig är inledningen och avslutningen, att inte vara ung längre utan medelålders och ifrågasätta sitt liv och de val man gjort. Jag gillar att huvudpersonen Agneta utvecklas, likaså döttrarna, och att de alla lär sig något av svårigheterna.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN