söndag 17 oktober 2021

Ärende 1569


Bokens titel: Ärende 1569
Författare: Jörn Lier Horst
Översättare: Marianne Mattsson
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2021
Antal sidor: 

Jag klagade lite på att i den förra boken om William Wisting var den trevlige kommissarien trött, sliten, grå och åldrad - trots att han bara är 60 år. Herregud, det är väl ingen ålder?! Hur många 60-åringar är helt skrynkliga, askgrå, tärda och slutkörda? Inte många, åtminstone inte i Norge. 

Alltså väntade jag mig att Wisting i denna sista bok (inte enbart den senaste, utan den sista...) skulle visa sig ha cancer, lida av en svår bristsjukdom eller något annat medicinskt som skulle få honom att klappa ihop och dö (jag ska inte avslöja här om jag fick rätt eller inte!) medan hans dotter Line, den äventyrliga journalisten, fick slutföra hans uppdrag. 

Wisting har semester och försöker koppla bort allt vad jobb heter, trots att det just nu pågår en intensiv jakt på en mördare efter att ett lik hittats i ett nedbrunnet hus. Men semestern tar slut den morgonen då han hittar ett personligt adresserat brev i brevlådan, med ett ärendenummer till ett gammalt uppklarat fall.

Någon vill uppenbarligen att polisen ska börja nysta i en händelse tjugo år tidigare, trots att den som dömdes för brottet redan avtjänat sitt straff. Wisting försöker strunta i det hela, men är lite för nyfiken såklart. Snart är han mitt uppe i ett detektivarbete för att hitta vem som verkligen mördade den 17-åriga Tone en sommarkväll när hon var på väg hem från jobbet. Han som dömdes för det eller någon helt annan? Den moderna DNA-tekniken ger helt andra resultat än man kunde få fram 1999.

Mitt foto: Hopknycklade vita papper spelar en stor roll och föranleder en hel del huvudbry: vem har tagit i dessa papper, vem har skrivit på dem och vem har levererat dem till Wisting?

Mitt omdöme: Jag är ju svag för Jörn Lier Horsts kriminalromaner. Den här var rapp och spännande med många oväntade stickspår som jag gillade. En av de bästa i serien, skulle jag säga!

-

Tack till förlaget för recensions-exet!

4 kommentarer:

  1. ny författare för mig, tack för smakbiten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han har skrivit en hel radda kriminalromaner, där han ofta blandar in moraliska dilemman eller aktuella samhällsproblem.

      Radera
  2. Är det lite av en manlig Katarina Wennstam, förutom det där med den orimligt förtidsslitna 60åringen? Jag blir ju ändå rätt nyfiken, fast att moderna polisdeckare inte riktigt är min grej.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mja. Katarina Wennstam har ju ett starkt budskap som hon bara MÅSTE få ut. Våldtäkter, kvinnomisshandel, förtryck av olika slag. Jag upplever att hon bygger sina historier KRING budskapet hon vill ha ut. Jag gillar verkligen hennes böcker, men de är mycket mer brutala än dessa norska - och mer som pamfletter (i min mening). William Wisting hanterar sånt som invandrarhat, trafficking, narkotikasmuggling och mycket annat - men det är avsevärt mycket mer nedtonat. Nej, gillar du inte moderna polisdeckare så gillar du nog inte de här. De är hyfsat oblodiga, men är verkligen prototypen för de nordiska ländernas kriminalromaner där detektiven får spela en stor roll och mordgåtan en lite mindre.

      Radera