söndag 24 oktober 2021

Den som inget känner mer



Bokens titel: Den som inget känner mer
Författare: Viktoria Höglund
Förlag: Southside Stories, 2021
Antal sidor: 398

Detta är den tredje boken som handlar om psykologen Malin, kriminalkommissarien Stefan och deras umgängeskretsar och arbetskamrater. Någon bloggare tipsade om den första boken, "Den som haver barnen kär" och jag lyssnade på den på Storytel. Sedan slukade jag novellen "Oduglingen" som kom strax därpå och därefter roman nummer två, "Den som lämnas ensam kvar". Nu har jag alltså läst "Den som inget känner mer" och vill gärna tipsa vidare, så att fler upptäcker dem.

Den stora styrkan här, är att Malin Dahl är så mänsklig. Vi får följa henne genom äktenskapsproblem, mammarollen, trassliga jobbsituationer och hur hon agerar bland grannar och vänner. Hon skulle kunna vara vem som helst som man möter på bussen eller pendeln, i vimlet inne i Stockholm eller i kassakön i mataffären. Malins liv tar stor plats i handlingen och det är bra, så slipper vi för mycket mördarjakter och annat overkligt. 

Att personerna utvecklas och förändras är också bra, för det gör ju människor i verkligheten. Tydligast är det hos polisen Stefan Lindgren, som måste ta itu med såren från sin barndom om han ska orka fortsätta...

En tonårsflicka råkar ut för en vattenskoterolycka och slås medvetslös. Kommer hon att överleva? Vem satt på skotern med henne - eller körde hon själv? Hennes föräldrar är förstås förtvivlade men de letar också efter någon skyldig. Någon ska de kunna anklaga för det som hänt! Flera av tonåringarna bär på starka skuld- och skamkänslor; de vet sånt som de håller tyst om, de önskar att de hade ingripit eller att de hade låtit bli. Alla runt den skadade Fanny har egen ånger att handskas med, samtidigt som de misstänker nära vänner och familjemedlemmar. 

"Den som inget känner mer" är inte lika nervpirrande och spännande som de andra - men den är på många vis den mest välskrivna, ja faktiskt den bästa av romanerna. Risken med att skriva en hel serie är ju att böckerna blir alltmer urvattnade, slentrianmässiga eller producerade efter samma recept. Den fällan faller inte Viktoria Höglund i, tvärtom: denna tredje bok har ett bra driv och en egen historia som inte liknar de andras. 

Mitt foto: Egentligen hade jag långt gångna planer på att köpa en scrunchie, en sån där hårsnodd som klätts in i fluffigt tyg, men jag hittade inget som jag rimligen skulle vilja använda själv efter fotograferingen så det fick vara. Halloweengodiset fick duga som rekvisita, trots att det inte har någon som helst koppling till bokens handling.

Mitt omdöme: Böckerna är fristående men jag kan inte tänka mig att man får samma känsla för huvudpersonerna om man inte läst de tidigare böckerna. Så min rekommendation är solklar: läs dem i rätt ordning! En given deckarserie för den som gillar skandinaviska kriminalromaner där hemska våldsskildringar får stå tillbaka för en genomarbetad nutidsskildring av helt vanliga människor (som råkar ut för tämligen originella mord, kidnappningar och olyckor).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar