måndag 18 maj 2015

Aimée & Jaguar


Bokens titel: Aimée & Jaguar - en kärlekshistoria
Författare: Erica Fischer
Originalets titel: Aimée & Jaguar
Översättare: Eva Liljegren
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Albert Bonniers Förlag, 1998
Antal sidor: 276

Vissa böcker är svårare än andra att sammanfatta och sätta ett betyg på. Det här är en sådan. Ännu en av alla böcker jag läst om andra världskriget, men den är samtidigt annorlunda. På många vis är den så osannolik så man tänker att den kanske är ett filmmanus.

I Berlin 1942, mitt under brinnande krig, träffas Elisabeth Wust och Felice Schragenheim. De båda kvinnorna blir förälskade i varann. På många vis är de är ett udda par: Elisabeth, kallad Lilly, är 29 år och gift och har redan fyra söner, Felice är endast 20 år och lever ett helt annat liv. Deras kärlek måste förstås hållas hemlig, på 40-talet skyltar man inte öppet med att man är homosexuell - och i krigets Tyskland är det direkt livsfarligt eftersom nazisterna har som mål att utplåna alla homosexuella.

Som om det inte var nog med åldersskillnaden, familjeförhållandena, otroheten och nödvändigheten av att hålla det lesbiska förhållandet hemligt så är Felice judinna. Gestapo är på jakt efter henne och hon måste fly för sitt liv. Och Lillys man är en övertygad nazist...

Lilly får ett smeknamn av Felice: Aimée - den älskade. Själv kallar sig Felice för Jaguar, som ett snabbt och smidigt kattdjur. De unga kvinnorna har en intensiv kärlekshistoria och skriver massor av brev till varann, oftast undertecknade "Aimée" och "Jaguar".

Det här är en fullständigt sann berättelse, nedtecknad av Erica Fischer i början av 1990-talet. Hon har fått tillgång till material som Lilly hållt undangömt i årtionden: dagböcker, mängder av brev, foton.

Boken är på många vis en fruktansvärd läsning. Jag får alltid ett sug i magen av sorg och oro när jag tänker på alla dessa levnadsglada, vackra, smarta, kompetenta, unga människor som placerades i gaskamrarna och utrotades för sin religions skull. Vad vi har gått miste om, för att de och deras familjer utplånades!

Felice var en av dem. Hon dog under en av de ökända dödsmarscherna mellan två koncentrationsläger. Man vet inte exakt när men det bör ha varit några månader innan freden. Hon var 22 år gammal.

Lilly levde ända till 2006, hon var 93 år då hon dog. Det hemska är att jag har så svårt att tycka om henne. Hon framstår som hård och kall, omogen och väldigt egocentrisk. Även författaren inflikar ibland personliga kommentarer där hon upplever att Lilly skarvar för att framställa sig själv i bättre dager. Det är svårt att riktigt ha den där sympatin för Aimée, men det gör också att boken verkligen visar att det är två riktiga människor det handlar om - inte en Hollywoodprodukt.

Betyg: Hur kan det någonsin bli annat än gripande att läsa om omöjlig kärlek?

Rekommenderas till: alla som har intresse av Förintelsen.

Snackis: Kanske.

Boken finns inte längre på svenska, men på tyska och engelska om man inte hittar ett begagnat exemplar.

1 kommentar:

  1. Det låter ju jättespännande! Och det är bra att ibland läsa om bokkaraktärer som man inte riktigt gillar, de blir på något sätt lite mer realistiska.

    SvaraRadera