Tre män i en båt

Bokens titel: Tre män i en båt
Författare: Jerome K. Jerome
Originalets titel: Three men in a boat
Översättare: Jan Gehlin
Förlag: Bokförlaget Bra Böcker, 1979
Antal sidor: 224

Det hör väl till allmänbildningen att ha läst "Tre män i en båt" - och jag trodde uppriktigt att jag hade gjort det. När boken valdes som månadens läsning i vår bokklubb så trodde alltså både jag och några andra att vi redan hade läst den någon gång på gymnasiet i tidernas begynnelse. Misstänker att jag bara skummat något i en antologi, för jag insåg snabbt att jag har inte alls tagit mig igenom denna bok förut.

Det började med att jag hade svårt att överhuvudtaget få tag på boken. De andra tjejerna visade upp sina exemplar, begagnade och lånade, och inte ett enda såg ut som det andra! Denna bok utkom första gången redan 1889 (ja, ni läste rätt!) i England och hette då "Three Men in a Boat (To Say Nothing of the Dog". På svenska kom den redan året därpå, 1890, och sedan ytterligare sex gånger fram till dags dato, ibland med tillägget "För att inte tala om hunden".

Jag lyckades roffa åt mig ett billigt, inbundet och väldigt fint ex på Bokbörsen - men mina bokklubbsväninnor hade helt andra utgivningar och det är alltid kul att jämföra.

Boken är helt lysande som puttrig, varm och roande underhållning. Jag är uppriktigt fascinerad över hur en roman kan överleva så länge och fortfarande vara både lättläst och rolig. Humorn är fantastisk: underfundig och klipsk.

Historien är mycket enkel: Jerome själv, i boken kallad J, bestämmer att han måste vila upp sig. Inte för att han direkt har ett ansträngande liv i mina ögon - han älskar arbete, åtminstone att titta på andra som jobbar - och tar med sig sin ettriga terrier Montmorency samt sina två vänner Harris och George. Alla tämligen lättjefulla ungkarlar! De tre männen och hunden hyr sedan en roddbåt och tar sig en långtur på Themsen, med ideliga stopp för övernattning i småstäder utmed floden. De råkar ut för många missöden och framstår som inkompetenta i de flesta avseenden, kan knappt laga mat eller tvätta kläder, vet knappt hur man angör en brygga eller styr en båt.

Jag läste på en hel del fakta under läsningens gång, dels för att jag ville se hur de färdades utmed Themsen och dels för att jag ville veta mer om den tidens nöjen. Mycket intressant, gör det ni med!

Under den viktorianska eran var folk pryda på många vis, men de hyllade också friluftsliv med motion och frisk luft. Det där med att hyra en båt över en helg verkar ha varit mycket vanligt. På floden fanns segelbåtar, pråmar och ångbåtar men även mängder av roddbåtar (som inte nödvändigtvis roddes utan kunde dras med hjälp av draglinor på land).

I de många småstäderna vid flodbanken fanns pubar och gästgiverier, övernattningsmöjligheter som liknar dagens bed & breakfast, och den tidens folknöje: att besöka historiska platser där kungar och erövrare hade utkämpat slag, krönts, gömt sig, gift sig eller dött och begravts.

Förutom själva historien tyckte jag att det var roligt att läsa om sånt som matlagning, inköp i alla dessa specialiserade bodar, hästdroskor, fotsida klänningar, springpojkar och annat som visar på en tid som är så skild från vår. Det mesta i boken, även de mer osannolika historierna, är tydligen självupplevt av författaren som rott på Themsen med sina vänner åtskilliga gånger.

Mitt foto: De tre orutinerade matlagarna försöker öppna en burk konserverad ananas utan att använda en burköppnare...

Betyg: En otroligt positiv överraskning, inte alls en mossig gammal bok utan skön underhållning!

Rekommenderas till: dem som gillar läsning som lägger sig som mjuk bomull inom en.

Snackis: Vi i bokklubben hade en väldigt rolig kväll med många skratt när vi pratade om de tre unga herrarnas drönaraktiga liv på floden.

Boken får ni försöka hitta på bibliotek, på antikvariat, på Bokbörsen eller hos bekanta som har ett tummat ex i bokhyllan.