måndag 29 augusti 2016
Bertrams Hotell
Bokens titel: Bertrams Hotell
Författare: Agatha Christie
Originalets titel: At Bertram´s Hotel
Översättare: Torsten Blomkvist
Förlag: Bonniers, 1984
Just den här Christie-deckaren har jag aldrig tidigare hört talas om. Har ni? Den utkom så sent som 1965 i England (författarinnan dog 1976, 85 år gammal).
Det här är en historia där lilla miss Marple figurerar, men egentligen bara i bakgrunden. Liksom Agatha Christie själv har hon blivit riktigt gammal. I stort sett sitter hon i hotellets salong och studerar de andra gästerna och svamlar lite osammanhängande när hon blir tillfrågad av en undersökande kommissarie.
Inne på Bertrams Hotell har tiden stått still sedan innan andra världskriget, allting är förunderligt oförändrat trots att världen utanför blivit modern. Men det visar sig vara en chimär! Huset bombades under kriget och renoverades för stora summor för att likna ett svunnet England. Gästerna är överförtjusta i denna tidskapsel, men det är bara förunnat ett fåtal att ha råd att bo där.
Miss Marple har blivit bjuden av en yngre släkting att fara till London i två veckor och bo på hotellet, njuta av hembakt kumminkaka och dricka stora mängder te i salongen, umgås med åldriga överstar och diviga hertiginnor och halvt senila präster. Men visst är det något märkligt med gästerna? Är de verkligen de personer de utger sig för att vara? Man kan nästan få en känsla av att de är skådespelare hela bunten... Hotellets ledning är nog också lite mystisk, när allt kommer omkring, och ingen vet vem som är ägare.
Omdöme: Nja, historien är rätt seg och spretar för mycket. Behållningen var att jag inte hade läst den förr, men det var ungefär allt.
Boken finns att köpa på antikvariat eller på engelska.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror inte att jag har läst den men jag har sett åtminstone två olika TV-versioner av den! Ganska spektakulär intrig och karaktärer jämfört med de flesta av de äldre Marple-böckerna där det kanske på sin höjd fanns en överste med och resten var helt vanliga medelmåttiga bybor... Här är ju var och varannan person något spännande.
SvaraRadera