Blodsbunden

Bokens titel: Blodsbunden
Författare: Augustin Erba
Förlag: Bonnier Pocket, 2016
Antal sidor: 539

Bli inte avskräckt för att boken är så tjock! Kapitlen är rätt korta, layouten hyfsat luftig och texten mycket lättläst.

Augustin Erba skriver i "Blodsbunden" något som jag förmodar mestadels är självupplevt, även om han här heter Amadeus. Jag vet inte hur mycket författaren har lagt till eller fabulerat, men åtminstone delarna om barndomen känns fullständigt autentiska och det är svårt att tro att någon som inte varit med om detta skulle kunna berätta med sådan detaljrikedom.

I en liten lägenhet i förorten delar Amadeus rum med sin syster Elisabeth, de säger inte mycket till varann men de stöttar ändå varandra ordlöst genom en hemsk uppväxt. Lillebror Leopold behandlas som en bebis, fast han verkligen inte är det - han skjutsas i barnvagn eller sitter fast i sin spjälsäng eftersom det är bekvämast för mamma, som ständigt har migrän och inte orkar engagera sig det minsta i sina tre barn. Mamma är prinsessa, i rakt nedstigande led ättling till kejsar Frans Josef, men det ska man hålla tyst om. Pappa är en egyptisk fysiker, ständigt upptagen med jobb och en tyrann när han är hemma. Han förmår inte se till sina barns bästa utan pryglar både dem och hunden.

Mamma vill inte att de ska gå i en kommunal skola, så både Elisabeth och Amadeus sätts i Franska skolan inne i stan. Resan dit är lång och farlig, men barnen får själva ta sig genom den stressiga kollektivtrafiken redan från första veckan. I skolan slipper man förvisso pappas ändlösa förhör och plötsliga ilskeutbrott och mammas "dåliga hälsa" som gör henne oförmögen att ens kliva utanför dörren, men för Amadeus är skolan ingen trygg hamn. Han blir mobbad och slagen varje dag under hela sin skolgång.

Parallellt med glimtarna från barnens förfärande uppväxt får vi följa den vuxne Amadeus och hans liv med sin egen, nya familj: Petra som han får två barn med och som aldrig fått träffa hans föräldrar. Hur han försöker ge sina egna barn den kärlek och uppmärksamhet han själv aldrig fick. Hur han ständigt tvivlar på att han är värd att älskas. Hur behagsjuk han är - och hur fel det ofta kan bli när man vill vara alla till lags. Vi möter arbetskamraterna, svärföräldrarna, den nu vuxna systern Elisabeth och inte minst de nya vännerna Sacha och Diane som ber honom att bli spermadonator för att de ska kunna få ett efterlängtat barn...

Jag har läst att andra recensenter och bloggare varit mindre förtjusta i de kapitlen som handlar om Amadeus som vuxen, hans funderingar kring blodsband - till sin mamma, till sina båda barn och till det barn som eventuellt skapas av spermadonationen. Själv tycker jag att de är intressanta, för det är här man ställer sig frågor kring den ovillkorliga kärleken mellan föräldrar och barn, den eviga lojaliteten, vikten av släktskap.

Omdöme: För mig var "Blodsbunden" en av sommarens bästa böcker. Visserligen lämnar den mig med en mängd frågor och jag skulle gärna sett ett avslutande kapitel som berättade hur det gick sedan, men så funkar det ju inte... Augustin Erba skriver så fint och med ett sånt lätt flyt att det är beundransvärt! Det är märkligt att han inte nominerades till Augustpriset.

Hundskadeindex: Bokbloggaren Sanna har myntat ordet hundskadeindex, och här kan jag säga att det är skyhögt. Gulp.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN och POCKET.