onsdag 16 augusti 2017

Den lilla... feelgoodhjältinnan?


Det lilla bageriet på strandpromenaden och Strandcaféet.

Jaha, det är TVÅ OLIKA böcker?! "Det lilla bageriet på strandpromenaden" och "Strandcaféet". Det har ju inte jag fattat. Det här är inte min genre, jag läser inte så ofta myspysiga feelgoodromaner, men jag har noterat att det finns en uppsjö av strandcaféer, bagerier, antikhandlar, bed&breakfast och bokhandlar i den här miljön...

Men att man ger ut två böcker skrivna av varsin engelsk, kvinnlig, nutida författare där handlingen är placerad i likartade miljöer och titlar förvillande lika...? Lite klantigt, kan jag tycka. Eller smart kanske - folk köper möjligen den ena av bara farten och läser utan att upptäcka att det var "fel" bokserie.

Jag blev lite nyfiken, ville kolla vad de andra böckerna heter. Fick nästan kväljningar, så sött var det. Man MÅSTE tydligen ha något som är litet, annars är det inte gulligt? "Det lilla bageriet (---)", "Den lilla bokhandeln (---)" och ytterligare en "Den lilla bokhandeln (---)". 


Den lilla bokhandeln i Paris och Den lilla bokhandeln runt hörnet.

Antikviteter går också bra, åtminstone hittar jag två svenska författare som inspirerats av små retrobutiker, antikhandlare och Blocket-försäljare. Jag kan ha fel, men jag misstänker att de inte är fullt så sockersöta som de engelska böckerna.

Eller så är det bara fördomar från en som inte kan så mycket om feelgood (men har läst några Lucy Dillon-böcker där OCKSÅ alla driver en liten reklambyrå, ett litet hotell, en liten hundkennel, en liten inredningsaffär - i en liten stad).

Varför förhäva sig och vilja satsa stort, anställa folk och tjäna grovt med pengar? Eller jobba på en multinationell jättefirma, som en liten kugge i maskineriet? Nä, just det. Det är inte riktigt lika gulligt som den bohemiska och sällan lukrativa tillvaron som konstnärssjäl som väver trasmattor, linoljemålar gamla möbler, renoverar 1700-talstorp, bakar aprikostarteletter, samlar dammiga romaner i läderband eller kränger serviser med blommigt porslin.


Ska jag säga, som är exakt just en sån kreativ liten egenföretagare (minus det romantiska och definitivt minus det sjukt veliga som alla feelgoodböckers kvinnliga huvudpersoner verkar lida av).

15 kommentarer:

  1. suck ja, Jenny Colgan har skrivit minst fem strandpromenader, olika årstider....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju rätt otroligt att hon har intriger så det räcker, tycker jag.

      Radera
  2. Vilket roligt inlägg! Jag delar helt din "jaha är det olika böcker!". Inte min genre heller men det tycks som att litet och sockersött är grejen just nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra att vi är två, då! :-) Jag fick en del feelgoodböcker förra hösten när jag mådde himla dåligt, och det var faktiskt rätt skön läsning. Inget man behövde bli upprörd, arg eller ledsen över men ändå tillräckligt engagerande för att man skulle kunna försvinna in i den fejkade världen ett tag...

      Radera
    2. Jo, det blir nån feelgood mellan varven för mig med, ofta när jag är trött och ofokuserad i största allmänhet. Genren har sin funktion och för all del också variation vad gäller kvalitet. :)

      Radera
    3. Jag måste säga, att jag är positivt överraskad av en hel del som jag läst det senaste året. Innan dess hade jag många idéer om hur tramsigt det är med feelgood, men faktum är att många handlar om sorg, besvikelser och vardagsbekymmer också. Så precis som du säger: genren har sin funktion.

      Radera
  3. Kul spaning! Jag har också gått och varit förvirrad av alla små strandcaféer, bagerier och bokhandlar som folk skriver om ute i bloggosfären. Tänker i alla fall att det är bra att de är ärliga med marknadsföringen så det blir tydligt för sådana som jag att vi inte ska köpa...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Googla lite på Lucy Diamond och hennes engelska utgivning. Det är nästan så man tappar andan. Varför har jag inte gett mig på det här istället - här kanske finns pengar att tjäna?! Hundra likadana böcker, samma handling, likartade omslag, nonsenstitlar. Jag tror Lucy Diamond (hon kan väl ändå inte HETA så på riktigt?!) slår de andra feelgoodförfattarna med hästlängder.

      Radera
  4. Jag är också förvånad över det här med Colgan, eftersom jag inte klickade med den första av henne, men strunt samma. Boken i Paris vill jag prova och den där Lucy Diamond får jag kika in :)
    Haha kan tänka mig att folk får med sig fel bok i farten sådär..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känns som upplagt för felköp! Men å andra sidan kanske det inte spelar så stor roll...

      Radera
  5. Alltså, letar men efter lättläst och myspys så är det här böckerna helt OK. De är hårt mallade precis som många andra genrer och när chick-liten med karriär i storfinansen och storstadsmiljöer blir lite äldre och klokare så landar de på landsbygden och ett litet företag som blir navet i byn. Jag gillar det charmiga och harmlösa och klämmer gärna en "liten" roman då och då som avkoppling. Stor litteratur är det inte men jag är alltför trött för att alltid läsa koncentrerat och aktivt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig. Se mitt svar till BLoggbohemen ovan. Det är skön underhållning och för mig var det rena medicinen att läsa lite Maria Lang varvat med Lucy Dillon när jag inte mådde bra. Höll andra tankar borta och kändes mjukt och varmt. "Manglade dukar och vikta servetter" tyckte jag dessutom faktiskt var en bra bok, med historiskt tema varvat med själva feelgoodupplägget.

      Radera
    2. Då ska jag pröva och lyssna på den. Tack för tipset!

      Radera
  6. snart klar med Den lilla bokhandeln runt hörnet, jättemysigt

    SvaraRadera