måndag 7 maj 2018

Den inte särskilt behagliga uppgiften att rädda Akademien...

Om man orkar - och om man är alldeles väldigt intresserad av Akademien - kan man läsa en dansk litteraturmänniskas passionerade försvar av Horace Engdahl i Expressen idag.

Själv höll jag på att storkna efter några få stycken. Orkade faktiskt inte ta mig igenom hela texten eftersom det är mig helt egalt hur den här kvinnan lärde känna Horace och precis hur fantastisk hon anser att han är.

I princip sympatiserar jag med att man inte helt oreflekterat ska ta sida i något man inte själv är direkt inblandad i; vi vet inte allt om hur de här hemliga akademiledamöterna har betett sig mot varann och mot utomstående.

Men jag känner mig inte skyldig till att ha idoliserat Sara Danius eller smutskastat Horace Engdahl; jag tycker bara att det är förbannat unket att man kan försvara Katarina Frostensson och hennes make efter att de tjänat pengar på sin kulturscen, efter att de (vad det tycks) har läckt ut litteraturpristagare vid ett flertal tillfällen trots att det ska omgärdas av så löjligt stor sekretess och - främst: att man inte satt stopp för övergrepp som tycks ha pågått mot kvinnor i några decennier i Akademiens omedelbara närhet.

Då spelar det ingen roll om Horace är en skicklig författare och genomtrevlig att umgås med; han och resten av gänget får finna sig i att kritiseras för vad de gjort och vad de underlåtit att göra.



Här är länken till Expressen. Så här inleds försvarstalet:

"Därför tycks det vara dags att ge en motbild till den smutskastningskampanj som har förföljt Engdahl sedan han åtog sig den inte särskilt behagliga uppgiften att hålla fast vid principerna och inte låta mediestormen diktera Svenska Akademiens beslut kring den nuvarande krisen.

Med andra ord: åtog sig att gå i bräschen för att lyfta fram demokratiska rättsprinciper när det gällde domen över en annan akademiledamot: Katarina Frostenson."

7 kommentarer:

  1. missuppfattning - när ingen riktigt visste allting

    SvaraRadera
  2. har du läst Engdahls bok? Den är bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag har inte läst den - och inte Witt Brattströms heller, trots att de ofta nämns tillsammans.

      Radera
  3. Håller med dig, det verkar väl lite tondövt att försöka påstå att Horace är oskyldig som en brud precis just nu...

    SvaraRadera
  4. Jag kan nog tycka att oväntat många plötsligt blev väldiga experter på Akademien och dess interna affärer och därmed ansåg/anser sig både kunna försvara och döma enskilda ledamöter. Jag förhåller mig mer försiktigt då jag faktiskt inte har eller har haft någon insyn i deras arbete och inte vet exakt vem som vetat vad. Visst verkar en del saker klart underliga och kanske också rättsvidriga och på det stora hela behöver nog Akademien rannsaka sig själva, men jag har inte hela historien klar för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just så; vi vet ytterst lite om vad som sagts och gjorts - det är ju en del av den aura som Akademien också vill upprätthålla. Man ska inte vara för snabb på att döma när man inte vet riktigt vad som hänt.

      Men nog tycker jag att alla aderton ska tåla att bli granskade och kritiserade (däremot inte smutskastade och hånade). Det är ju lite märkligt att åtskilliga ledamöter verkar anse att de ska få bli lämnade ifred nu, som om inte svenska folket har rätt att kräva någon som helst insyn i deras verksamhet om man kan misstänka att någon eller några begått omoraliska eller brottsliga handlingar.

      Radera