Obefintlig julstämning

Julstämning är uppenbarligen något som inte infinner sig för att man kommer till ett visst datum (säg 1 december eller ens den 14 december, som idag) eller en viss helg (säg första advent).

Det verkar som att julstämning inte heller kommer bara för att livsmedelsbutikerna dignar av syntetiska skumgodistomtar, gamla hasselnötter som ändå ingen orkar knäcka, tio sorters must varav hälften är lagrad på ekfat (!) eller sinnessjukt många dödade grisar.

Inte ens adventsljusstaken i fönstret får mig att räkna ner till julafton, även om jag tycker det är himla mysigt med dess varma sken i den mörka kvällen.

Jag inser att jag är rätt beroende av dofter. Det krävs utslagna hyacinter, skalade clementiner, saffransdoftande lussekatter och sliskig rödvinsglögg för att julkänslan ska infinna sig!

Men allra mest behövs tid. Lugn och ro. Tid att sitta ner och känna in julen; då först kommer julstämningen.

Som det är nu, har jag mest sjungit julsånger till radion i bilen på väg från ett affärsmöte till ett annat samt maniskt knaprat pepparkakor (utan palmolja, nota bene!) trots att det inte rimligen kan vara nyttigt.

Nu längtar jag efter helgen, då jag ska ha stor avslutning med alla mina Friluftsfrämjarungar - vi lär bli närmare femtio pers som grillar över lägerelden, kokar "barnglögg" och leker i skogen! - och några timmar därefter är jag bjuden till en kär vän på traditionellt glöggmys. Då äntligen borde känslan infinna sig, av att nu är julen nära.

Tills dess: jag förbereder mitt inlägg i julkalenderbokbloggstafetten (jisses, vilket ord!) som Sofie arrangerar. Och jag åker nog och köper mig en vacker gran imorgon, tillsammans med ungefär resten av Stockholms befolkning...