torsdag 10 januari 2019

Morden på Mörkö


Bokens titel: Morden på Mörkö
Författare: Samuel Karlsson
Förlag: Lind & c:o, 2019
Antal sidor: 363

Inget av allt det här hade naturligtvis kunnat hända, men vad spelar det för roll? En härligt underhållande och oblodig deckare är det, som utspelas i nutid på en stor, fiktiv ö i Tjust skärgård utanför Västervik.

Polisen Jessica först och främst: många pluspoäng för hur hon framställs! Hon är rimligen inte så himla ung, eftersom hon refererar till huvudpersonerna (sisådär 39-42 år om jag räknat rätt) som yngre än henne. Vi får inte heller veta något om hennes utseende, vilket jag uppskattar, men hon är tuff och orädd och kan klättra uppför branta berg och bära tunga grejer vilket är befriande att läsa även om en kvinna. 

Är det vanligt att poliser gapar oförskämdheter när de förhör misstänkta eller att de aningslöst berättar om ledtrådar och alibin för andra misstänkta under pågående mordjakter?! Skulle inte tro det. Men sån är Jessica och därför är hon en ganska osannolik polis. 

Kul idé att låta henne starta ett mikrobryggeri också - det är väl den stora grejen efter mindfulness, yoga, mountainbike-cykling, surdegsbrödsbakande och biodling...

Jessica är alltså uppvuxen på Mörkö och har återvänt dit för att ta över sin fars konstnärsateljé och förvandla den till bryggeri för att göra eget öl. Hon tycker att polisjobbet är slitsamt. Så jobbigt för henne att en storm - som varar oavbrutet i ungefär en vecka! - drar in över ön och omöjliggör för färjor och andra båtar att ta sig till och från platsen. 

Såklart dör både en och flera personer just när stormen kastar sig över klipphällar och granskogar på ön. Såklart försvinner en ung kvinna och såklart går ett gäng grannsamverkare ihop sig med högafflar och brinnande facklor för att dunka vett i skallen på några nyanlända flyktingar. Och stackars polisen Jessica står ensam där i sina försök att luska reda på mördaren och motiven...

Mitt omdöme: Ganska mycket av en 2019 års Maria Lang, tycker jag. Inga krossade skallar, inga blodiga slaktarknivar, men många döda och en ivrig detektiv i ett geografiskt avgränsat område. Det är inte lysande litteratur men utmärkt nöjessträckläsning som bjuder på åtskilliga vändningar, finter och luringar.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN
Länk till boken på Bokus: INBUNDEN

Tack till förlaget för recensions-exet!
Till en eventuell pocketutgåva kanske ni ska ändra knasigheterna på s. 227-228 där Jessica först lämnar ett lik och kör därifrån för att en sida senare täcka över samma lik och köra därifrån (en första gång, igen...).

3 kommentarer:

  1. Vad kul att du ville läsa min bok och en modern Maria Lang är väl helt ok som omdöme! Vänligen. Samuel

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det var BÄTTRE än "helt ok" - åtminstone var min avsikt att jämförelsen skulle kännas som en komplimang! Jag gillar när jag blir lurad, gillar när det är lite "Morden i Midsummer"-mysrysligt och man slipper splattereffekterna. Precis som i Maria Langs spännande böcker. Jag tycker om boken!

      Radera
  2. Jag tog det som en komplimang! Kul att du gillade boken.

    SvaraRadera