Mellan himmel och hav

Bokens titel: Mellan himmel och hav
Författare: Anna Fredriksson
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med bokförlaget Forum, 2019
Antal sidor: 353

Jag har alltid gillar Anna Fredrikssons böcker, för att de behandlar relationer på ett sätt jag kan känna igen mig i: alla är inte så gulliga, omtänksamma och kärleksfulla. Även inom en familj kan det gro en hel del missnöje och missunnsamhet. Man kan ha hemligheter. Och framför allt har inte alla så lätt att prata med varann öppet och respektfullt.

"Mellan himmel och hav" är mer av feelgood. Jag hade nog önskat mig mer svärta och lite djupare relationer, men är ändå nöjd med läsningen. Huvudpersonen är en kvinna i min egen ålder, en 52-åring som lever ensam sedan hennes unga vuxna dotter flyttat till Österlen med sin kärlek och blivit självförsörjande lantbrukare. Mor och dotter har ingen kontakt alls sedan några år tillbaka, just på grund av svårigheter att prata öppet och ärligt om det de känner.

För att komplicera saker litegrann har författaren slängt in några problematiska kärleksaffärer, men det är uppenbart planterat för att inte boken ska bli för söt (vilket den ändå är, kan jag tycka). Kärnfrågan är: varför tar vi inte bättre hand om varann, när vi i grund och botten älskar varann?

Mamman reser från lägenheten i Stockholm ner till sin släktgård på Österlen för att närvara vid en farbrors begravning och för att hon är hans enda arvinge. Nu är det tvunget att hon och dottern gör upp och pratar ut.

Kruxet är bara, att den unga dottern har letat reda på sin mormor - en bohemisk kvinna som i långa perioder också bor alldeles intill släktgården. Mormorn är en konstnärlig och egensinnig person i 70-årsåldern. Hon övergav sin dotter en gång för snart femtio år sedan och har aldrig återsett henne sedan dess. Nu har hon fin kontakt med sin nyfunna dotterdotter men varken den gamla kvinnan eller den unga vill avslöja för vår huvudperson att de hittat varann.

I tron att hon ska gå på begravning och konfronteras med sin dotter, åker den medelålders kvinnan ner till Österlen och får sitt livs chock: hennes mamma är där! Att hon ens lever?! Ett helt livs saknad. En mamma som aldrig funnits annat än i fantasin...

Mitt omdöme: Lite väl söt och rar på sina ställen, men jag gillar persongalleriet och miljöbeskrivningarna. En bra bok!

Mitt foto: Österlen, äppelpajer och ett projekt kring ett pensionat som ska heta Pomona - såklart var jag tvungen att ha några Ingrid Marie med på bilden!