Stormvarning

Bokens titel: Stormvarning
Författare: Maria Adolfsson
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Wahlström & Widstrand, 2019
Antal sidor: 423

Jag älskar Doggerland, det gör jag verkligen! Den där ögruppen ute i Nordsjön, belägen mellan Skandinavien och Storbritannien, inte alltför långt från Nederländerna. Språket som är en salig blandning av fornnordiska och "breton", med lite gliringar åt holländska. Sederna som liknar våra men ändå inte. Det är helt underbart och jag önskar så att jag kunde åka till Doggerland men det är ju tyvärr omöjligt.

Nu är det juletid och vi får följa kriminalkommissarien Karen Eiken Hornby som vilar upp sig hemma efter de skador hon ådrog sig i slutet av förra boken. Julen firas lite annorlunda på de här öarna, det verkar som att julafton och nyårsafton är stora högtider men att "trekunga" är den stora grejen - jag förmodar att det är trettonhelgen då vi även firar de tre vise männen - med presentutdelning, god mat och trekungaaftonsfirande med släkten.

Det där att saker är så snarlika vårt liv men att Maria Adolfsson klämmer in påhittade företeelser mitt i allt, gör ju att man lätt sväljer hela berättelsen som om den vore sann. Exempelvis att man i Doggerland klär en en istället för en gran. Att de äldre invånarna reflexmässigt bugar för den stora enen ute på kyrkogården, då de passerar den - av respekt för trädets påstådda helande krafter. Att man serverar sockertång, svartbröd, mängder av fisk och lamm låter helt rimligt för en ö-nation, och att man sköljer ner det hela med öl och enbärsdricka.

Trots sjukskrivningen blir Karen tvungen att ta sig upp till blåsiga, karga Noorö för att lösa ett tänkbart mord. Halva hennes släkt bor kvar där och de är smått kriminella och därmed måttligt förtjusta i att kusinen kommer på besök. Mordoffren - ja, de blir flera! - har trassliga släktband till varandra och varenda annan noorö-bo, alla tycks vara släkt på något intrikat vis. Därmed finns också många lojaliteter att ta hänsyn till, arv att beakta och förbindelser som hålls hemliga.

En gammal gubbe ramlar nerför ett stup, ett whiskeydestilleri vill expandera trots att det hotar en tusenårig skeppsättning, ett motorcykelgäng håller på med något fuffens, arbetslösheten är stor sedan kolgruvan lades ner och mitt i allt detta vill den rikaste familjen marknadsföra en golfbana med utsikt över havet. Karen får fullt upp under julhelgen, kan man lugnt säga.

Den här boken är minst lika spännande och välskriven som den första, "Felsteg". Möjligen tycker jag ännu bättre om denna! Nog för att båda romanerna innehåller rafflande slutscener med biljakter, slagsmål à la actionfilm och en klocka som tickar men fram till de sista kapitlen är de ytterst sansade, oglamourösa och lite långsamma.

Mitt omdöme: Gillar skarpt.

Mitt foto: Enar är viktiga för befolkningen på Noorö, så en enekvist får vara med som dekoration.