Det går flera veckor mellan mina inlägg här. Det tråkiga med det är bland annat att jag missar kontakten med alla andra fina bokbloggare, för jag är inte längre en bloggare man kan lita på svarar på enkäter, skriver recensioner om många böcker, hänger med på utmaningar, lämnar kommentarer.
Klart folk tröttnar. Jag ser det på Boktankens Instagramkonto också. Följarna försvinner. Förlagen tröttnar. Vem tycker det är värt att följa någon som inte producerar mer?
Effektivitet och prestation är ju de ledord vi alla tycks leva efter. Det hålls kurser i ämnet, det skrivs böcker. "Om du sover så här, så blir du dubbelt så effektiv" och "om du tränar så här så orkar du prestera tio gånger bättre" och "om du äter den här frukten varje dag så ökar du kapaciteten med tiotusen procent".
Högeffektiv, koncentrerad, strukturerad. Oavsett om det är i privatlivet eller på jobbet så gäller det att ge allt man har, maxa sina dagar, toppa sig själv. Leverera!
Just nu levererar jag verkligen inte alls.
Hösten och våren är alltid hektiska i mitt företag. Vintern är den bästa tiden för då är det ett acceptabelt tempo - medan sommaren är total stiltje. Den här hösten har, som så många andra, varit hektisk.
Att driva ett eget företag är inte ett jobb man är klar med efter 37,5 arbetstimmar. Snarare det dubbla med allt jobb kring att hålla igång sin företags-Facebooksida, sin perfekta LinkedIn-sida, sin hemsida, gå på affärsmöten, göra research, nätverka, skriva offerter och fakturor, gå fortbildningar, fixa företagets administration, sälja in sig själv för att få nya uppdrag.
Särskilt det där sistnämnda är emotionellt dränerande: att alltid vara sitt bästa jag, att försöka få affärsbekanta att tänka "HENNE måste vi anlita!". Jag önskar att jobben ramlade ner i knäet på mig, men det gör de ju inte.
Ska jag få lön så hänger det på hur bra jag lyckats marknadsföra mig själv, min kunskap, mina tjänster. Kom och köp Mona! Klart att det sliter på en känslomässigt.
Läsningen hör till avkopplingen. Tyvärr har jag inte kunnat läsa mycket alls sedan i våras, några få böcker bara. Det har en rent fysisk orsak, men det lämnar jag därhän i det här inlägget.
Mitt ursprungliga mål med den här bloggen - att läsa alla Augustpristagare genom tiderna - lär inte uppfyllas under nästa år heller. Men jag finns kvar även om inläggen inte kommer lika ofta.
Önskar er alla ett gott slut på 2019 och tack för i år - och ett gott nytt år 2020.
//Mona alias Joelinda
Got nytt år på dig också! Hoppas att du får ta det lite lugnt ett tag nu. Vet du, jag brukar sällan läsa dina recensioner, för jag har oftast lite annan smak än du. Jag tycker att det är mycket roligare när du skriver andra typer av inlägg, som till exempel det här. :) Så ingen recensionsstress för min skull i alla fall. ;)
SvaraRaderaDet är faktiskt läskigt det där med att man alltid ska prestera och leverera. Det slutar ju ofta rätt in i väggen. Leva eller leverera - vilket ska man välja?
Och så kan man undra om det heter att "prästera" när man är präst...
Tack Gabriella! Jag har bloggat länge nu, långt innan jag började med Boktanken, och då är jag väldigt mycket mer privat och utlämnande. Mer som i det här inlägget.
RaderaNär jag startade bokbloggen bestämde jag mig för att göra det under täcknamn, för att inte kunder och affärsbekanta skulle hitta mig. Joelinda är mina tre barns namn, ihopsatt till ett enda.
Numera bryr jag mig inte, tvärtom kan jag tycka att det är kul att säga till även ytligt bekanta att jag bloggar - men så har det inte alltid varit.
När ungarna var små hängde jag mycket på olika föräldraforum och skrev massor där: kåserier och längre inlägg (också med ett påhittat namn) som fick otroligt gensvar. Kanske skriver jag som bäst när jag kan VARA mig själv men ändå gömma mig bakom ett alias?
Tack för dina snälla ord! I julhelgen har jag umgåtts med familjen, bakat bröd, gått långpromenader och varvat ner rejält. Det behövdes!