Bokens titel: Finns det björkar i Sarajevo?
Författare: Christina Lindström
Uppläsare: Martin Wallström
Förlag: B. Wahlströms
Antal minuter: 6 tim 24 min.
Mitt livs första ljudbok, det ni!
Bokklubbsväninnan valde en ljudbok till kvällens träff, dels för att vi faktiskt under alla år aldrig har diskuterat fenomenet ljudböcker och dels av vänlighet mot mig som har svårt att läsa med ögonen nu. Det var en rolig uppgift!
Det vill säga; det var väl inte så kul inledningsvis, när jag skulle försöka lista ut om jag ville använda Nextory eller Storytel.
Eller om jag skulle köpa loss boken från nätbokhandeln, för att slippa prenumerera på någon tjänst jag egentligen inte vill ha.
Eller om jag skulle lyckas låna ljudboken från bibblan på något magiskt vis (det borde ju gå).
Eller om jag skulle strunta i instruktionerna och läsa den i smyg...
För det där med ljudböcker har nämligen aldrig lockat mig. Jag har total aversion mot hörlurar, öronproppar, hörselkåpor och såna där små vita mobiltelefonploppar som man gräver in i öronen. Vi behöver inte gå in på varför, utan kan bara konstatera att jag vill ha ljudet runt mig i rummet - inte rakt in i öronen.
Hur gör man då, när man ska lyssna på en ljudbok? Tja, "man" åker nog till jobbet och lyssnar i diskreta hörlurar på vägen föreställer jag mig.
Själv har jag kontoret hemma i bostaden så min resväg till arbetet är obefintlig. Jag löste det så, att jag tog med mig mobilen in i köket och satte på full volym och lyssnade på berättelsen medan jag lagade middag. Det tar väl en dryg vecka så har man lyssnat klart på en bok i den här storleksordningen. Inte optimalt, men hanterbart.
--
"Finns det björkar i Sarajevo?" då: det är en ungdomsroman om Kevin, som går på gymnasiet, bor i Göteborg, spelar mycket fotboll, har föräldrar från forna Jugoslavien och en storebror som mest är att betrakta som en lillebror eftersom han har något slags förståndshandikapp.
Kevin har en schysst kompis, Hannes, som han gärna hänger med, men i övrigt är han rätt ensam och det mesta av hans liv kretsar kring skolan och fotbollen. Han pratar inte gärna med andra, får lätt ångest av prestationskrav, vågar inte tro att han är något värd. Han går till skolpsykologen men tycker inte att det ger något.
Man förstår snabbt att han bär på en tung börda att vara den i familjen som känner glädje och skaffar sig ett bra liv. Föräldrarna har hemska minnen från kriget och sonen ska uppfylla alla deras drömmar om en ljus framtid.
När det äntligen lossnar för Kevin - han ska gå på Liseberg med Hannes, hans flickvän och hennes tjejkompis som råkar vara lite förälskad i Kevin - så tvingas han ta hand om sin bror. Typiskt! Och till råga på allt försvinner brorsan spårlöst och går inte att hitta hur mycket tonåringarna än letar.
Mitt omdöme: Berättelsen är skickligt komponerad, där bilden av Kevin och hans föräldrar gradvis växer fram. Skildringen av vännerna är helt sannolik, med kärleksstrul, längtan, skitsnack och felaktiga föreställningar. Det är en hoppfull, varm och skön bok om vänskap men också med allvarliga tankar kring ursprung och hur mycket av föräldrarna som lever vidare i en. Jag tyckte mycket om boken men tror att jag skulle föredragit att läsa den, framför att lyssna på den. Martin Wallström har en behaglig röst på alla vis men märkliga betoningar som jag inte riktigt klarar av.
Jag kan bara lyssna på ljudböcker om jag har något att göra med händerna och/eller fötterna och som inte kräver tänkande, så det funkar t.ex. när jag sportar eller gräver i trädgården, eller om jag hade varit en sån som pysslar med handarbete så hade det nog varit perfekt! Men läsa är ändå snäppet bättre, jag tycker att jag minns bättre vad jag läst än vad jag lyssnat på, och så kan man stanna upp enklare och läsa om eller reflektera när det kommer något extra bra eller klurigt.
SvaraRaderaJag har alltså aldrig lyssnat på ljudböcker förr - om man inte räknar in de gamla CD-böcker jag hörde i bilen för något decennium sedan. Det funkar när man kör sträckan Sthlm-Gbg och är gravt uttråkad eftersom det inte finns någon att prata med.
RaderaDet här är en verkligt bra bok! Jag skulle nog föredragit att LÄSA den, men nu var uppgiften från bokklubbsväninnan att vi skulle LYSSNA och det är jag tacksam för, för det öppnade en del nya dörrar.
Håller med om att man lättare kan stanna upp i läsning om det är något man vill reflektera över, läsa igen, eller om man inte riktigt fattade först.
Jag har beställt den här med hopp om att åtminstone någon av våra döttrar skall få ett enormt lässug och kasta sig över den. Men gissar att jag blir först att läsa den. Christina Lindströms Jack är en av de bästa böcker jag läst, så insiktsfull i hur ungdomar och människor generellt kan vara. Hoppas att den här är åtminstone nästan lika bra, om det är möjligt. Jag tänker dock läsa den och inte lyssna på den. Försökte lyssna på en annan bok nyligen, men gav upp efter en stund och köpte boken. Jag vill inte få ett filter mellan texten och mig, som jag tycker att en röst blir, och särskilt om rösten inte motsvarar hur jag upplever texten.
SvaraRaderaFantastiskt fin beskrivning av ungdomar, känns mycket trovärdigt! Och även om den rymmer en del ångest, oro, skuld osv så finns mycket värme och framtidstro också.
RaderaVi som lyssnade på boken pratade just om det du skriver: att rösten kan bli ett filter, att uppläsaren "äger" berättelsen.