Här ligger jag och blöder

Bokens titel: Här ligger jag och blöder
Författare: Jenny Jägerfeld
Förlag: Gilla böcker, 2010
Antal sidor: 252

Åtminstone en av mina väninnor skulle aldrig palla att läsa de första sidorna i boken, än mindre hela det första kapitlet. Själv är jag inte särskilt äckelmagad eller känslig, men kan inte låta bli att rysa åt den gruvliga beskrivningen av hur huvudpersonen sågar av sig halva tummen med en elektisk sticksåg på slöjdlektionen, så blodet sprutar och köttet trasas upp.

"Med träffsäker galghumor förkroppsligas Majas koketta och samtidigt oförställda utanförskap. En av misstag amputerad tumme kastar ut läsaren på en irrfärd i sökandet efter identitet. Ett psykologiskt porträtt med särskild trovärdighet i uttrycket." var juryns motivering då Jägerfeld vann Augustpriset i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok.

Maja är 16 år och går första året på gymnasiet, i en skola där hon sticker ut som udda och där hon har få vänner. Föräldrarna skildes då Maja var 3-4 år och sedan dess har hon bott med sin pappa i Stockholm. Mamman bor i Norrköping och dit åker Maja varannan helg. Det är något märkligt med Majas mamma, hon är inte som andra, och i alla år har Maja längtat efter att känna sin mammas kärlek och omtanke. Visserligen får hon kärlek och uppmärksamhet av sin pappa, men det räcker liksom inte...

Här ligger jag och blöder är en riktig girlpower-bok där man får följa Majas olovliga hackande i pappans dator (där hon lämnar olämpliga meddelanden till faderns flickvänner), hennes fina kärlekshistoria med Justin som egentligen inte heter så, hennes extremt blodiga olyckor (den ena efter den andra), de starka vänskapsbanden till andra udda existenser, jakten på mamman och hennes kärlek, hur Maja mobbas hänsynslöst i skolan och hur hon slutligen konfronterar sina föräldrar med vad hon själv vill, tycker, tänker och önskar.

Extra plus för att man för en gångs skull får läsa en bok där huvudpersonen framträder så levande och där man kan känna med henne. Maja blir en människa av kött och blod.

Extra plus också för att Gilla Böcker alltid gör så grymt snygga omslag!

Betyg: En upplyftande och inlevelsefullt skriven ungdomsbok för alla åldrar, splatterblodig, spännande, kärleksfull.

Rekommenderas: till de flesta tonåringar, skulle jag tro, eller tja, de flesta överhuvudtaget.

Snackis: En bra snackis för både skolbarn och vuxna, om uppväxt och identitet.

Länk till boken på AdLibris: INBUNDEN eller POCKET.

Ladies

Bokens titel: Ladies
Författare: Johan Hakelius

Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Bokförlaget Atlantis, 2011
Antal sidor: 511

En tegelsten om engelska tanter!

Johan Hakelius måste vara närmast besatt om engelsk överklass, för annars begriper jag inte hur han har orkat ta fram ett sådant gigantiskt faktaunderlag inför skrivandet av denna bok. Drygt femhundra proppfulla sidor med de mest sanslösa levnadsöden. Bara personregistret i slutet av boken fyller nära 13 sidor med namnen på alla som förekommer i denna faktaspäckande bok.

Hakelius har skrivit underhållande om nio kvinnors fascinerande liv i (huvudsakligen) Storbritannien under (mestadels) 1800-tals slut och fram till 1900-talets mitt. Det här är överklassens berättelser om förlovningar och äktenskap, debutantbaler och utlandsresor kryddat med de mest osannolika detaljer.

DN har skrivit att boken Ladies är "oavlåtligt underhållande" och det är den faktiskt - men inte så till den milda grad att man inte kan lägga ifrån sig boken, utan bara just så mycket att den är underhållande hela tiden. Just då man tröttnat på att läsa om någons trassliga förlovningar så kommer en rolig anekdot insmygandes.

Norrbottens-Kuriren har enligt pocketbokens omslag skrivit att Ladies är "alldeles omöjlig att lägga ifrån sig" - men där tog de nog i så de storknade. Man undrar ju vem som orkar sträckläsa över femhundra tättskrivna sidor om egocentriska och numera döda damer. Inte jag i alla fall...

Hakelius skriver med humor och lätthet. Det är beundransvärt hur han har samlat ihop så många udda små historier att väva in i sina berättelser om dessa damer! Man får nästan känslan av att han var med på plats och gjorde små noteringar. Han skriver själv i sin inledning att folk alltid undrar "Varför valde du just det ämnet? Just de personerna? Just på det sättet?" och att svaret är att han tycker engelska damer är värda att uppmärksammas.

En annan värld öppnar sig för den som läser "Ladies" - tänk att för bara hundra år sedan så levde faktiskt brittiska hertiginnor i sina slott (ofta gamla, ruggiga och dåligt renoverade) med sina rika äkta män (eller fattiga äkta män, som kämpade för att upprätthålla skenet av rikedom och lyx). De for jorden runt i atlantångare, järnvägsvagnar eller nya automobiler. De ägde smycken för en smärre förmögenhet. De arrangerade äktenskap och planerade förlovningar som utstuderade krigsstrateger. De förskingrade pengar, blev bittra fiender, koketterade och intrigerade, levde omoraliskt och utsvävande.

Många av de omskrivna överklasskvinnorna är självupptagna, fixerade vid välstånd och materiella ting, bortskämda och beter sig som om de led av någon bokstavsdiagnos tänker jag när jag läser om den ena ladyn efter den andra. Deras osannolika liv, så nära i tiden och ändå så långt bort, är det som gör boken just "oavlåtligt underhållande".

Betyg: Välskrivet, detaljerat och underhållande - men mastigt!

Rekommenderas: till dem som gillar historia, i synnerhet kvinnohistoria och allra mest den kvinnohistoria som omfattar en minimal skärva av mänskligheten: den brittiska överklassen.

Snackis: Som tidigare sagt: klass är alltid något att diskutera. Frågan är om någon orkar prata efter att ha tuggat i sig denna tegelsten...

Länk till boken på AdLibris: INBUNDEN eller POCKET.
Passa gärna på att läsa Johan Hakelius brev till AdLibris-läsarna HÄR: detta hade jag mycket roligt åt!

Hjälp jag heter Zbigniew

Bokens titel: Hjälp jag heter Zbigniew
Författare: Zbigniew Kuklarz (pseudonym)
Förlag: Bonnier Pocket, 2006
Antal sidor: 238

För några år sedan läste jag denna underhållande och tankeväckande berättelse om hur det kan vara att växa upp i en stockholmsförort med sina polska föräldrar och försöka anpassa sig till ett liv i Sverige, när man egentligen är svensk men alltid ses som en polack med ett outtalbart namn och konstiga seder.

Zbigniew heter Kuklarz i efternamn och lider när han ska göra lumpen och får de tre första bokstäverna i sitt efternamn på namnbrickan, till alla andras stora nöje. Här berättar han om hur hela släkten samlas för att fira en 40-årsfest och hur hans stora, galna familj skrattar och skrålar, gråter och bråkar.

Det är en hysteriskt rolig och ändå vemodig bok. Minnen från författarens uppväxt varvas med dråpliga beskrivningar av en vansinnig födelsedagsfest. En mycket sympatisk bok med en rätt osympatisk huvudperson.

Mitt foto: Bilden ska symbolisera det konstanta drickandet av starksprit.

Betyg: Gott betyg.

Rekommenderas till: alla som gillar varma, vemodiga, roliga uppväxtskildringar.

Snackis: Det är alltid intressant att diskutera kulturkrockar!

Länk till boken på AdLibris: hittar den bara som E-BOK.

Ett sista livstecken

Bokens titel: Ett sista livstecken
Författare: Hannah Nyala
Originalets titel: Cry Last Heard
Översättare: Anna Sandberg
Förlag: Månpocket, 2006
Antal sidor: 249

Jag kan lika gärna säga det från början: På en femgradig skala skulle denna bok få en överkryssad dödskalle. Intrigen måste vara skapad på någon skrivarkurs där alla eleverna har fått tycka till om vilka ingredienser en hårdkokt äventyrsroman måste innehålla för att fånga läsarens intresse. Den svenska översättaren måste gjort översättningen på en kafferast (eller så är det så där illa skrivet även på engelska?).

En kvinnlig, professionell bergsklättrare vars man har dödats och lilla dotter har kidnappats är ute i några otillgängliga berg i Wyoming och jagas av ondsinta människor. Ska hon dö eller inte? (Man hoppas nästan det förstnämnda...) Ska hon ramla ner från klippavsatsen, frysa ihjäl, svälta till döds, bli dramatiskt räddad eller tvärtom - hinner elakingarna hitta henne däruppe i bergen och döda henne med?

Huvudpersonen heter Taleisin och kallar sig Tally eller Tally-ho men också för Pirli och Nowata om vartannat. Vad är vitsen med det? I en bok där det finns en Kristina kan man tänka sig att hon även refereras till som Tina men inte dessutom Stintan, Kriss, Gullegrisen, Eriksson och Fnuffsan. Det blir för rörigt. I synnerhet om författaren gör samma sak med diverse andra karaktärer - inklusive djur! - i samma bok.

Av någon anledning tjatas det om att Tally(-ho!) har varit med om fruktansvärda händelser i Australien, där hennes man har dödats. Antagligen är det här uppföljaren till en annan roman, men det framgick inte då jag köpte boken. Man borde nog nästan ha skrivit "del 1" på den första boken och "del 2" på denna, för det är konstant en massa referenser till händelser och personer som inte jag känner till.

Läs gärna "Ett sista livstecken" om du gillar litterära actionäventyr som påminner dig om sämsta möjliga tevefilm. Det gör inget om du missar lite av filmen efter reklampausen, för actionhjältinnan är nog kvar däruppe på berget och kämpar med blödande fingrar för att klamra sig fast vid bergskanten...

Så här ser den inbundna boken ut, som säljs nuförtiden. Boken har filmatiserats (oj, vilken överraskning...) och jag antar att omslaget är därifrån.

Så här ser däremot min pocketbok ut. Eller såg ut, innan den försvann. Antar att den förpassats till sommarstugan där jag lägger alla böcker som folk gladeligen kan få ta med sig hem efter en vistelse hos oss... Bilden snodde jag från Blogga-lugnt, en bokblogg som tydligen har en diametralt motsatt åsikt om boken! Kanske kan vara kul att jämföra.

P.S. Haha, nu när jag surfar runt lite på nätet efter att redan ha skrivit min egen recension hittar jag denna träffande beskrivning skriven av läsaren LenaL på Bokus:
"Obeskrivligt dålig bok, med en historia som inte har det minsta av trovärdighet i sig. Innehåller dessutom fullt med stycken när huvudpersonen pratar med sig själv - "Kom igen tjejen!", "Ge inte upp nu!". Att översättningen var under all kritik hjälpte inte precis till. Jag skulle ge den en överkorsad stjärna om det gick. Osannolik, rörig och dåligt översatt. Köp den inte! Läs hellre Eldfångaren av Nicholas Evans för vildmarksspänning, eller Poeten av Michael Connelly för mördarjaktsspänning!".
LenaL, jag håller helt med dig.

Betyg: Så uselt.

Rekommenderas till: alla som gillar vapenfyllda räddningsaktioner i kalla bergskedjor.

Snackis: Nej, nej.

Länk till boken på AdLibris: INBUNDEN.

Allt ligger samlat

Bokens titel: Allt ligger samlat
Författare: Hans Gunnarsson

Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Albert Bonniers förlag, 2006
Antal sidor: 206

En fasansfullt katastrofalt vidrig parmiddag berättas ur de fyra deltagarnas olika synvinklar. Obeskrivligt deprimerande. Gripande, sorgligt, sant på något vis. Plågsamt lätt att leva sig in i. Otroligt realistiskt skriven dialog. Ja, dialogen är verkligen bokens stora behållning!

De två paren som träffas och äter middag tillsammans i en typisk lägenhet strax utanför Stockholm känner inte varann så bra - i själva verket har de nyligen träffats och vet inte alls mycket om varann. Värdparet, Tommy och Cilla, har stora relationsproblem och är på väg mot ett uppbrott. Gästerna Roger och Eva har en son som är så svårt sjuk att han kanske inte överlever.

Kvällen börjar inte så bra: gästerna kommer en halvtimme för tidigt, när inte allt är förberett ännu - och de har redan ätit middag eftersom de missförstått inbjudan. Bjudningen urartar när de fyra människorna fått i sig för mycket alkohol och sagt saker de aldrig tänkt säga högt, slängt ur sig elakheter och betett sig på ett vis som de nog aldrig hade planerat.

Det här är mästerligt skrivet, men kanske lite för jobbigt att läsa om man inte 1) är en sprudlande levnadsglad optimist som ruskar av sig allt så fort man slagit ihop bokens pärmar eller 2) är en deppig person som själv mår uselt i sitt förhållande och just nu behöver se filmer och läsa böcker som bekräftar att "det är normalt att känna som du gör"...

Betyg: Någonstans mittemellan: jag gillar den skarpt men alla jag försökt "pracka på den" på värjer sig när de får höra hur tungsinnig den är.

Rekommenderas: till dem som gillar verklighetstrogna dialoger och kanske helst inte själva är mitt uppe i en livskris...

Snackis: Ojoj, här finns mycket att snacka om!
Länk till boken på AdLibris: POCKET.

Monster

Bokens titel: Monster
Författare: Micael Dahlén
Förlag: Månpocket, 2011 efter en överenskommelse med bokförlaget Volante.

Antal sidor: 235
Not: Det står "översättning Fredrik Linde" men Micael Dahlén bor och undervisar i Stockholm så han borde rimligen ha skrivit på svenska. Ingenstans står heller vad boken skulle ha hetat på ett annat språk. Måste väl vara ett tryckfel?

Att det verkligen finns människor som är lika hemska som Hannibal Lecter i "När lammen tystnar" känns helt overkligt. I den här boken får man stifta bekantskap med mannen som inspirerade till just Hannibal, japanen Issei Sagawa, som kallblodigt mördade en ung kvinnlig studiekamrat och åt upp henne till middag.

Boken är inte alls ett frosseri i hemska mord, som man skulle kunna tro. Jag ser den mer som en lång redogörelse för tankar om människans godhet och ondska och vad som avhåller de flesta av oss från att mörda någon.

Vi får följa författaren på hans resor tvärs över jordklotet, då han besöker massmördare som han i hemlighet (dvs. hemligt för familj och arbetskamrater) brevväxlat med under en längre tid. Han skäms över sin fascination för dessa mördare och undrar hela tiden hur det kommer sig att han och så otroligt många andra vill vara i dessa mördares närhet.

Det är en mycket utlämnande berättelse, där Micael Dahlén frikostigt bjuder på sig själv. Det skulle ju vara logiskt för en ekonomiprofessor vid Handelshögskolan att vilja mörka dessa sidor av sig själv, kan man tycka...

Här presenteras Issei Sagawa som begick det bestialiska mordet på en ung holländska då de båda studerade konst i Paris. Han styckade omsorgsfullt hennes kropp och mumsade i sig den. Han lever sedan många år åter i Japan, som en fri man, och leder matlagningsprogram, teveshower och är en megakändis. Jag blev rätt äcklad av att läsa det här kapitlet, måste jag säga, men också intresserad av hur en så vidrig person kan attrahera så många människor.

Näste man är Peter Lundin, en dansk mördare som tros ha tagit livet av sin flickvän och hennes båda söner. Man har aldrig hittat liken och det förekommer inga hemska skildringar i detta kapitel. Istället fokuseras på mördarens enorma dragningskraft på kvinnor, som vill gifta sig med honom eller kommer till fängelset för att ha sex med honom. Är det alfahannen i honom som är så lockande?

Därefter följer ett kapitel om om Dorothea Puente som förgiftat ett oräkneligt antal hemlösa och psykiskt sjuka som hon tagit in i sitt hus mot betalning från socialen. Det här är en fascinerande historia om en mytoman som charmar alla och fortsätter att mörda i flera decennier. Jag har sett tevedokumentärer om henne men Dahlén beskriver henne ännu utförligare. Här är inte heller en massa snaskande i morden utan istället långa redogörelser för Dorotheas helt vansinniga liv och hur hon nu har Facebook-grupper med tusentals anhängare...

I fjärde kapitlet får vi lära känna amerikanen Wayne Lo som var en av de första att genomföra en skolskjutning - vilket han beklagar både av den anledningen att han önskar att han aldrig tagit livet av någon och av den anledningen att han önskar att han hade skjutit många fler (han lyckades bara döda två) och blivit känd för det som dagens skolskjutare. Nu är han inte den superstjärna som han skulle önska. Märklig berättelse, som mest känns sorglig ur alla synvinklar. Fokuset ligger inte på dödandet utan på Waynes sorgliga berättelse och att han numera försöker tjäna pengar till de dödades minnesfond.

Slutligen får vi möta massmördaren Charles Manson. Här tvekade jag att läsa, för jag ville inte höra mer om Helter Skelter och gravida Sharon Tate... Skönt nog så berättar författarens sakligt vad som hände och stannar inte kvar vid detta hemska. Kapitlet är långt och handlar mest om den enorma kult som vuxit fram kring Manson. Ett begrepp "mansonomics" har grundats som syftar på de fantasisummor som Manson och andra massmördare drar in.

Men så återstår ungefär halva boken, efter att dessa fem mördare har presenterats. Där kommer den intressantaste delen: författarens egna teorier kring etik, moral, normer och samhällets lagar. Varför är mord det mest förbjudna? Är vi alla kapabla till mord? Varför beundras massmördare och ses som framgångsrika, lyckade, starka individer?

Dahlén gör flera häpnadsväckande studier som även presenteras i facktidskrifter tillsammans med andra forskare. Han ser hur en majoritet av alla män och kvinnor funderat på att döda någon och hur de allra flesta ser upp till mördare. Den senare halvan av boken är klart tankeväckande och intressant.

Betyg: Välskriven med stort flyt i texten, fakta om såväl massmördare som människans psykologi varvas med personliga reflektioner.

Rekommenderas: till dem som intresserar sig för människans natur.

Snackis: Perfekt att diskutera kring, för här finns många tankar om den civiliserade människans normer och vad som gör mord till det mest förbjudna man kan göra.

Länk till boken på AdLibris: INBUNDEN eller POCKET.

Grand final i skojarbranschen

Bokens titel: Grand final i skojarbranschen
Författare: Kerstin Ekman

Förlag: Albert Bonniers förlag, 2011
Antal sidor: 396

Vad gör de där bokmärkesänglarna på omslaget?! Så missvisande, antyder något puttenuttigt och gulligt. Men det är ingen gullig bok, det här. Det är en fantastisk roman som är allt annat än söt och rar. Inte heller handlar den om två änglar, för det är nog det sista man skulle beskriva Lillemor och Barbro som.

"Grand final i skojarbranschen" är en fyndig titel på en lysande roman om den kända, svenska författarinnan Lillemor Troj (nog för att hon är fiktiv men hon har väldigt mycket gemensamt med Kerstin Ekman själv) och hennes okända kollega Barbro, kallad Babba. Deras samarbete inleds redan på 1950-talet då Babba skriver en ryslig mordhistoria med Lucia-tema och skickar in den i Lillemors namn.

Lillemor är vacker och vän, hon har ett bra sätt som går hem hos journalister, förlagsredaktörer och senare även Svenska Akademien. Babba däremot är otympligt tjock, ful och komplett ointresserad av sitt utseende. Men skriva kan hon! På små kartotekskort klottrar hon ner idéer till kommande böcker, skriver ihop de mest makalösa berättelser och låter sedan Lillemor renskriva det hela på skrivmaskin.

Man får följa dessa två kvinnor från ungdomens Uppsala, genom äktenskap och förälskelser, skilsmässor och plötsliga uppbrott. Genom decennierna passerar sånt som alkolholiserade mammor, psykvård, hippiekollektiv på landet, charmerande spelemän, förljugna rektorer, thinnersniffande tonåringar, stulna laboratoriehundar och ett antikvariat som tjänar som täckmantel.

Jag tycker att det är en alldeles underbar berättelse som är precis så skruvad så den skulle kunna vara sann. På bokens omslag står "Men först och främst är den en berättelse om två mycket olika kvinnor, från femtiotalet och fram till idag, om lögn och sanning, ensamhet och gemenskap." Det är inte en riktigt bra beskrivning tycker jag, för det är inte så enkelt som lögn eller inte lögn. Det är helt enkelt olika sätt att se på sanningen, tolkar jag det som.

Babba och Lillemor lever i någon slags symbios. De behöver varann och parasiterar på varann, båda två. Den ena skriver, den andra levererar. Pengarna delar de systerligt mellan sig. Ingen i deras omgivning känner till arrangemanget, inte ens föräldrar eller äkta makar. Privatlivet verkar de inte tala högt om - Lillemor vet inte mycket om Babba, Babba däremot smygläser Lillemors dagböcker.

Är de vänner? Kanske, på något vis. De söker sig ständigt till varann trots att man får en känsla av att de aldrig egentligen står varann nära. Bokens hela upplägg är ju att Babba avslöjar åratals hemligheter genom att för första gången skicka ett manus till Lillemors förlag utan att ha visat det för henne först. Ska hela Sverige få veta hur det egentligen ligger till? Och är det som Babba påstår verkligen sanningen, eller finns det fler infallsvinklar och sätt att se på?

Skojarbranschen är förlagsbranschen, bokvärlden. Jag antar att Kerstin Ekman ser detta som sin stora final. Hon har varit så produktiv, skrivit så mycket och fått så många utmärkelser för det. Jag hoppas att det inte är det sista hon skriver, för hon är en lysande berättare.

Betyg: En absolut favorit. Vilken roman!

Rekommenderas: Till alla? Jag vet faktiskt inte vilken målgrupp en sådan här bok har.

Snackis: Här finns gott om uppslag till diskussioner, speciellt vad gäller objektiv och subjektiv sanning i våra liv.

Länk till boken på AdLibris: INBUNDEN eller POCKET.

P.S. Jag älskar dig!

Bokens titel: P.S. Jag älskar dig!

Författare: Cecelia Ahern

Originalets titel: PS I love U!

Översättare: Johanna Svartström

Förlag: Bazar förlag, 2010

Antal sidor: 454

"Totalt hjärndöd underhållning" har jag skrivit som ett kom-ihåg till mig själv om denna bok.

Det här är kort sagt en bok om en ung, vacker änka (såna finns det inte jättemånga av i verkligheten - eller, rättare sagt, i vår västerländska och fredliga verklighet) som skickas ut på en mängd uppdrag av sin döde man (han var också ung och vacker).

Handlingen utspelar sig i nutid, på Irland, där bästa vännerna slash kärleksparet Holly och Gerry bor. De har hela livet framför sig. De är lyckliga och lyckade. Så blir Gerry sjuk och dör. Vad inte Holly vet är att han egenhändigt och mycket förutseende har knåpat ihop tio brev som hon ska läsa - ett i månaden - under det närmaste året. Dessa hjärtekrossande brev från graven är både kärleksförklaringar och uppdrag, som kan ses som en uppmaning att släppa taget om honom. Änkan Holly uppvaktas av snygga killar och umgås med sina tajta väninnor. Lägg på lite sockersöt sentimentalitet, en klunk tårar och en dos romantik. Sådär, nu har du läst hela boken.

Betyg: Sågad.

Rekommenderas: till dem som njuter av enkel chic-lit.

Snackis: Jag skulle nog i och för sig kunna diskutera denna bok och tanken med att som död kunna styra sina efterlevande genom brev...

Länk till boken på Adlibris: HÄR.

Mangon som sprängdes

Bokens titel: Mangon som sprängdes
Författare: Mohammed Hanif
Originalets titel: A case of exploding mangoes
Översättare: Johan Nilsson
Förlag: Pocketförlaget, 2011 efter en överenskommelse med Brombergs Förlag
Antal sidor: 391

Det är inte så många böcker i min bokhylla som handlar om fundamentalistiska muslimska diktatorer och deras maktfullkomlighet, deras strävan efter att leva gott, deras iver att framstå som närmast ofelbara, deras rädsla för attentat och - inte minst! - hur många intriger som frodas i deras "hov", bland militära överstar och andra undersåtar som hatar eller avgudar sin president.

"Mangon som sprängdes" är en härlig bok om den pakistanske översten Shigri som hittas hängd och om hans son - också högt uppsatt militär - som misstänker att pappan inte alls tagit livet av sig utan istället blivit mördad av någon inom statsapparaten.

Sonens Alis liv på militärbasen, där han har en romantisk kärlekshistoria med en av de unga männen, skildras på ett både roligt och spännande sätt. Boken har egentligen "allt": här finns ond bråd död och hemska fängelsehålor, elaka agenter och snälla ambassadörer, en världskänd terrorist (Usama bin Laden), en from muslim tillika Pakistans president, kärlek och sex, droger och pengar.

Utan att berätta för mycket om historien så kan man väl säga att den handlar om mäns behov av makt, om otaliga försök att mörda presidenten, om vänskap och svek och kärlek. Det mesta uppblandat med en skön dos sorgsenhet och en rejäl portion humor. En mycket bra bok som det är svårt att lägga ifrån sig! Lite klurig är den också och man blir inte serverad helheten direkt, utan den växer så sakteliga fram.

Mitt foto: En alldeles äkta mango, måhända inte sprängd utan skuren.

Betyg: Högt betyg till en bok som sticker ut ur mängden!

Rekommenderas till: alla som gillar underfundiga, roliga romaner med en gnutta vemod.

Snackis: Det finns säkert ganska många sätt att uppfatta de olika vänskapsbanden, kärlekshistorierna, maktkamperna och släktrelationerna - där har man något att diskutera.

Länk till boken på AdLibris: INBUNDEN och POCKET.