Gamla tips blir som nya!

På en föreläsning om digital marknadsföring påpekades att man mycket väl kan lyfta upp foton man använt tidigare (främst då på Instagram, men funkar säkert även i andra kanaler) eftersom det hela tiden tillkommer nya följare, nya läsare, nya vänner.

Jag tyckte det lät helt sinnessjukt. Ska man inte lägga ut nytt hela tiden? Ska man återanvända gamla inlägg? Så slött. Så oengagerat.

Men så tänkte jag om: jag gillar ju återbruk i alla andra sammanhang. Varför skulle det vara så fel med återbruk just i en blogg?

Det är trots allt nästan inga som läst mina första år på Boktanken, skulle jag tro. Jag hade inga läsare alls. Sannolikheten att någon skulle ha så vansinnigt tråkigt att den började scrolla igenom Boktankens inlägg från 2013 eller 2015 är närmast mikroskopisk.

Så här kommer några böcker från min knackiga start som bokbloggare, som återanvända tips till den förkrossande majoritet av mina läsare som faktiskt inte läste dem då jag skrev dem. Samtliga böcker är mycket läsvärda!

--

Hemligheten av Philippe Grimbert (recenserad december 2011)

Medicinen av Hans Koppel (recenserad januari 2012)

Honungsbiets hemliga liv av Sue Monk Kidd (recenserad januari 2012)

Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper (recenserad juni 2012)

När man inte gillar bokens huvudperson

Ser att Mia hunnit slänga ut sin helgfråga redan (hjälp, är arbetsveckan redan slut?!) och denna gång handlar det om att tycka om huvudpersonen i boken man läser. Eller kanske snarare att inte tycka om? Hur viktigt är det att man gillar den man läser om?

Jag tyckte inte om Elena Ferrante-boken sådär väldigt mycket som resten av jordklotet, och det tror jag beror på huvudpersonerna. Jag gillade dem inte. Det finns jobbiga beröringspunkter med mina egen uppväxt och tjejerna som var mina "kompisar" (citattecken eftersom jag undrar om de verkligen var mina vänner). Jag läste den första boken men kommer inte att läsa de följande.

Likadant den uppmärksammade debuten "Annabelle", som verkligen var välskriven och spännande på många vis men där jag inte klarade av huvudpersonen Charlie (detta överanvända namn!) som rent ut sagt verkar vara en sjukt jobbig typ. Jag får mest har lust att vråla "skärp dig för faan!" åt henne. Det finns gränser för hur påfrestande även fiktiva personer får vara innan jag smäller i en dörr och går därifrån.

Det hantverksmässiga

Det är något särskilt med gamla böcker! Jag älskar att köpa böcker som har vackra omslag, men riktigt gamla böcker (som inte alltid nödvändigtvis har genomtänkt formgivning eller är snygga med dagens mått) är ändå något speciellt. De luktar så gott! Det är något charmigt över hantverket, den totala frånvaron av digitalisering, Photoshop och Illustrator, moderna tryckmetoder, ja, till och med bindningen.

Cut off

Bokens titel: Cut off
Författare: Mark Billingham
Förlag: Quick Reads, Sphere, 2017
Antal sidor: 98

Lägg inte hela ditt liv i mobilen! Unga, vackra Louise gör det: hon har alla kontakter där, mängder av sms och foton - ja, till och med de små reklamfilmer som hon gör i sitt jobb (med förhoppningen att någon gång få spela in en riktig långfilm).

Hon kan inte låta många minuter gå innan hon tittar på mobilen, den är nästan som en förlängning av hennes kropp.

Total katastrof sålunda när Louise lägger ifrån sig telefonen inne på ett café och istället plockar upp en annan - nästan likadan men fulare och sämre. Vem har tagit hennes egen? Louise ringer och ringer till sin egen mobil (ja, hon kan förstås inte göra det med den upphittade utan ber vänner att göra det åt henne) men ingen svarar.

Tiden går. Hur är det möjligt att det kan gå flera timmar utan att man glor på sin mobil?! Finns det ens människor som inte tittar på telefonen hela tiden? Nu har hon ju ringt säkert hundra gånger och ändå har den som fått Louises telefon istället för sin egen inte svarat!

Hela hennes liv ligger ju i den där mobilen. När Louise långt senare äntligen får kontakt med personen som hittat telefonen blir hon enormt lättad - men det är då den verkliga mardrömmen börjar.

Mitt omdöme: Jag gillar Quick Reads lättlästa engelska noveller, de är ofta skrivna av etablerade författare som kan konsten att jonglera med orden och snabbt bygga upp en spännande intrig. Mark Billingham är inget undantag! Det här är riktigt träffsäkert, på många vis trovärdigt - och väldigt läskigt.

Länk till boken på Adlibris: POCKET

Nu finns Boktanken på Instagram

Hörni, nu får ni som har Instagram gå in och följa mitt konto där! Jag har under 2018 experimenterat med ett privat konto som blivit en enda konstig sörja av företagsgrejer, kundcase, privata foton, hundbilder och bokbloggerier. Det funkar inte. Jag måste renodla!

Nu har jag fantasi_mona för mina jobbuppdrag och mig själv privat samt boktanken för den här bloggen. Har slängt in lite (gamla) bilder så att det inte ska vara alldeles tomt därinne!

Än så länge har jag en handfull följare, men det kommer förhoppningsvis att ändras. Gå gärna in och kolla om ni tycker om upplägget - så kan ni "följa" kontot eller klicka på ett hjärta, så är det lättare för mig att hitta er andra också.

Tanken är väl att göra som många andra bokbloggare: lägga ut en bild och en extremt kortfattad åsikt på Instagram, men puffa för recensionen som finns här inne på bloggen. Det som är kul med Instagram är ju hashtaggarna som gör att man väldigt enkelt kan se alla andra som taggat samma bok eller samma författare.

Förhoppningen är såklart att helt nya människor ska hitta till bloggen; eller folk som kanske inte orkar läsa hela blogginlägg men tycker det är kul med kortfattade boktips.

En familjemiddag

Bokens titel: En familjemiddag
Författare: Kazuo Ishiguro
Originalets titel: A Family Supper
Översättare: Rose-Marie Nielsen
Förlag: Novellix, 2018
Antal sidor: 24

Även för att vara en novell är "En familjemiddag" kortkort. Faktum är att texten är så kort, att jag när jag läst ut boken kände "Nämen vad tusan, var det inte mer? Har jag betalat 38 kronor för några rader?!"

Först var jag besviken, men sedan har jag tänkt på den här berättelsen varenda dag den senaste veckan. Kontentan är att den är så himla bra så det är värt att köpa den ändå.

"En familjemiddag" upptar inte ens de 24 sidorna i denna Novellix-bok; nej för texten börjar på sidan 7 och det blir följaktligen endast 17 (!) sidor text i detta minipocketformat. Snudd på ingenting! Ändå lyckas Ishiguro fånga stämningen perfekt och skapa en tydlig bild av en liten familjs inre slitningar.

Ett gott råd: läs inte översättarens inledning! Den avslöjar nämligen vad som står på de där sjutton sidorna. (Hur kan Novellix få för sig att inte lägga hennes förklaringar sist i boken? Jag blir faktiskt arg.) Här har jag sammanfattat åt er vad ni behöver veta:

1. Kazuo Ishiguro växte upp i strikta, artiga England som son till ett strikt, artigt japanskt par - och blev en strikt, artig man som skildrar miljöer där känslor trycks undan.
2. Fugu är en fisk man inte gärna vill äta.

Läs och njut av en iskall berättelse om de unga vuxna syskonen som återvänder hem till sin känslolöse far för att äta middag hos honom kort efter att deras mor dött...

Mitt omdöme: Ishiguro är som vanligt fenomenal på att levandegöra människor utan att egentligen säga så mycket om dem, utan mer koncentrera sig på allt osagt, alla slitningar, all smärta som man anar under den polerade ytan.

Länk till boken på Adlibris: MINIPOCKET

Mamma är galen och pappa är full

Bokens titel: Mamma är galen och pappa är full
Författare: Fredrik Sjöberg
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2018
Antal sidor: 233

Jag undrar hur det skulle vara att sitta och prata med Fredrik Sjöberg. Jag föreställer mig att man sitter i varsin sliten, mysig fåtölj (en sån där armstöden börjar bli så nötta att man ser igenom tygets väv och där så många rumpor satt sig att det blivit en permanent grop i sitsen) i ett svalt rum i otätat gammalt sommarhus i skärgården - ett sånt med nötta brädgolv och prassel av möss i väggarna och två bokhyllor fulla av Svenska Turistföreningens årsbok från 1907 och framåt - med varsin stor kopp te i två koppar av en 50-talsservis och mumsar på rostbröd med hemlagad apelsinmarmelad.

Och så pratar Fredrik. Och pratar och pratar och pratar, fast man lite snyggt försöker säga "ska jag sätta på lite mer te?" eller "jag är lite kissnödig, om du ursäktar?" eller "du, det börjar mörkna nu - kanske dags att dra sig hemåt?". Och allt han säger är så fantastiskt så man undrar om han kanske hittar på; kan det verkligen stämma, är det inte lite väl märkvärdiga sammanträffanden?

Jag vet inte hur han ser ut, hur gammal han är, hurdan han är - men i mitt huvud är han alldeles på pricken som min mormor (men kanske fyrtio-femtio år och man istället).
Hon kunde också hundrafyrtioelva förgreningar av varje människas släkt, visste alla pikanta detaljer, kände till oväntade äktenskap och hemliga affärer, berättade om kopplingar till adeln eller släktingar som adopterats bort, visste vilka som tagit livet av sig och vilka som hamnat på sinnessjukhus. Hon sparade på kvitton, vykort, visitkortsfotografier, biljetter och allt mellan himmel och jord. Det var som om hon hade ett inbyggt kartotek med alla sina vänner, släktingar och bekantskaper.

Det är alldeles underbart att ha en sån där sprudlande berättare i sin närhet, kan jag säga! En sån som inte riktigt kan behärska sig, för det finns alltid något mer att berätta.

"Mamma är galen och pappa är full" är en liten bok om konstnären Ivar Arosenius som gifte sig med den rika Eva Adler och fick en liten dotter med henne - Lillan, som vi alla känner till från "Kattresan" - och sedan dog, samt om Evas nye man Anton Dich, den danske konstnären som ytterst få minns.

Mycket handlar om Eva och hennes syskon som föddes kring 1880; de var unga vuxna då första världskriget bröt ut. Reste genom Europa, levde lyxliv, gifte sig med judiska män som flydde eller "försvann" under andra världskriget, fick små barn som dog och andra som de försummade. De levde spännande, omtumlande, händelserika (och inte nödvändigtvis lyckliga) liv.

Mitt omdöme: Det här är inte en bok för alla; men jag tycker den är underbar. Dessutom är formgivningen utsökt både in- och utvändigt och formatet väldigt trevligt; Nina Ulmaja är otroligt duktig har jag sagt länge.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN

Helgfrågan: Varför slutar man bokblogga?

Vackert bibliotek! Jag fotade Stockholms Stadsbibliotek förra veckan, 

när jag var i stan på kundmöte.

Mia frågar i denna veckas helgfråga "Varför tror du många slutar blogga?" och "Ge ett tips på en bra bokblogg!".

Jag misstänker att folk slutar för att de får småbarn (i alla fall har jag sett flera bloggare som lagt av när de nyss fött barn), när de får nya och mer krävande arbeten, när de drabbas av en livskris eller svår sjukdom. Sedan finns ett gäng som tycks ha slutat för att de helt enkelt tröttnat - det kanske inte ger dem någon större tillfredsställelse längre.

Ganska ofta verkar det vara stress som får bloggarna att sluta: man orkar inte med sitt vanliga, jäktiga liv och dessutom känna pressen att läsa böcker och recensera dem.

Själv läser jag inte alls så mycket som många andra bloggare. Jag skriver inte lika ofta heller. Jag får inte särskilt många recensions-ex alls. Inte så konstigt: förlagen vill säkert ha någon som spottar ur sig snygga inlägg fem dagar i veckan och helst samtidigt på Instagram (med tjusiga bilder). Det funkar inte i mitt egenföretagarliv just nu.

Men, men. Jag gillar min bokblogg så jag fortsätter ändå!

När det gäller att tipsa om andra bloggar så hänvisar jag till min lista med favoriter, som ligger här i vänstermarginalen (om man kollar på datorn - på mobilen tror jag inte den syns alls, tyvärr...).

Många skriver fantastiskt bra inlägg, genomtänkta texter, tar fina foton, är aktiva och pålästa och insatta. Det kryllar av duktiga bokbloggare där ute! 

Mars månad

Redan mars! Hur gick det här till? Bloggen har fått lugna sig lite och jag ser att jag inte är ensam om att ha det så. Jobbet och familjen måste gå före. Jag som älskar att läsa böcker har mest känt att jag inte orkar: har ägnat mig så mycket åt texter i mitt arbete att jag inte mäktar med att läsa på kvällen.

Snart är sportlovet slut - det sista någonsin i vår familj! - och även om det kommer snö och kyla igen så är ändå våren här nu. Bilden här ovan tog jag på Mälaren imorse. Det smälter, fryser på, smälter, fryser på... Isarna sjunger i vårsolen.

Under februari har jag mest läst tidningar och noveller, men nu hoppas jag orka med alla dessa skönlitterära romaner jag suktat in mig på.

Bokrean struntade jag i denna gång, trots att det alltid varit en speciell högtid för mig. Förbeställde från Adlibris men de böckerna kom inte fram förrän idag fredag så det var ju lite dåligt med tanke på att man kunde handla reaböcker redan i tisdags.