Allt vi här drömma om + Glasslottet

Bokens titel: Allt vi här drömma om
Författare: Erik Wijk
Förlag: Bokförlaget Atlas, 2010
Antal sidor: 413

Kanske hade jag för höga förväntningar på denna bok? Kanske fastnade jag alltför mycket för baksidestexten? Kanske hade jag trott att boken på något vis skulle likna Åsa Linderborgs betraktelser om familjen och uppväxten eftersom jag hört att Erik Wijk var hennes man och att de parallellt skrev sina uppväxtskildringar.

"I ett societetsbröllop i Göteborg 1930 förenades en redarfamilj av världsformat, Broström, med den respekterade köpmannafamiljen Wijk. Allt var mycket lyckat. Men när ende sonen dör mer än 70 år senare har han i decennier levt ensam i en stuga i skogen utan el eller telefon, med miljoner på banken men utan kontakt med sina barn eller några vänner."

Jamen, håll med - låter det inte otroligt spännande?! Det här är ju en släktkrönika av enorm potential. Varför vänder sig en rik och välutbildad man bort från världen och förvandlas till en enstöring bosatt ute i skogen? Vad kan Erik nysta ut om sin pappa och hans släkt?

Min första tanke när jag läst ut boken är en trött gäspning och djup suck inombords. Vill man verkligen läsa om författarens totalt psykotiske faders handskrivna anteckningar från yttre rymden? Nej. Nej, det vill man inte. Men det är vad som levereras. En ändlös räcka med detaljerade beskrivningar av en - ursäkta mig, Erik Wijk med familj - fullständigt rubbad människas liv i ensamhet. Och det var ju inte alls det jag ville läsa, åtminstone inte i den utsträckningen. Jag vill veta hur Erik känner inför det här, hur pappan påverkade honom och vilka slutsatser han kan dra om sin familjs historia.

Rent intellektuellt kan jag ju tycka synd om författaren, för det är så sorgligt med barn som längtar efter en frånvarande förälder. Dessvärre känner jag inte riktigt med hjärtat, för det är svårt att komma författaren in på livet.

I boken läser jag att Erik Wijk tidigare har utkommit med "satirer, noveller, essäer, samtidsbekännelser, dokument, existentiella humoresker, analyser, rättskritik, tankeböcker och debatter". Jag tror det passar honom bättre. Han skriver ju bra, helt klart, men det kanske är svårt att granska sin egen familj och samtidigt lägga in känslor som man själv bär på?

Betyg: Jag blev besviken även om författaren säkerligen gjort sitt yttersta och är duktig på research och skrivkonst.

Rekommenderas: till dem som är intresserade av ockultism och verkligt udda människor.

Snackis: Visst kan man hitta något att prata om. Det kan man alltid i uppväxtskildringar.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.

Bokens titel: Glasborgen
OBS! Denna bok heter numera Glasslottet i översättning!
Författare: Jeannette Walls
Originalets titel: The Glass Castle
Översättare: Micka Andersson
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2006
Antal sidor: 359

Att jag tussar ihop "Glasborgen" med "Allt vi här drömma om" beror på att de känns lite snarlika. Jeannette Walls föräldrar är excentriker, enligt baksidestexten. Haha! Det är bara en mild västanfläkt av vad de egentligen är. Ungefär som att Erik Wijks pappa inte direkt var någon vanlig enstöring... Föräldrarna är så märkliga så man undrar om de verkligen existerat på riktigt.

Jeannette Walls är snäppet äldre än Erik Wijk, om jag fattat rätt. Hon föddes i USA på 1960-talet, inte i Sverige på 1970-talet. Som barn tvingas hon flacka runt i en trasig bil (som hon sover i) med sina hippieföräldrar, bor i yttersta fattigdom och är med om de underligaste saker. Hennes föräldrar beter sig fullständigt skruvat, men boken igenom försvarar författaren dem och ursäktar deras närmast sjukliga beteende mot barnen.

Jag blir så förbannad av hennes berättelse! Här är en uppväxtskildring där jag verkligen känner starkt med den som berättar. Hur tusan kan man utsätta sina barn för sådan behandling som Jeannettes föräldrar gör? De bryr sig inte det minsta om barnens välbefinnande. Att de är hungriga, trötta, trasiga, frusna - det verkar inte spela någon roll. Fullblodsegoister! Och varför i hela fridens namn fortsätter Jeannette att försvara dem, även långt upp i vuxen ålder? För det här är märkligt nog en kärleksfull beskrivning av en väldigt annorlunda barndom tillsammans med två vuxna som enligt min åsikt inte borde fått ha barn överhuvudtaget.

Jag blir arg, upprörd och har lust att skrika åt mamman och pappan att de får ta och skärpa till sig och se vad de utsätter sina barn för! Och så får jag lust att skaka om författaren och gapa lite på henne också, för det är fasen inte normalt att sympatisera med folk som gjort en så illa.

Betyg: Gott betyg till en berättelse som dessvärre är sann. Vemodig, varm och omöjlig att inte beröras av.

Rekommenderas: till dem som samlar på knasiga, trasiga barndomar.

Snackis: Hett stoff för en bokcirkel!

Kommentar: Boken gavs ut inbunden på Bazar förlag förra månaden och under nytt namn - och med nytt omslag. Mitt ex är inköpt 2006 som pocket och från annat förlag. Så här ser boken tydligen ut nu:

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN.