Genom dig

Bokens titel: Genom dig
Författare: Lotta Lexén
Förlag: Fredag förlag, 2014
Antal sidor: 275

Som debuterande författare antar jag att man biter av sig naglarna, nervöst tvinnar håret och gnisslar tänder medan man läser tidningars och bloggars recensioner av ens bok, ens allra första publicerade alster. Men det är lite läskigt att vara den som kommer med kritiken också! Jag tycker att det känns pirrigt att skriva när jag misstänker att författaren själv kommer att läsa. I detta fall är jag tämligen säker, eftersom Lotta Lexén själv skickade mig ett recensions-ex av "Genom dig", med dedikation och allt. Men jag har lovat mina läsare att skriva helt uppriktigt, så här är är min åsikt om boken:

Formen. Ja, jag vet att jag snöar in på det här med formen - men det kan jag inte frigöra mig ifrån eftersom det är mitt jobb. Det betyder en hel del för mig att bokens omslag stämmer med texten, att det är snyggt eller vackert eller spännande eller något som får mig att vilja läsa. Inlagan är minst lika viktig, texten ska vara snyggt satt och utöver det rent grafiska så kräver jag att boken innehåller få stavfel, annars tappar jag intresset helt.

Här får jag skicka en "tummen upp" till de två som gjort ett riktigt snyggt omslag, mycket proffsigt och tilltalande, fullt i klass med vad de stora förlagen producerar: Magnus Lexén och Linda Johansson (tycks vara författarens make respektive vän). Ska man kränga en bok i den svåra bokbranschen så är det nödvändigt att lägga tid på omslaget.

Nästa "tummen upp" kommer sig av att jag enbart hittade ett dussin stavfel i hela boken, vilket måste vara rekord för en bok som getts ut på eget förlag. Jag har insett under de senaste åren att det där med egenutgivning tyvärr har en nersida, och det är att man sällan har proffsiga korrekturläsare och redigerare. Eftersom Lotta Lexén tydligen är gymnasielärare i svenska får man anta att hon har ett rejält försprång! Manuset är skickligt disponerat och ingenstans kommer jag på mig med att tänka "herregud, hade de inte råd med att ta in en redigerare?" som jag alltsomoftast tänker när jag läser alla dessa jag-ger-ut-min-egen-bok-på-ett-pyttelitet-förlag-böckerna.

Intressant är att Lotta Lexén i några rader till mig refererar till sin blogg, där hon sammanfattar ett författarsamtal mellan Sofie Sarenbrant och Emelie Schepp som handlar om "fullitteratur". Jag har läst en bok vardera av dessa tre kvinnor nu och kan bara konstatera att i mitt tycke är Lexén den som skriver absolut bäst av dem. Jag köpte Emelie Schepps "Märkta för livet" och Sofie Sarenbrants "Istället för dig" - ni kan läsa recensionerna om ni klickar på länkarna - men blev mest fascinerad över hur Sarenbrant har kunnat ge ut en hel serie böcker och nå sådan uppskattning. Schepps bok var åtminstone lite annorlunda.

Gemensamt för dessa tre böcker - och för övrigt för Hans Koppels "Kommer aldrig mer igen" - är att de placerar historien i Sverige, med mängder av svenska företeelser och stor igenkänning. Det är lättlästa spänningsromaner, alla med mord och kidnappningar. Samtliga har dessutom fått för sig att låsa in en av huvudpersonerna i en källare! Är det Josef Fritzl som spökar i huvudet på våra svenska deckarförfattare?

Vem som är Den Skyldige i "Genom dig" begriper jag redan tidigt i boken, men det gör just ingenting. Romanen är väl uppbyggd och spännande på ett lite myspysigt vis. Huvudpersonen, 21-åriga Hanna, är helt utan familj. Hon är mycket rik genom arvet efter sina föräldrar, har en fin lägenhet i stan, går ut och dansar på helgerna, läser konstvetenskap på högskolan - men har även ett vackert landställe att fly till då hon behöver komma ut i naturen. Där sitter hon konstant uppkrupen i soffan framför eldstadens knastrande björkvedsbrasa (tro mig, som ledare för friluftsaktiviteter för ungdomar vet jag att de flesta tjejer i hennes ålder verkligen inte kan tända en brasa!), med raggsockor på fötterna och gott te att värma sig med efter en rask löprunda i skogen. Där ute på landet bor även bästa kompisen Lisen, som snabbt dras in i de hemska händelser Hanna råkar ut för.

Hannas klasskamrat på högskolan råkar ut för ett brott och en ung självdestruktiv flicka i närheten försvinner från jordens yta. Dessutom börjar Hanna grubbla över sin barndom, sina döda föräldrar och sina märkliga förmågor som ingen annan tycks besitta. Inte underligt att polisen och lokaltidningen börjar fråga sig varför just Hanna är involverad i så många polisutredningar - och hon bestämmer sig för att göra allt för att själv komma på svaret på den gåtan.

Ett minus för den något tramsiga storyn med stenen i skogen - jag säger inget mer! - men att Hanna har sinnen utöver vad vi vanliga har kan jag däremot smälta.

Ett plus däremot för att Lexén sådär lite i förbifarten nämner att en person är homosexuell och tillskriver honom egenskaper som inte är schablonmässiga. Likaså en uttråkad, vaktande polis som är kvinna och en vek och labil kurskamrat som är man. Skönt att persongalleriet inte är så traditionellt könsuppdelat alla gånger!

Betyg: Mysig spänningsroman utan en massa blod och snaskigheter, ett rikt och nyanserat språk, avsevärt mycket bättre än många andra liknande böcker jag läst på sistone.

Rekommenderas till: tonåringar och uppåt (här finns en hel del tonårsproblematik med övergrepp, självskadebeteende, snatteri, olycklig kärlek, mobbning och så slipper man tack-och-lov vidriga splatterscener) som vill läsa något lättillgängligt och småspännande.

Snackis: Nej, det här är ren underhållning.

Länk till boken på äckligt dyra Bokus: POCKET eller från nästan lika dyra förlaget: POCKET. Om jag kommer ihåg ska jag lägga in en länk till Adlibris när de tar in boken i sitt sortiment.

Tack till Fredag förlag för recensions-exet!