Bokens titel: Skumtimmen
Författare: Johan Theorin
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Wahlström
& Widstrand, 2010
Antal sidor: 397 + extramaterial
Johan Theorins debutroman fick stor uppmärksamhet och följdes snart av ytterligare tre böcker i samma serie. Böckerna kretsar kring Alvaret och den
öländska naturen. Många gånger med lite övernaturliga inslag eller åtminstone
en släng av mystik och varje gång med en parallell historia från förr i tiden.
(Jag vet inte varför ”Skumtimmen” är tryckt senare än ”Nattfåk”,
men antagligen har de tryckts i flera upplagor och jag har lyckats få ett ex av
den första boken som är tryckt efter den andra boken hade kommit ut.)
Första boken i serien utspelar sig om hösten. Huvudpersonens vuxna
dotter Julia har mist sin son på Öland, en sensommardag någon gång på
1970-talet, men ingen vet hur han dog eller varför. Tjugo år senare luskar
morfadern i en gammal historia om en man som satte skräck i hela bygden för länge sedan. Han får en viktig ledtråd och upptäcker mördaren. Knepig intrig men Theorin skriver ruggigt bra!
Betyg: Spännande på ett lite långsamt vis, gripande på ett
lite vemodigt sätt, underhållande med sin suggestiva berättarteknik. Mysig deckare.
-
Bokens titel: Nattfåk
Författare: Johan Theorin
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Wahlström
& Widstrand, 2009
Antal sidor: 384 + extramaterial
Andra boken i serien utspelar sig om vintern. Jag fastnade direkt för
denna bok; den känns äkta i sin beskrivning av svensk nutid, har bra dialoger
och är en riktig sträckläsningsdeckare! Uppföljaren är lika bra som
debuten.
Nu har
det blivit vinter på Öland och stormarna drar in över ön med snö och kyla. Vi
får följa en familj som flyttat – och flytt – från Stockholm för att bo på en
av de gamla ensliga gårdarna. De bryr sig inte det minsta om alla spökhistorier om hur de döda hemsöker huset i juletid. Men mamma Katrine börjar
intressera sig för gårdens historia och finner fasansfulla lämningar från förr
i tiden.
Betyg: Lite rappare och mer spännande än debuten, men
fortfarande samma uttrycksfulla språk och goda förmåga att beskriva både
människor och miljöer.
-
Bokens titel: Blodläge
Författare: Johan Theorin
Förlag: Månpocket, efter en överenskommelse med Wahlström
& Widstrand, 2011
Antal sidor: 406 + extramaterial
Tredje boken i serien utspelar sig om våren. Denna bok är lite
mer hårdkokt och grabbig, men i övrigt är den nästan lika bra som de tidigare
böckerna, med samma persongalleri – den gamle tuffingen Gerlof Davidsson är en
sympatisk huvudperson! - samma trovärdiga
samtal och beteenden.
Storyn kretsar kring Per som tar sin tillflykt till en liten
stenhuggarstuga på Öland, bland annat för att komma ifrån sin taskiga och
gubbiga farsa Jerry. Naturligtvis får han inte en lugn stund, för Jerry ringer
och behöver hjälp på fastlandet – så Per åker motvilligt till Småland för att
hjälpa sin far, men då är det redan försent.
Betyg: Jag gillade inte det som var den ”spännande”
historien, men uppskattar delarna om livet på Öland och allt det andra, som
tack och lov är en betydande del av boken. Myspysig deckare.
-
Den fjärde boken i serien utspelar sig om sommaren och heter ”Rörgast”. Den har jag inte
hunnit läsa än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar