torsdag 5 februari 2015

Tio tusen sorger


Bokens titel: Tio tusen sorger - Ett koreanskt adoptivbarns levnadsöde
Författare: Elisabeth Kim
Originalets titel: Ten Thousand Sorrows - The Extraordinary Journey of a Korean War Orphan
Översättare: Kate Kalmström och Sigge Kalmström
Förlag: B. Wahlströms, 2000
Antal sidor: 224

Det är en mycket passande titel: "Tio tusen sorger", för vad huvudpersonen utsätts för i den här boken är så rakt igenom sorgligt så man tror knappt det är sant.

Elizabeth Kim är en oäkting, en horunge, en blandras, en utstött. Hon är en icke-människa i sin konfucianska by i Sydkorea, en honhyol. Det här utspelar sig i slutet av Koreakriget (bör ha varit kring 1953). Hennes mor har slitit sig loss ur det extremt inrutade och patriarkala bysamhället, flytt till Seoul och velat starta en karriär som sångerska istället för att slita på risfälten och ständigt foga sig i byns många hårda regler.

Hon träffar en amerikansk man, en soldat som berättar för henne om vapenstilleståndet som hon själv inte kände till. De blir kära och snart är hon gravid. Såklart lämnar soldaten henne och far hem till USA. Ensam kvar står den unga kvinnan som inte ser någon annan möjlighet än att åka tillbaka till byn och föda sin oäkta blandrasunge. Föraktet i den meningen är inte mitt, utan så som hon bemöttes vid återkomsten.

Hennes familj förskjuter henne, vill att hon säljer sitt barn som slav för att på något vis kompensera för att hon fött ett vitt barn, utom äktenskapet dessutom. Hon vägrar. För det får hon plikta med sitt liv, och lilla Elizabeth (som då inte har något namn) ser på när mamman dödas. Inledningen till boken är helt horribel, något annat går inte att säga.

Flickan är ju inte alldeles liten, hon beskriver själv sin mor och sin hembygd samt minns människorna där och hon vet att hon når sin mor upp till midjan. Hon kommer ihåg att ingen någonsin tilltalar henne, mer än den utstötta mamman. Byborna kastar sten på dem varje dag när de går till risfälten.

Men den lilla koreanska flickans lidande är inte slut med mordet på mamman. Hon hamnar på ett barnhem och därifrån adopteras hon av en amerikansk familj. Den engelska titeln är "The extraordinary journey of a Korean war orphan", vilket säger lite mer än den svenska översättningen. Man får komma ihåg att USA var delaktiga i Koreakriget och förlorade hundratusentals soldater där.

Att komma som "blandrasbarn" till USA var inte lätt, men livet i Sydkorea var långt värre. Flickan var inte bara av kvinnligt kön, född utom äktenskapet och avlad av en vit amerikan utan minst lika illa var att hon inte hade ett födelsedatum eller ett eget namn. Detta är så skamfyllt i Korea (enligt författaren) att man lika gärna kan dö - man är värd mindre än ett djur.

Tror ni eländet tar slut i USA? Nehej. Såklart är adoptivföräldrarna rena fundamentalisterna, djupt kristna och så känslokalla att man baxnar. Elizabeth får det inte lätt som ung vuxen heller, kan jag säga utan att avslöja för mycket. Misshandel och elakheter är hennes lott i livet.

Det är ändå på något sjukt vis intressant, fast jag nästan äcklas av mig själv över att jag vill läsa mera. Boken är lättläst och välskriven, men rent fasansfull.

Betyg: Böcker om misshandlade barn brukar sällan ha några litterära kvaliteter, men denna är faktiskt välskriven. Och jag vet inte på vilket sätt jag kan använda mig av all information jag får eller vad den tjänar till, men det är intressant och gripande.

Rekommenderas till: folk som klarar av en mycket fint skriven bok om självupplevda fasor.

Snackis: Jag vet inte om jag skulle mäkta med det.

Länk till boken på Adlibris: ENGELSK STORPOCKET, boken verkar inte finnas på svenska längre.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar