Jag undrar lite över de där presentböckerna som heter sånt som "Bästa dassboken" och "Tjejernas dasshumor 2013". Vilka köper dem? Vilka läser dem? Sitter man verkligen på toa och bläddrar i böcker (med teckningar av Cecilia Torudd) och skrattar åt kiss- och bajshumor? Jag är lite nyfiken på det.
Jag blir provocerad av de där skyltarna, de drar igång något i mig som inte är helt trevligt. Och presentböckerna tangerar det där innehållet, flosklerna, det där som är så allmängiltigt så det inte ens berör mig. Älskar jag min dotter mindre om jag inte kopierar Facebook-skylten? Känns sorgen lite lättare om jag skickar vidare en skylt med tecknade rosor och snirkligt typsnitt och en text om "Vi som mist någon vi älskar"?
Jag undrar om folk verkligen vill ha de där böckerna, eller om det snarare är förlagen som tjänar pengar på att man tänker "Nej, inte en flaska vin och inte en chokladask - jag ska nog ge en trevlig liten bok om moderskärlek!".
Men det finns förstås fina små böcker också. Jag har själv fått några. Och roliga också, även om de inte är dasshumor. Som den lilla boken som heter "Lilla boken med sportgrodor"(Känguru förlag) där man kan läsa: "Hade jag vetat vad offside heter på engelska så hade jag sagt det till domaren" och "Jag kommer nog att minnas målet, så länge jag lever i alla fall".
//Joelinda
Vi är väldigt förtjusta i de där dassböckerna här hemma!
SvaraRaderaBerätta mer, berätta mer! Är det små roliga historier - och handlar allt om rumpor och pruttar och sånt? Jag är så fascinerad både av böckerna och att man tar sig tiden att sitta och läsa när man är på toa :-D
SvaraRaderaÄven här finns det en hel hög med dassböcker alltifrån Damernas dassbok till Svenska dassboken, vi har nog 6 st =) Främst är det sambon som är skyldig till detta men även jag bläddrar i dom när jag fastnar en längre stund på toa. Visst innehåller dom mycket trams och fånigheter men emellanåt finns där något som genererar ett skratt och lite fniss =) Det är olika innehåll i varje bok, allitfrån skämt, tecknade serier, fåniga listor (det är oftast dom jag fastnar för) och tramsiga vitsar.
SvaraRaderaSkulle tro att dassböckernas korta snuttar är det som får det att fungera - speciellt om man inte har romanen med sig, trist att bara sitta där och stirra rakt fram :) Senaste dassboken för mig var Saker jag borde lärt mig i skolan - så korta avsnitt om intressanta saker om än inte lika roligt :)
SvaraRaderaJust det ja, avskyr de där sentimentala facebookfotona, speciellt när det läggs in en grad av påtryckning som "du som älskar dina vänner"... bara en ny sorts kedjebrev och dessutom alldeles för puttenuttigt och kväljande.
SvaraRaderavi har haft såna hängandes på dass :)
SvaraRadera