Skymningsflickan

Bokens titel: Skymningsflickan
Författare: Katarina Wennstam
Förlag: Bonnier Pocket, 2016
Antal sidor: 411

Jag har sett fram emot den här boken ända sedan jag hörde att Wennstam höll på att skriva den! Under de senaste åren har jag läst varje bok hon skrivit och tyckt om precis varenda en.
Smuts
Dödergök
Alfahannen
Svikaren
Stenhjärtat
Skuggorna
och nu Skymningsflickan.

Det som lockar är främst att de lyfter fram angelägna ämnen om det svenska samhället av idag: kvinnomisshandel, sexköp, våldtäkter och andra slags utnyttjanden, droghandel, grooming, fotbollshuliganism, polisvåld, integration, jämställdhet och feminism.

Det är engagerat skrivet och en sorts till kriminalhistorier förtäckta upprop mot vuxnas svek mot barn, och mäns våld mot kvinnor. Förlaget kallar böckerna för spänningsromaner, men det säger inte allt.

Gymnasiekompisarna Molly och Miranda hänger ihop i vått och torrt och är romanens huvudpersoner. "Skymningsflickan" börjar som en dålig tevedeckare med att kriminalkommissarie Charlotta Lugn (som vi läsare känner sedan tidigare) hör en massa gap och skrik i sin egen trappuppgång mitt i natten; det visar sig vara en skogstokig granne som slagit in en annan grannes lägenhetsdörr i ren ilska mot det oväsen som förs. Inne i lägenheten sitter en tonårsflicka, Molly, på tamburgolvet och vrålar som ett djur - hennes armar är sönderskurna och hon är nästan inte kontaktbar.

Ungefär där tänkte jag: "Men nej, Katarina, vad har du skrivit nu?! Ska det här bli en sån där bok med späda tonårstjejer som blivit drogade av satanister och inlåsta i en kolsvart lägenhet i ett år utan mat och vatten, såna som mist talförmågan och för övrigt inte är saknade av en enda människa?"

Jag hinner just bli allvarligt oroad över att jag ramlat in i ett fånigt amerikanskt drama, när det hela snudd på bekräftas av nästa scen: ett närliggande gymnasium drabbas mitt under Halloweenfirandet av ett hot om skolmassaker och ungdomarna väller ut ur skolan i panik. (Jag tror alla läsare får enormt obehagliga associationer till Trollhättan...)

Men - puh! - efter det inledande kapitlet känner jag snabbt igen Wennstam och hennes skickliga sätt att trolla fram påhittade personer så att de känns helt verkliga, hennes stora iver att berätta om sociala missförhållanden och de fula sidorna av vårt samhälle.

Det är befriande att saker sällan är svart-vita i hennes värld; snälla människor kan ha fruktansvärda sidor också, folk som skriver hatmejl kan vara positiva i övrigt, veka rektorer kan vara ytterst kompetenta i andra situationer, intellektuella professorer kan vara helt icke-tänkande i sitt privatliv, avstängda poliser må ha misslyckats i ett ärende men kan briljera i ett annat, vackra människor kan vara alkoholiserade, självmordsbenägna tonåringar kan hitta framtidstro igen.

Omdöme: Wennstam är en av mina favoritförfattare och jag ser fram emot varje bok hon ger ut. Det är så himla härligt att läsa om kompetenta kvinnor!
I just den här romanen skulle jag kunnat avstå några av sidospåren (om en viss Aleksandr, bland annat) och hört lite mer om de tre tonåringarnas familjer, som alla tre känns värda att spinna vidare på. Jag älskar den här sortens böcker som har något vettigt att säga.

Länk till boken på Adlibris: POCKET och INBUNDEN.