måndag 25 december 2017

Enkel jul men god stämning (och det är väl det viktigaste!)


Det var ett ganska litet julfirande hos oss i år. Mamma saknas. Inga i generationen dessförinnan finns heller kvar längre. Ofta har vi min svägerskas föräldrar hos oss - mycket trevligt! - men inte just i år. Alltså var vi inalles tio människor och två hundar. Rymligt vid matbordet för en gångs skull och alla fick plats i soffan vid julklappsutdelningen.

Flera gånger under julen kom jag på mig själv med att tänka på mina bokbloggarvänner (som jag oftast inte ens träffat eller vet hur de ser ut).


Mina föräldrars lilla hund.

Exempelvis när jag bredde den röda linneduken över farmors tjocka underduk - någon filthistoria som ska dämpa slamret av porslin och sänka ljudnivån litegrann - och ställde fram finaste vinglasen (även till barnen), vita tallrikar, silverbestick som jag aldrig annars använder eftersom vi bara har udda antal och olika storlekar, ärvda uppläggningsfat med julmat och gamla plåtburkar med hembakta julkakor.

Då kom tänkte jag på Annette på "Just nu just här" och hennes vackra dukningar och undrade om hon kanske har en matsal - för hur gör man annars för att hinna duka vackert till lunch när ens ungar äter julaftonsfrukost vid samma bord sent på förmiddagen? Det undrar jag... Blev lite lätt stressigt hemma hos oss.


2015: Mandelmassegrisar som jag gjort själv.

Fick en impuls att ta fram kameran och föreviga det fina matbordet, men så slog det mig att det är kanske bättre att leva i nuet och inte bidra till hetsen på Instagram och Facebook där kvinnor i min egen ålder frossar i hembakta lussebullar, vackra julgrupper med amaryllis, griljerade julskinkor och egenhuggna granar med lagom mycket pynt.

Smet in en kort stund för att läsa det sista citatet i Sannas julkalender (jippie, jag klarade det!) - riktig julkänsla med "Emil i Lönneberga" - och en kort sväng förbi Mrs B i "Looking for mr Goodbook" som lagt ut så fina tips, klipp, sånger och filmer i sin amerikanska julkalender.


2014: Mina bondkakor (efter mormors mors recept). Ingen jul utan dem!

Efter julklappsutdelningen - tämligen modest, får jag säga - så var det hundpromenad, glöggfika och sedan storslagen avslutning som är en tradition hos oss sedan decennier tillbaka: vi går ut i trädgården och "ritar" i mörka luften med tomtebloss, allihop! Massor, dessutom. Tänder blossen på marschaller som står utställda i trädgården och skuttar sedan runt och gör sprakande mönster mot allt det svarta.

Jag fick en enda bok i år, och det var min pappa som hade köpt denna, en riktigt tjock bok av Carsten Jensen:


Vi såg Karl-Bertil Jonsson fira jul med sin glöggfryntlige fader och ömma moder i det närmast obligatoriska teveprogrammet (mina föräldrar lät oss ogärna se Kalle Anka när vi var små eftersom det var "imperialistisk skit", vilket jag väl redan berättat flera gånger här i bloggen, däremot bänkade sig alla framför Tage Danielssons saga varenda julaftons kväll).

En bra jul. Det är tomt utan mamma, men jag tycker det blev fint ändå - och vi som är kvar har ju varann.


9 kommentarer:

  1. Svar
    1. Ja, enkelt betyder ju inte med automatik att det är fult, tråkigt eller inte lika gott!

      Radera
  2. Det låter fantastiskt, utom det där med den saknade mamman. Rita med tomtebloss, varför har inte vi den traditionen? Jag inför den genast!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min yngste son fotograferade med mobilen och det blev fascinerande bra bilder. Slutartiden är så lång när det är kolsvart ute, så om man ritar tillräckligt snabbt får man hela motivet på samma gång: en snurr, ett hjärta, en smileygubbe. Småbarnen sprang exalterade runt och ropade "Kolla, faster Mona, kolla vad JAG ritar!" och även vi vuxna dras med i hur vackert det är med sprakande silverränder i den svarta kvällen.

      Radera
  3. Det låter som en fin jul :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var den! Traditioner utan att det blev betungande mycket. Hoppas du också hade en fin jul!

      Radera
  4. Vad underbart det låter med tomteblossen! En så fin och udda tradition!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är det verkligen - fint, alltså! Jag känner ingen som gör något sånt, men nu har vi haft det som tradition exakt varenda jul i 23 år så nu är det obligatoriskt. En härlig avslutning på firandet, att alla klär på sig varmt och går ut i trädgården tillsammans och ritar med tomtebloss :-D

      Radera
  5. Tråkigt med din mamma... Jag förstår att saknaden är stor och att tillfällen som jul blir extra jobbiga när det blir så påtagligt att hon saknas.

    Vilken överraskning att få se mitt namn i texten. Roligt att du gillar min juldukning. Just julen brukar jag tycka är så mysig att förbereda inför, men i vanliga fall bryr jag mig inte särskilt mycket om att dekorera och försöka duka fint. Jag avskyr stress efter att kroppen sade ifrån för flera år sedan, så jag börjar förbereda för julen redan i slutet av oktober. Men så brukar vi vara halva släkten hos oss också, och jag känner ett ansvar att skapa den där magiska julen så att alla skall bli nöjda. Vi har inte direkt en matsal, men huset är från sent 1800-tal och har den klassiska salen, där vi får plats med både soffgrupp och tv och ett stort matsalsbord som vi köpte på blocket för några år sedan och som är perfekt till alla våra släktträffar, vilket blir ganska många varje år. Praktiskt att kunna duka dagen innan julafton, så är allt klart och ingen stress på själva julafton. Dessutom tvingas alla att röra på sig när vi hämtar julmaten som står i köket.

    Vår jul firades för övrigt vid två tillfällen i år. Först veckan innan jul med fjorton personer som inte skulle kunna ses på julafton i år. Jättemysigt och vi hade julbord, julklappsutdelning och allt vi brukar ha på julafton. Men sedan blev halva gänget sjuka i influensa ett par dagar senare, så på själva julafton var vi ganska trötta och stämningen litet avslagen minst sagt. Inte heller nyårsafton blev som den brukar. Jag tvingades fatta beslut om att Alice, min storpudel, måste få avsluta sina dagar. 2017 var överhuvudtaget inget vidare år tycker jag, hoppas att det här året blir mycket bättre. Jag skall göra vad jag kan. Hoppas att du också får ett fint år!

    Ps. Vilken härlig tradition med tomteblossen! Den kanske vi kan få låna?

    SvaraRadera