onsdag 20 december 2017

Mormorsböcker: inledning

Jag har haft den stora turen att ha en mormor som växte upp i ett välbärgat hem i huvudstaden, med barnjungfrur och hembiträden, en mamma som var hemma om dagarna och en pappa som hade en respektabel roll på ett av de största sjukhusen i landet. Inte för att det i sig spelar någon som helst roll för mig, utan för att mormor fick en hel del fina böcker och andra vackra saker som hon sedan sparade och fördelade på de yngre i släkten.

Jag skulle inte säga att de var förmögna (mormor skulle blivit galen på mig om jag sagt att de var rika!) men de hade det gott ställt vid en tidpunkt då samhället inte hade de skyddsnät som - även om de är grovmaskiga! - finns nu. De tre flickorna åt bra mat, hade hela och rena kläder, kunde vara med i scouterna efter skolan, fick åka ut till landet för att få lantluft på somrarna.


Nåväl, de här tre flickorna hade alltså en del böcker - ytterst flickiga sådana, för de var födda på 1910-talet i en familj där man bara kunde drömma om såna nymodigheter som att klippa av sig håret (mormor hade midjelånga flätor med vita rosetter hela sina barndom...) eller gå klädd i långbyxor. När systrarna sedan gifte sig och fick barn och gick vidare till tre ganska ordinära Svensson-liv - vill jag påpeka efter den här inledningen! - så föddes sammanlagt sex barn varav ett enda var en flicka. Min mamma.

Givetvis kunde inte någon av de fem pojkarna, mammas bröder och kusiner, ärva så tjejiga böcker som Anne på Grönkulla! De hade väl kunnat få en skev manlighet av det, förmodar jag... Alltså fick min mamma allt vad hennes egen mor och mostrar hade läst som barn. Och jag i min tur var också den enda flickan i nästa generation, så gissa en gång vem som fick den samlade bokskatten?

Det här är till dig, Koko, och alla andra som älskar att bläddra i gulnade böcker som uppenbarligen lästs många gånger om. Såna böcker där man kan se att den förste att läsa fick sprätta upp boksidorna! Där omslagen är kolorerade och ser helt olika ut trots att de ingår i en serie. Där det står en rad namn på försättsbladet, som blir en historisk dokumentation över alla flickor som ägt dem.

8 kommentarer:

  1. Underbart, vi har ingen jungfru - men massa böcker!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, herregud, VILL man ens ha en jungfru? Jag tror det var lite som att ha en inneboende barnvakt under några år - för när de tre systrarna vuxit upp fanns det ingen hjälp i hemmet annat än vid stora fester och sånt.

      Radera
  2. Vilken underbar skatt! Härligt att du tar dig an dem och att vi får läsa om det här. Jag själv gillar att släktforska men har inga böcker , inte ens från min egen barndom så för mig är det extra spännande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min mormor var så petnoga med att vi skulle veta varifrån alla sakerna kom. "Den här skålen fick moster Stina när hon gifte sig" och "Den här ringen har min mormor Jenny haft. Du ser vilka små fingrar hon hade!". Alla böcker skulle ha inskriptioner, det var obligatoriskt. Min bror och jag efterlever detta slaviskt trots att mormor är död sedan tjugo år tillbaka - i varenda bok vi ger varandras barn står det "Till XX från faster, julen 2017" osv. Det ÄR verkligen en skatt, det håller jag med om! Jag har så enormt många foton, skolböcker, biljetter, brev och annat samlat.

      Radera
  3. Vad kul att kunna gå igenom ett gammalt bibliotek på detta sätt. Min mamma (född 1936) hade en fattigare uppväxt än din mormor men jag har läst en hel del av hennes gamla böcker( tex en bok serie som hete Suzy och de finns ännu i någon låda i mitt förråd) och det är kul att se att litteraturen lever vidare. Sen har jag ju läst mina systrars gamla böcker (födda 54 och 55 och även någon bok som min bror haft född 57) jag är född 69. I dessa böcker står mest vem som ursprungligen har ägt boken ev från vem om det är en gåva. Så det är kul att ha detta sparat, för som sagt finns tror jag inte så mycket annat sparat förutom kanske foton, som finns fördelat hos min mamma och hennes syster(antar jag)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt, Camilla! Min mormor är född 1914 och mamma är född 1943. Jag har många av deras böcker - bland annat de där Suzy-böckerna som du skriver om! Minns att jag gillade dem. Tunna och lättlästa!
      Innan din mamma och hennes syster har tappat bort, rensat ut eller fördelat på alla barn skulle jag råda dig att försöka samla ihop och scanna in deras foton. Det gjorde jag åt min svärmor. På så sätt slapp vi att fotona delades ut i småportioner till väldigt många barn, barnbarn och gamla syskon. Alla släktingar fick varsitt USB-minne med samtliga inscannade foton. Det är de jätteglada för nu när svärmor är död och alla fotoalbum har skingrats för vinden.

      Radera
  4. En sån fantastisk familjehistoria - så roligt att veta så mycket om arvegods :-) Så roligt att jag inspirerat dig till en serie också - jag älskar Montgomery.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tack för inspirationen! Och det kommer mer :-)

      Radera