Visst är det märkligt hur man kan känna redan när man läser första sidan i en roman att "det här är rätt"? Vet inte hur jag ska förklara det, men ibland är känslan så omedelbar så jag vet redan innan jag hunnit igenom de första sidorna i boken att oavsett hur det slutar så kommer jag att ha haft en härlig läsupplevelse.
Ibland känns det direkt att den här författaren är "min" på något vis. Som att komma hem. Som att man pratar samma språk eller har samma tankevärld inom sig. Som om det kunde varit min egen bok om jag bara varit lika begåvad på att skriva.
Någon sorts igenkänning, antar jag, att man lägger märke till samma saker? Svårt att veta vad det är som gör att jag får den där känslan men det är något med att jag genast sjunker in i berättelsen och gör den till min. Som att det säger "klick" mellan mig och boken.
När jag läste Roald Dahls självbiografi kände jag så. Inte för att jag kunde relatera till en enda grej han varit med om (bara galenskaper förstås!) utan för att hans språk var så naturligt.
När jag har läst Majgull Axelsson är det också så; spelar ingen roll vilket ämne hon skriver om för redan inledningsvis känner jag mig trygg i berättelsen, som om jag varit med om den själv. Eller John Irving, jag sugs in direkt och det handlar mer om språket än om spänning.
En annan av mina favoritförfattare är Kerstin Ekman. Nu har jag köpt trilogin "Vargskinnet" på antikvariat och suckat lite över hur trista omslag böckerna har men känt mig glad över att ha få tag på fina, inbundna exemplar för en struntsumma. Började med första delen - såklart! - nu på lunchen och insåg att redan efter de inledande styckena var jag fast. Makalös berättarförmåga!
Naturligtvis måste det finnas många som inte alls fastnar för hennes böcker, precis som jag fnyser åt andra romaner och skjuter dem åt sidan, men det är ändå smått obegripligt för mig. Kerstin Ekman måste vara en av de bästa författare vi har (och har haft) i detta landet. Jag har tre böcker framför mig och har bara hunnit trettio sidor in i den första - men redan vågar jag säga "LÄS!".
Det där känner jag igen, att med vissa författare så säger det bara klick. Och det går inte förklara varför, det bara gör det. Ekman är en sådan författare jag tror att jag skulle kunna klicka med men ändå står böckerna bara där i hyllan. Får nog ändra på det snart tror jag.
SvaraRaderaDet är svårt att veta exakt vad det är som gör att man fastnar så för själva berättarstilen - jag menar om man kan bortse från historien som berättas. Det måste ha att göra med hur bilder målas upp, vilka ord som används, vad man betonar i texten. Vissa författare känns mer "hemtama" än andra för just en själv (men kanske inte för någon annan). Gud, så rörigt jag försöker förklara!
RaderaJag förstår precis vad du menar! =) De är de där små detaljerna, dragen och språket som är som du säger hemtama och trygga.
RaderaEkman och jag har inte riktigt hittat till varandra, får väl göre ett nytt försök.
SvaraRaderaJa, jag tycker hon är fenomenal men å andra sidan finns det säkerligen andra författare som jag inte alls begriper mig på men som andra tycker är oemotståndliga.
RaderaDet är superhärligt när det sker! Aprilhäxan skulle jag vilja läsa. Men Kerstin Ekman blir jag lite nyfiken på nu :)
SvaraRaderaAprilhäxan är en verkligt bra bok, men sorglig. Jag har verkligen inte läst allt av Kerstin Ekman, men allt jag HAR läst har jag tyckt så väldigt mycket om! Det finns en fin, ny pocketutgåva av "Händelser vid vatten". Börja med den!
RaderaSara Lövestam är en sådan som jag klickat med. Har bara läst en Ekman, vi klickade inte, men får kanske ge henne en chans till :)
SvaraRaderaMan fastnar ju för olika saker och jag begriper att alla inte kan gilla Ekmans språk, men för mig känns det så naturligt. Sara Lövestam har jag aldrig läst en enda bok av... Får kolla på din blogg vad du skrivit om henne!
RaderaKerstin Ekman ÄR en av Sveriges bästa författare! (tycker jag)
SvaraRaderaDå var det fastslaget! :-D
RaderaJag håller med! Fast med John Irving gäller det bara hans tidigare böcker, de sista åren har jag blivit så besviken för jag upplever de nya böckerna som fantasilösa hafsverk.
SvaraRaderaJag läste "Den fjärde handen" som utkom alldeles i början av 2000-talet. Sedan dess har jag inte läst Irving för jag började läsa boken som kom efter det (den om hans mor?) och den orkade jag inte ens läsa klart, så ointressant var den.
Radera