Författare: Lina Bengtsdotter
Förlag: Bokförlaget Forum, 2017
Antal sidor: 314
Direkt när jag hade läst ut den här boken, tänkte jag att Lina Bengtsdotter kommer att bli nästa stora kriminalromanförfattare i ropet. Jag unnar henne verkligen uppmärksamheten och framgången som jag förmodar kommer med den här debutromanen.
Det är en spännande bok, inte långtråkig någonstans, välskriven, lite småmystisk så att man får fundera på hur allt hänger ihop. En bra deckare i realistiskt skildrad svensk småstadsmiljö.
När vi kastas in i berättelsen är det sommarlov och den 17-åriga Annabelle har spårlöst försvunnit från Gullspång. Hennes upprivna föräldrar larmar polisen för att få hjälp att hitta henne. Man kan ju misstänka det mesta: allt från ett frivilligt försvinnande till kidnappning eller mord...
Från Stockholm skickar man ett radarpar som är vana vid att lösa liknande brott, Charlie och Anders. Vad Charlie helt underlåter att berätta för är att hon vuxit upp i Gullspång; hon har dåliga minnen därifrån och hade helst aldrig velat komma tillbaka.
I Annabelles omgivning finns många som skulle kunna tänkas ligga bakom hennes försvinnande. Folk som hatar eller älskar henne av olika anledningar. Deckarintrigen är skickligt komponerad, atmosfären likaså. Den tryckande sommarvärmen, sommarlovstristessen, snacket, ungdomsfesterna, de trötta vuxna.
Men Charlie... Jag har bara inte tålamod med fler av den sorten. Hon har förstås en drös diagnoser. Jag säger inte att man inte kan ha huvudpersoner som har problem av olika slag - jag chansar på att det korrekta här är att kalla det för neuropsykiatriska funktionshinder, men jag vet ärligt talat inte och misstänker att jag bara genom att ge mig ut på denna minerade mark har trampat på någons tår och ber er därför ha fördragsamhet med mig - men varför ska alla smarta poliser alltid vara så drabbade?
Är förutsättningen för att vara en genialisk kriminalkommissarie att man kan lösa komplicerade gåtor, men aldrig någonsin bete sig schysst mot kompisar, ha ett bra kärleksförhållande eller vara glad och lätt till sinnes?!
Denna kvinnliga polis har rätt att ha alla skavanker och problem som vanligen de manliga, litterära poliserna har. Såklart! Det är fantastiskt befriande med kvinnliga huvudpersoner som beter sig män alltid brukat göra både i verkliga livet och i böckernas värld.
Men just detta med poliser - oavsett kön! - som knaprar lugnande tabletter, dricker sinnessjuka mängder alkohol, knullar runt hejvilt (med folk de knappt kan namnet på), kommer försent till jobbet eller vägrar lyda order, svär kopiöst, slåss eller är aggressiva och hotfulla, sällan sover någonting, kör bil som blådårar, antingen aldrig äter eller tvärtom glufsar i sig som värsta kroppsarbetare, sviker varenda snäll kompis. Ja, ni fattar. Varför?
Omdöme: Jag tror stenhårt på den här bokens framgång. "Annabelle" är välskriven och lättsmält. Gåtan kring tonårsflickan Annabelles försvinnande får förstås ett svar, men vägen dit är slingrig och man hinner misstänka många personer och händelseförlopp. Det är bara det att jag inte gillar Charlie.
Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN
Tack till förlaget för boken och till författaren för trevliga rader på försättsbladet!
Denna blev jag riktigt nyfiken på! Trots din beskrivning av Charlie som låter rätt tröttsam. Men läsa komma jag nog göra, får kika på biblioteket och se om de har den inne =)
SvaraRaderaMisstänker att det kommer att vara mycket kring den här boken i sommar. Såg på Facebook att de hade gjort en liten film med specialskriven musik och allt...
Raderalåter både intressant och jobbigt
SvaraRaderaEller så är det mest jag som tycker det är jobbigt med stökiga människor som agerar på varenda impuls. Andra har sannolikt större fördragsamhet.
Radera