De vackra döda

Bokens titel: De vackra döda
Författare: Belinda Bauer
Originalets titel: The Beautiful Dead
Översättare: Leif Janzon
Förlag: Modernista, 2017
Antal sidor: 349

Av Belinda Bauer har jag tidigare endast läst "Mörk jord", trots att hon gett ut många fler böcker sedan dess och trots att jag verkligen gillade den.

När jag fick boken "De vackra döda" valde jag att inte ens snegla på baksidestexten (och det har nästan aldrig hänt, ska jag säga, för jag läser jämt på baksidan först!) för att inte få veta alltför mycket om handlingen.

Istället öppnade jag boken - och fullständigt vräktes in i en obehaglig scen där en ung kvinna jagas genom ett kontor, mördas och läggs ut till beskådan. Vidrigt! Jag övervägde starkt att inte ens läsa nästa kapitel.

Nu har jag i alla fall läst hela boken och kan konstatera att det var en välskriven, actionfylld, spännande och alldeles extremt filmtillvänd thriller. Författaren måste vara övertygad om att boken ska filmatiseras. Det är en blandning av rysarklassikern "När lammen tystnar" (det vill säga: udda, skogstokig mördare) och någon av de spekulativt blodiga och skrattretande overkliga Scream-filmerna (tänk: ensam korkad tjej går in i mördarens hus och låser om sig...).

Belinda Bauer skriver så man får adrenalinpåslag och mardrömmar. Samtidigt som jag tycker hon är skicklig så kommer jag på mig med att nästan bli förbannad på alla effektsökande och Hollywoodaktiga förvecklingar. Det blir löjligt. Såna här människor finns inte! Och det ska vi nog vara tacksamma för...

För er som vill veta kort och utan spoilers vad boken handlar om, så kommer en hårt åtstramad kortrecension här:

Den unga, vackra tevereportern Eve bor i London och gör hänsynslösa reportage om dödsfall. Hon är dum nog att söka kontakt med mördaren som slaktade en kontorstjej i bokens inledningsscen. Efter det leker mördaren katt-och-råtta-lek med Eve, med människors liv som insats. Och han tänker inte döda dem med ett snyggt pistolskott utan bra mycket äckligare metoder, om man säger så... Kanske kommer Eve och hennes familj att bli nästa offer som visas upp som på ett vernissage?

Bland det jag uppskattar i boken är dels skildringen av Eves svårt demente far, som hon med blandade känslor tvingas vårda samt dels hur författaren lyfter fram det ömsesidiga behovet mellan mördaren och den sensationslystna tevekanalen.

Mitt foto: Man får lära sig en hel del om motvikter i tvättmaskiner. Någon kanske till och med mister livet på grund av en tvättmaskin.

Omdöme: Borde ha en varningstext för känsliga personer. Ruggigt spännande och mycket välkomponerat crescendo - men med en så fullständigt utflippad och pinsamt teatralisk mördare vet jag inte om jag ska bli äcklad eller bara skratta. En bok man inte rekommenderas att läsa ensam i ett mörkt hus.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN.

Tack till förlaget för det överraskande recensions-exet! Lite märkligt kanske att första recensionsdag var på midsommardagen?