Var det bra så?

Bokens titel: Var det bra så?
Författare: Lena Andersson
Uppläsare: Anna Lassen
Förlag: Storyside
Antal minuter: 3 tim 52 min

Inspelningen är inget vidare; burkig och amatörig. Ideliga klick och knäppningar som jag antar är uppläsarens ljud då hon på vänder blad digitalt. Anna Lassens röst är metalliskt kall och entonig på ett sätt som inte passar mig det minsta - i synnerhet inte ihop med en text som denna. Hade hellre lyssnat på författaren själv: hon har en behaglig röst och läser sina egna texter med inlevelse.

Men boken då? Ja, jag har alltså lyssnat på Lena Anderssons debutroman från 1999, en oerhört träffande beskrivning av en flickas uppväxt i förorten.

Det hela utspelar sig under 70- och 80-talet, vilket gör det till så plågsamt lätt för mig att leva mig in i. Jag växte upp i en Stockholmsförort under just den tiden, och får nästan ont i magen av den här boken. Den ljusnande framtiden, de socialdemokratiska idealen, folkhemmet.

Allt kunde bara bli bättre, våra liv bara skulle bli ännu bättre än tidigare generationers. Frihet, jämlikhet, broderskap - eller gemenskap åtminstone! - och en ny värld som vädrat ut sunkiga ideal och var m-o-d-e-r-n.

Samtidigt: det var inte så det kändes, med hotet om Kalla Kriget, med industrier som lades ner och jobb som försvann, med stora sociala orättvisor hur gärna man än ville låtsas annat. Jag minns en hel del ångest från min barndom och då växte jag ändå upp i en välmående förort bland medelklassbarn som det inte gick någon större nöd på.

"Var det bra så?" är skriven i korta stycken, där vi får följa en hel grupp barn och deras familjer under två decennier. Mycket kretsar kring Lotta som lever med sin ensamstående mamma och en bror i en liten lägenhet. Pappan finns där i bakgrunden, gravt oengagerad och med en ny familj som han föredrar. Lotta och hennes bror Jonas får komma dit på lov och helger. Mamman är desillusionerad och sliter ut sig totalt på sitt jobb.

Det är verkligt drabbande att läsa om Lotta, Åsa, Anna, Mia och de andra från dagis och genom grundskolan. Hur uppgivna de är, hur lite de tror på utbildning och sina egna chanser att slå sig fram i samhället. Hur mycket våld de ser, slagsmål och mord, fylla och droger, skilsmässor och iskalla förhållanden. Skolans korridorer är rena gladiatorspelen. Lärarna vänder bort blicken när olika grupperingar spöar upp varann besinningslöst.

Den här boken blev enormt uppmärksammad när den kom ut, och jag förstår varför. Nu är det tjugo år sedan men tyvärr är den inte inaktuell.

När jag skriver det här, har en ung människa i mina egna barns ålder just blivit ihjälskjuten några kilometer från mitt hus, ute på busstorget i vårt centrum, alldeles utanför ungdomsgården och kommunhuset. Jag var rädd för att vara ensam där när jag var liten, men då var det för fyllisarna som satt på parkbänkarna och skrek svordomar eller de drogade, magra vålnaderna med simmig blick som väste "haru en spänn?" mellan bruna tänder... Det var våld och hemskheter där hela tiden, men åtminstone inte folk som blev ihjälskjutna klockan två en vardagseftermiddag just när de enda som går över det blåsiga busstorget är föräldralediga, pensionärer och en massa skolungdomar. Vidrigt. En 20-åring har mist sitt liv - självklart ett fasansfullt övervåld, vad han än har gjort - och mängder av andra hade kunnat skadas för att de var på fel plats vid fel tidpunkt.

"Var det bra så?" är en bok som inte blivit dammig. Den berör än.