Hunden

Det norska omslaget är så fint, tycker jag!

Bokens titel: Hunden

Författare: Kerstin Ekman
Uppläsare: Helena Brodin
Förlag: Bonnier Audio, 2010

Antal minuter: 2 tim 55 min.

Jag har inte berättat om den här boken än, för jag vet inte hur jag ska beskriva den. Det är två månader sedan jag hörde den som ljudbok nu, men den har etsat sig fast. Jag skulle tro att det är en av de bästa böckerna jag läst på länge.

Nu hör ju Kerstin Ekman till mina favoritförfattare, men just "Hunden" kände jag inte till sedan tidigare och hade inga förväntningar på. Ljudböcker är inte heller min grej, men i just det här fallet måste jag säga att Helena Brodin tillför texten något som knappast ens Ekman kunde tänkt sig när hon skrev kortromanen. Det är en lite krävande bok, inget man lyssnar på när man ska koncentrera sig på bilkörning, storstädning eller ute i joggingspåret - den förtjänar att man verkligen lyssnar uppmärksamt på Brodins lågmälda, uttrycksfulla röst och tar till sig innehållet. Det här är nog den enda ljudboken jag lyssnat på sedan jag tog Storytel-abonnemanget under senhösten där jag tycker att uppläsaren samspelar så totalt med texten att den faktiskt blir bättre.

Om man lyssnar på ljudboken så är den tre timmar, om man läser boken så är den på hundra sidor. Jag gillar omfånget - inte som en novell, inte som en tjock roman heller.

"Hunden" inleds med att husse är i jaktstugan någonstans i norra Sverige med sin gråhundstik som just har valpat. En dag sätter han på sig gröna kläder och klampar ut i stövlarna för att göra ett litet ärende, men hans hund misstolkar situationen och tror att "nu ska vi ut och jaga!". Hon blir så upprymd att hon springer efter honom och glömmer att valparna finns. Några av dem knatar efter sin mamma, på tjocka lurviga ben. Husse ser tiken och hittar alla valparna - utom en, som blir kvar ute i stora skogen...

Jag vet inte hur jag ska beskriva det som följer. Ni får läsa själva! Det är en fullkomligt magisk naturupplevelse att lyssna till livet i skogen sett från en hungrig, vilsekommen valps horisont. Och så sorgligt, såklart. Jag sitter på helspänn hela tiden. Dumma valp, det fattar du väl att du måste akta dig för kärret! Och vargen! Och de ruttna fågeläggen! Husse letar, men hittar inte valpen och tvingas åka hem igen. Kvar i den stora hotfulla skogen är en hungrig, blöt och rädd liten gråhund - och nu kommer höstens kyla. 

Jag får ont i magen av sånt här. Kan bara konstatera att Kerstin Ekman är en mästare på att berätta om den svenska naturen och att uppläsaren är fullkomligt lysande i att förmedla det. Men stålsätt er om ni är hundälskare, för det är svårt att lyssna på vad valpen får vara med om.

Mitt omdöme: Antagligen det bästa jag lyssnat på det senaste halvåret. Otroligt vackert!