söndag 30 juli 2017

Berömda män som varit i Sunne


Bokens titel: Berömda män som varit i Sunne
Författare: Göran Tunström
Förlag: Albert Bonniers förlag, 1998
Antal sidor: 276

Jag har inte tidigare läst något av Göran Tunström, trots att han räknas som en av de stora svenska författarna. Tunström föddes 1937 och dog innan han hunnit fylla 63 år. Han hade tydligen hjärtproblem och lungcancer och kanske gav det honom en del existentiell ångest och grubblande över livet - vad vet jag? - för huvudpersonerna i romanen jag just läst har såna tankar. "Berömda män som varit i Sunne" utkom 1998 och gav honom Augustpriset, bara ett drygt år innan han dog.

Sunne är en liten stad i Värmland, en sömnig stad vad det verkar, där just ingenting händer. Åtminstone inte under 1960- och 70-talen då handlingen utspelar sig. Huvudpersonen Stellan är butiksföreståndare till en liten livsmedelsaffär, eller kanske en lanthandel snarare. Han är medelålders, ensamstående, lite långsam i huvudet. Nyfiken och intresserad av att lära sig nytt - men inte särskilt klipsk. Full av känslor som han ägnat ett liv åt att trycka undan.

När Sunne ska fira stadens 700-årsjubileum ombeds handlaren att skriva ett kapitel i en minnesskrift där även kyrkan och idrottsföreningen presenteras. Kapitlet ska heta "Berömda män som varit i Sunne". Problemet är väl att det inte funnits några berömdheter att tala om...

Stellan Jonsson Lök (jo, han heter så!) börjar i alla fall skriva men väver in alldeles för mycket av sig själv och sina vänners levnadshistorier. Texten refuseras och skriften skrinläggs eftersom pengar saknas för utgivning. Nu bestämmer sig Stellan för att fortsätta skriva; han vill berätta sin egen historia och den hänger han upp på de märkvärdiga män som har - eller inte har, men borde ha! - kommit till Sunne. Ärkebiskopen, Fred Astaire och månfararen Aldrin bland andra...

Omdöme: Bitvis är boken svamlig och trasslar in sig i stickspår som bara är tråkiga och överdrivet intellektuella. I övrigt är det en alldeles underbar historia, så skickligt framtrollad genom den lätt infantile Stellans beskrivningar av sin miserabla uppväxt och sitt sorgligt kärlekslösa vuxenliv. Det är fascinerande hur en så händelsefattig bok kan kännas engagerande, då den ena pusselbiten efter den andra gör att läsaren förstår hur det egentligen ligger till.

Boken köpte jag på antikvariat. Den verkar inte säljas i bokhandeln längre.

---

P.S. När jag hunnit ett fyrtiotal sidor in, kommer några rader som jag kan utantill och läst i otaliga dödsannonser. Visste inte att det var Tunström som skrivit dem och även om jag hört det någon gång så visste jag i alla fall inte att det var från boken "Berömda män som varit i Sunne".

"När mammor dör, då förlorar man ett av väderstrecken.
Då förlorar man vartannat andetag, då förlorar man en glänta.
När mammor dör, då växer det sly överallt."

13 kommentarer:

  1. Jag bodde i Munkfors i några år som ligger nära Sunne :) Vad kul med en bok därifrån! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle tro att Sunne (och Munkfors) inte är direkt överrepresenterade i litteraturen :-) Själv har jag aldrig varit där men fick ändå en tydlig känsla av staden och vattnet.

      Radera
    2. Hej, kul att du gillar Göran Tunström. Han är så bra. Sunne kommun har inte många invånare men är ändå en av landets mest litterära, om man räknar författare som bor eller bott där eller skrivit om trakten. Jag kommer på 30 stycken, varav nära hälften kända och en världsberömd. Från nobelpristagare (Selma Lagerlöf) till historiker och författare av kriminalhistorier och vegetariska kokböcker.

      Radera
  2. Tunström är alldeles fantastiskt underbar, en av de allra bästa. Läs gärna Juloratoriet eller Prästungen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får väl hugga in på dem om du säger så. Har några gamla exemplar i bokhyllan.

      Radera
  3. Jag läste något av Tunström för mycket länge sedan och gav upp för att jag tyckte det var så svamligt och babbligt. Måste fundera på om jag orkar ge honom en chans till så småningom...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Boken pendlar märkligt mycket mellan just det babbliga och det tvärtom väldigt raka, tydliga, enkla. Du kan ju alltid låna denna boken på ditt fantastiskt serviceinriktade bibliotek och lämna tillbaka den om du inte orkar läsa klart den.

      Radera
  4. Jag blir nyfiken på att läsa den när du skriver att den är händelsefattig men ändå engagerar. Det brukar betyda att språket är en njutning och att författaren har det där extra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte om jag skulle säga att språket är en njutning, men jag förstår mycket väl vad du menar! Däremot tyckte jag att det var skickligt av författaren att bygga upp en historia kring egentligen ingenting och ändå få läsaren att undra hur huvudpersonerna hamnat där och vad som skulle ske med dem. Små, små kommentarer från den lätt imbecille huvudpersonen fick mig att le för författaren låter oss läsare begripa mer än vad huvudpersonen gör.

      Radera
  5. Juloratoriet är en av mina favoritböcker! Tycker mycket om att man hör den värmländska melodin genom sidorna på något vis.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har Juloratoriet i bokhyllan men har aldrig haft lust att läsa den. Tunström var dock en bra mycket trevligare bekantskap än vad jag hade trott, så jag får väl återkomma till honom.

      Radera
  6. Svar
    1. Det gör jag med! Man kan ju få inbundna böcker för en struntsumma.

      Radera