fredag 28 juli 2017

Sekten som återuppstod


Bokens titel: Sekten som återuppstod
Författare: Mariette Lindstein
Förlag: Månpocket efter en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2017
Antal sidor: 463

Läs gärna min recension av den första boken i serien, "Sekten på Dimön", så blir resten av den här texten mer begriplig.

I den första boken i trilogin fick vi följa Sofia som lever i Via Terra-sekten, där hon både skaffar sig fiender och riktigt goda vänner. Hennes skräck för ledaren Franz Oswald är i allra högsta grad befogad, då han inte bara utnyttjar sina undersåtar till slavarbete utan även förgriper sig på dem sexuellt.

I "Sekten som återuppstod" är Sofia på Västra Dimön, instängd i den vackra herrgården som nu förvandlats till ett ointagligt fort, och helt i klorna på Franz Oswald. Jag gillar beskrivningarna av sekten och mekanismerna bakom att man fastnar i ett förhållande man inte kan ta sig ur. Författaren skriver även i efterordet att man kan hitta sektmentaliteten i såväl misshandelsrelationer och mobbing som i diktaturer. Det har jag sett med egna ögon, och även hur vissa personer kan ha ett närmast magiskt inflytande över andra.

Det är inte bara Franz Oswald som är en skitstövel med snygga kläder, god parfym och fagert ansikte. Hans far var likadan, hans farfar likaså. (Senare får vi veta att hans egen son växer upp till att bli likadan.) Jag har väldigt svårt för den biten och får associationer till arvsynd. Som om psykopatin går i arv, i flera generationer. Som om man inte kan ta sig ur detta destruktiva beteende. Omgivningen är också i alla dessa fyra generationer ytterst rik men också stillatigande och handlingsförlamad. Är det möjligt?!

För att inte tala om det fruktansvärda övervåldet; allt från insekter och smådjur till människor pinas, plågas, våldtas, mobbas och mördas. Det blir för mycket för mig. Inte i bemärkelsen "jag klarar inte av att läsa mer", utan mer som att jag tycker att hela historien balanserar på gränsen till billig amerikansk skräckfilm.

Författaren själv har levt en stor del av sitt vuxna liv hos Scientologerna och vet rimligen vad hon pratar om. Det märks extra tydligt i de avsnitt som handlar om pennalismen på sektens gård men även om hur man trakasserar de sektmedlemmar som flytt och försöker skapa sig ett nytt liv. Jag tycker om de delarna som behandlar den smygande oron, rädslan som aldrig släpper, vaksamheten och misstänkliggörandet, flyktförsöken och hopplösheten.

Omdöme: Liksom "Sekten på Dimön" är detta en lättläst bok om ett angeläget ämne. Personligen tyckte jag inte alls lika mycket om denna del som den första, eftersom den inte var lika jordnära och alltför uppblandad med det separata sidospåret om Franz Oswalds totalt skruvade ursprung.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN och POCKET.

Tack till författaren för boken!

3 kommentarer:

  1. Hej! Det är så kul att följa din resa genom böckerna. Jag kommenterar vanligtvis inte på recensioner, men i det här fallet kände jag att jag ville. jag förstår precis hur du känner angående Sekten om återuppstod. Jag gjorde ett val när jag skrev den. Ska jag skriva precis som det är, precis hur fruktansvärt avhoppare behandlas, ska jag skriva ner detaljerna, eller ska jag modifiera så det blir mer verklighetstroget? Jag valde det första. Så tyvärr hände nästan allt i boken i verkligheten.Och mycket värre saker. Inte bara mig, men också mina vänner. Det finns inga överdrifter och ja, människor har försvunnit under mystiska omständigheter. När det gäller Franz bakgrund tror jag att du har rätt. Det är lite osannolikt att sådan fruktansvärd ondska går i arv. Men kan det vara så att tyranner uppfostrar sina barn så de blir tyranner? Vet inte. I morgon kommer jag att medverka i TV 4 nyhetsmorgon och prata om böckerna, speciellt Sektens barn och verklighet versus fiktion. Om du är intresserad är programmet 9:45 och jag lägger också upp en länk på min Facebook sida. Jag kunde helt enkelt inte motstå att svara dig, så du får ursäkta, för det är väl inte vanligt. Allt gott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alldeles fruktansvärt att det finns människor som kan behandla sina medmänniskor med sådan ondska. Jag betvivlar inte att du och andra varit med om ofattbar grymhet. Nu har både jag och min man läst de båda första böckerna och vi tycker om dem, i synnerhet kanske eftersom vi själva sett fragment av sekter (vill inte skriva för mycket här...) på nära håll. Det här att vara övervakad, påpassad, trakasserad även när man tagit avstånd och försökt lägga både tid och rum emellan sig. Det är hemskt. Jag gillade boken men inte just delarna om grevinnans berättelse, av anledningarna jag skrev ovan. Har just avslutat den tredje boken så jag tycker det är väldigt roligt att du kommenterar och fördjupar! Tänkte lägga ut en recension av "Sektens barn" imorgon. Må så gott!

      Radera
  2. Hej! Du läser verkligen snabbt. Till och med snabbare än jag som både skriver mycket och läser två böcker i veckan. Intressant med grevinnan för jag tvekade om jag skulle ha med den eller inte. Men som du kanske förstod i Sektens barn håller den berättelsen ihop trilogin. Ja, visst är det hemskt. Men jag har aldrig känt mig som ett offer. Jag påminner mig om att jag var arton. Jag fattade ett beslut. Och jag tog mig ut. När det gäller barnen är det en helt annan sak. Jag vet inte om du vet det, men jag tog med min son i sekten. Han flydde senare och har nu ett bra liv. När jag börjad skriva Sektens barn hade jag inte pratat med John om allt som hände honom. Han ville gå vidare, absolut inte prata om det. Så innan jag skrev Sektens barn pratade jag länge och ofta med en flicka (nu kvinna) som var med i barnlägret samtidigt som John. Det var först då jag förstod att barnen inte fick berätta för föräldrarna allt som hände. Det fanns en regel "det som händer här stannar här". Så det blev ett par svåra månader innan jag kunde ta mig samman nog för att skriva Sektens barn. Så nu vet du lite av bakgrunden till allt detta. Och det känns trots allt som ett bra avslut, böckerna är egentligen ett slags sammanfattning av mina 25 år som sektmedlem. Visst är karaktärerna och miljöerna fiktiva, men mycket av handlingen är hämtad från verkligheten. Min nästa bok kommer ut i mars, Den heter Vit krypta och är en helt ny serie om sekter på ett annat plan -- deras roll i samhället. Men den är väldigt mycket thriller. Ännu mer än Dimön-serien. Ha det så bra och hälsa din man att jag tycker att det är kul att ni läser böckerna samtidigt. Mariette

    SvaraRadera