tisdag 2 februari 2016

En löjlig människas dröm


Bokens titel: En löjlig människas dröm
Författare: Fjodor Dostojevskij
Översättare: Alan Asaid
Originalets titel: Son smesjnogo tjeloveka
Förlag: Novellix, 2014
Antal sidor: 40

Det kan låta väldigt lite med fyrtio sidor text, till och med för en novell. Nästan så man inte ids köpa den vackra lilla boken om det är så lite man ska läsa. Men jag har samlat på mig ett gäng Novellix-böcker sedan 2014 och de har legat i min bokhylla och sett väldigt snygga ut ett par år nu. Varför jag inte läst dem kan jag inte svara på.

"En löjlig människas dröm" publicerades redan 1877 i "En författares dagbok" men är nu alltså nyöversatt till svenska och nyutgiven av Novellix. En applåd för dem! Bra gjort att ordna en lättläst översättning, beställa en serie snygga omslag och uppmuntra folk att läsa de ryska mästarna - när man vanligen tänker sig att dessa böcker måste vara tjockare än Bibeln.

Berättarjaget i denna novell är en löjlig människa, enligt honom själv. Så löjlig så han funderar på att ta livet av sig. Men samma natt det ska ske, drömmer han en fantastisk dröm som fullständigt ändrar hans syn på livet och upphäver den monumentala likgiltighet han känt.

Jag uppskattar att berättelsen är skriven i jag-form, det är inte alldeles vanligt längre. Språket är också tilltalande. Det är en lättillgänglig liten novell, vad man än kan tro om Dostojevskij, och trots att den har närmare 150 år på nacken.

Däremot ger den mig absolut ingenting. Inget alls. När berättarrösten kommer till en ö vid ett glittrande turkost hav där han möter oförfalskat godhjärtade människor får jag visioner av oompaloompierna från "Kalle och chokladfabriken". Självmördaren kommer in i deras perfekta tillvaro och får en uppenbarelse - men själv agerar han som ömsom ormen i paradiset, ömsom Kristus som ska dö på korset.

Omdöme: En novell som jag kunde varit utan. Det var för mycket som påminde mig om Jehovas vittnens små skrifter för att jag skulle uppskatta den. Hade hellre stannat kvar i 1870-talets Petersburg (noterade att författaren utelämnade "sankt") i självmördarens hyrda våning bland hans rumskamrater den galne kaptenen, den konflikträdda värdinnan, ett gäng superkompisar, en sjuk änka och hennes döende ungar.

Länk till boken på Adlibris: MINIPOCKET.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar