onsdag 3 februari 2016

Ojura


Bokens titel: Ojura
Författare: Stina Stoor
Förlag: Novellix, 2013
Antal sidor: 28

Nu får jag pinsamt nog erkänna att jag köpte denna novell av två usla anledningar:
1. Den har så himla snyggt omslag (i synnerhet när man öppnar upp den, vilket inte syns i nätbokhandeln). Lina Ekstrand har formgivit.
2. Stina Stoor blev ju Augustprisnominerad för sin bok "Bli som folk" förra året - och då borde man kanske läsa henne, bara för att.

Sedan får jag väl erkänna att jag tänkte att jag nog inte orkar med den här sortens texter. Jag hade fått för mig att det var någon sorts experimentell lyrik. Antagligen för att så många har påpekat att språket är eget och orden uppfinningsrika. Ibland orkar jag inte med för mycket av just experimenterande och nyskapande litteratur.

Så fel jag hade! Stoor plockar ut en enda dag ur lilla Sandras liv och beskriver världen så som den ser ut för henne. Hon är kanske sex år eller något sånt, bor med sin pappa och storasyster i ett hus på landet (som tycks ligga någonstans långt upp i norra Sverige) och har en spännande vild trädgård som sin lekplats. Jag skulle gissa att det här är någon gång i början av 1980-talet. Just den här dagen ska hon göra sig fin och åka iväg in till samhället, eftersom hon är bjuden på kalas - men tyvärr har pappa glömt bort det så det finns ingen present att ta med...

Sandras krassa, vardagliga noteringar av allt hon ser är bokens behållning. Hon är inte värderande utan mest konstaterande: så här är det. Vi som är läsare förstår mer än hon gör själv, vi ser varför saker händer och förstår (efter ett tag) även vad som redan skett innan vi kom in i handlingen.

Sandra är en underbar unge som har sina egna ord på det hon upplever: kallbäcken (det hörs ju riktigt hur kallt och strömmande vattnet är!), kalasbarn (uppklädda ungar med finkläderna på sniskan och sockerkladdiga händer), kepskarl (stadig man med keps på huvudet och lössnus som knåpas ihop mellan fingrarna), det nyklippta gräset är "grönsnaggigt" och ett gammalt nerfallet getingbo liknar "papperstjafs".

Omdöme: Jag hade inte väntat mig något av den här novellen, ärligt talat, men blev rätt överrumplad av hur precist Stina Stoor kan beskriva en dag i en liten tjejs liv. Imponerande!

Länk till boken på Adlibris: MINIPOCKET.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar