Bokens titel: Den tomma stolen
Författare: J. K. Rowling
Originalets titel: The Casual Vacancy
Originalets titel: The Casual Vacancy
Översättare: Molle Kanmert Sjölander - och fem (!) andra
Förlag: Bonnier Pocket, 2013
Antal sidor: 526
Om man föreställer sig att detta ska vara något liknande
Harry Potter-böckerna men för vuxna, så lär man bli gruvligt besviken. Jag
älskar böckerna om Hogwarts och alla intriger kring trollkarlar och mugglare i
Harry Potters värld, men jag hade inte läst en enda recension av ”Den tomma
stolen” och hade inga förutfattade meningar alls – annat än att det var en
vuxenbok om en liten engelsk stad - så
för mig blev det hela en glad överraskning.
Det här är en god
bok! God som i ”det är så härligt att läsa en riktigt god bok”. Det är helt
skrattretande stereotypt och förutsägbart i alla stycken, men strunt samma. Det
här är underhållande och lockar till läsning, det är en skön bok att krypa upp
i soffan med och läsa med glupande aptit.
Intrigen är så simpel så det knappt är sant. En man faller
död ner i första kapitlets första stycke. Han är ledamot i kommundelsnämnden i
en liten (påhittad) stad i södra England. Han stred för att kommunen skulle
fortsätta att ha ett problemområde inom kommungränserna (andra vill att
huvudorten ska överta problemområdet) och att en beroendemottagning ska få
finnas kvar för områdets knarkare (andra vill lägga ner den).
När hans plats nu blir ledig i kommundelsnämnden börjar striden om vem ska få den tomma stolen. Blir det någon som fortsätter i hans anda, med omtanke om de mindre bemedlade – eller blir det någon av alla de andra som helst ser att problemen flyttas från deras kommundel? Det här är intrigens kärna och kring den spinner J. K. Rowling en historia om de som anmäler sitt intresse att ta över.
När hans plats nu blir ledig i kommundelsnämnden börjar striden om vem ska få den tomma stolen. Blir det någon som fortsätter i hans anda, med omtanke om de mindre bemedlade – eller blir det någon av alla de andra som helst ser att problemen flyttas från deras kommundel? Det här är intrigens kärna och kring den spinner J. K. Rowling en historia om de som anmäler sitt intresse att ta över.
Låter det trist? Det är det inte. Främst för att hon
broderar ut det hela så enormt. Alla känner alla i denna lilla stad. Rowling är
fenomenal på att introducera alla familjemedlemmar och knyta ihop dem helt
logiskt med de andra personerna i det rika galleri hon diktat upp.
Exempelvis:
- Den medelålders advokaten Miles Mollison, som kandiderar till den tomma stolen, är son till Howard som är ordförande i nämnden och som driver en delikatessbutik i staden. Howards fru Shirley är stadens sladdertacka och den som ansvarar för en hemsida som kommer att spela en avgörande roll i historien.
- Miles hustru Samantha avskyr sina svärföräldrar. Hon driver en butik med behåar i stora storlekar. Miles och Sam har två döttrar i tonåren. Dessa flickor känner genom skolan alla de andra tonåringarna i staden – och det här är en roman om just tonåringar och deras föräldrar. Sålunda lär vi känna barnen både genom vilka de är släkt med och vilka de är kompisar med.
- Howard anställer tre tonåringar i sin delikatessbutik. En av dem är dotter till Kay Bowden, en nyinflyttad socionom. Kay och hennes dotter Gaia har lämnat London för att flytta ihop med Kays nye pojkvän Gavin, som händelsevis är kompanjon till Miles Mollison.
- Gaia blir kompis med Sukhvinder som är dotter till läkaren Parvinder Jawanda som är en av Howards och Miles värsta antagonister i kommundelsnämnden.
Oj, vilket långt och rörigt stycke! Men det här var ju bara
en liten försmak av hur boken är. Det kryllar av kopplingar. Folk jobbar ihop,
går i samma klass, bor grannar, har kärleksförhållanden, bevistar samma fester,
går på samma möten, har gemensamma bekanta, är kunder eller patienter till
varandra.
På något vis har alla en relation till alla andra i boken. Det borde bli hysteriskt men Rowlings har väl haft ett kartotek eller en gigantisk whiteboard där hon ritat alla kopplingar, för det känns helt logiskt och självklart hur allting hänger ihop.
På något vis har alla en relation till alla andra i boken. Det borde bli hysteriskt men Rowlings har väl haft ett kartotek eller en gigantisk whiteboard där hon ritat alla kopplingar, för det känns helt logiskt och självklart hur allting hänger ihop.
Personerna är dock stereotyper, som jag skrev. Samantha är
olycklig i sitt äktenskap, dricker, drömmer om unga killar, har bimbons alla
attribut och verkar både korkad och storbystad. Indiske hjärtkirurgen Vikram är
snygg som i en Bollywood-film och lever i ett arrangerat äktenskap tillsammans
med smarta läkaren Parvinder. Den elake Simon misshandlar systematiskt sin familj
när han inte tjänar svarta pengar på tryckeriet där han jobbar. Lilla knubbiga
Tessa är skolans kurator tillika gift med vicerektorn och de har en son som
naturligtvis är en katastrof. Shirley lever för att skvallra och hinna först
med saftiga nyheter. Terri är missbrukarmamman som blivit utsatt för
övergrepp och våld som barn. Ingen enda person
överraskar. Det är lätt att se varenda en av de här människorna framför sig.
Det här är en roman om barn på väg att bli vuxna och om
deras föräldrar som redan är vuxna men som verkligen inte föregår med gott
exempel.
Betyg: Jag gillar verkligen det här. Vet inte varför, för
det är inte originellt eller djuplodande – men det är en god historia och
utmärkt underhållning.
Rekommenderas: till den som gillar hur man väver ihop en hel
låtsasstad med kompletta intriger på ett lättsmält sätt.
Snackis: Bättre att läsa tyst än prata högt om, tror jag,
även om det finns massor av diskussionsämnen egentligen.
Länk till boken på AdLibris: STORPOCKET och POCKET.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar