Bokens titel: Lyckostigen
Författare: Anna Fredriksson
Förlag: Månpocket enligt en överenskommelse med Bokförlaget Forum, 2013
Antal sidor: 365
Alltså, vad otroligt bra hon skriver, den här människan! Jag
läste Anna Fredrikssons bok ”Sommarhuset” då den kom ut och anledningen till
det var att jag fastnade för intrigen. Nu när jag köpte ”Lyckostigen” var det
inte för intrigen utan tvärtom för att jag fastnat för Fredriksson som
författare.
På ett sätt kan man säga att den här boken (och i viss mån
den förra) liknar något som Josefin Ahlström eller Sara Kadefors kunde skrivit – men
inte fullt så skruvat. Jag har tyckt om deras romaner som också fokuserar på
svenskar (mest stockholmare, verkar det som) i yngre medelåldern och där man
kan frossa i allt sånt där som många av oss känner igen i form av statusjakt
och ett tomt inre liv trots en rik yta. Det sköna med Lyckostigen är att man
slipper det där som är så konstigt att det är konstruerat. Här känns det mesta
helt sannolikt, intrigerna är fantastiskt trovärdiga och moderna, de
detaljerade beskrivningarna är helt realistiska.
Småstads-Johanna ute på landsbygden och storstads-Fanny i
huvudstaden har en sak gemensam: Kalle (eller Calle som han föredrar att kalla
sig nu när han är stockholmare). Johanna är Kalles förra fru som han har två
tonårsflickor med. Fanny är hans nuvarande flickvän. Kalle håller dem noga
isär: de har aldrig träffats, aldrig ens setts, de vet nästan ingenting om
varann och så vill han att det förblir. Livet i den lilla staden på landet vill
han aldrig någonsin komma tillbaka till. Döttrarna är en black om foten – han
träffar dem var tredje helg men har inget att säga till dem utan ser mest fram
emot att söndagseftermiddagen ska komma.
Men så flyttar Johanna till Stockholm och bosätter sig i
grannlägenheten, fraterniserar med Fanny (eller snarare är det Fanny som söker
kontakt med Johanna...) och tvingar sin ex-man att ta hand
om döttrarna varannan vecka. Allas liv förändras i grunden av hennes beslut.
Det här är välskrivet, lättslukat, intressant och en grymt
bra samtida berättelse. Dialogerna är fullt i klass med dem som Hans Koppel bjudit på i sina små fina romaner och som jag tidigare lovordat. Jag uppskattar
särskilt de små betraktelserna som ger så stor igenkänning.
I hela boken finns inget som jag stör mig på utom den extremt osannolika detaljen att Fanny som just fått veta att hennes svägerska Vendela
fött en son säger till Kalle några sidor senare: ”Jag ska ut med Vendela och
tjejerna ikväll”. Tror knappast det, va? Det måste vara en miss som slunkit
igenom alla korrektur... Även om jag själv åkte hem från kvinnokliniken sex
timmar efter jag fött barn så skulle jag aldrig kommit på tanken att ”gå ut med
tjejerna” samma kväll.
Nu ser jag fram emot att Anna Fredriksson skriver ännu mer!
Tydligen är hon manusförfattare på teve – det skiner helt klar igenom i boken – men man får väl hoppas att hon fått blodad tand av framgångarna med sina båda
böcker.
Anna, nästa bok kan du väl skriva med alla oss i åtanke som försöker
pussla ihop fyrtioelva saker samtidigt bara för att vi skaffat barn? Det skulle
jag vilja läsa! När man är taxichaufför till ungarnas träningar, utvecklingssamtal,
tandläkarbesök, kompisar, fester, matcher, cuper, klassdiscon och gud-vet-vad.
Trots att man tänkte (innan man fick egna barn) att man aaaaldrig skulle bli en
sån där hockeymorsa eller föräldrarådsrepresentant...
Omslaget: Pocketbokens omslag är patetiskt: Johanna bor i en vindslägenhet där man inte ser något grönt utanför fönstret och dessutom klär hon sig fult och bekvämt i billiga kläder - inte en blus uppknäppt till midjan och knästrumpor, det är jag säker på! Den inbundna boken har ett mycket bättre omslag, med Stockholmssilhuetter som samtidigt ger en instängd känsla.
Betyg: Riktigt bra och trovärdigt!
Rekommenderas: till alla som gillar samtida svenska relationsdramer.
Snackis: Egentligen är det en snackis, men på något sätt
tycker jag att boken är klar och inte behöver pratas sönder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar