Korparna

Bokens titel: Korparna
Författare: Tomas Bannerhed
Förlag: Weyler förlag, 2011
Antal sidor: 414

Eftersom min plan är att läsa samtliga Augustpristagare, köpte jag för något år sedan "Korparna" - men sedan prioriterade jag hela tiden bort den. Det var helt enkelt omslaget, om jag ska vara riktigt ärlig, som inte lockade mig. Den lille gubben med käppen och kepsen ser ut att vara gravid och onaturligt kort - kombinationen med korsstygnen gillade jag inte heller.

Så här i efterhand tycker jag ännu sämre om omslaget, eftersom det inte finns någon krum gubbe med käpp i hela boken och eftersom huvudpersonens liv är så långt från korsstygn, putsade kopparkittlar, blommande pelargoner och trivsamma kökssoffor som man kan komma. Tvärtom är bokens innehåll svart och sorgligt. Och skulle man inte haft med en enda fågel på omslaget när hela boken handlar om dem?

Tomas Bannerheds bok om 12-årige Klas som bor på småländska landsbygden och som fasar för att en gång överta fädernesgården är en nattsvart berättelse. Pojken tar sin tillflykt till skogen, mossen, ängarna och vattnet, där han studerar fåglar och lär sig allt om dem och deras liv. Han är oerhört intelligent och måste rimligen vara klassens ljus, men om det vet vi väldigt lite. Fokus ligger helt på den fruktansvärda ångest pojken känner hemma, i varje sekund, varje dag, år ut och år in.

Klas farfars far och farfar tycks ha blivit galna av armodet och eländet i Småland under 1800-talet, då marken inte gav dem föda och svälten var stor. Nu är hans far på god väg att vandra in i samma galenskap, gradvis försvinner den snälla pappan och ersätts av en lynnig, farlig och skrämmande man som inte kan resonera logiskt.

Ska Klas överta inte bara gården utan även utanförskapet och grubblerierna från alla de män som han i rakt nedstigande led kommer ifrån?

Det här magiskt vackert, något annat går bara inte att säga. Orden är valda med sådan omsorg! På många vis påminner Bannerheds språk mig om den lilla novellen "Ojura" av en annan Augustprisnominerad: Stina Stoor. I synnerhet alla nyuppfunna adjektiv som på ett alldeles fantastiskt vis beskriver naturen. Härmed utnämner jag "Korparna" till det vackraste jag läst på mycket länge!

Mitt foto: Jag har inga korpfjädrar, men huvudpersonen Klas kan ju allt om alla fåglar - inte bara just korpar - så boken fick illustreras av de fjädrar jag hittat här på landet.

Omdöme: En barndomsskildring från Sverige på 1970-talet, men så annorlunda mot mycket annat vi läst och själva upplevt från den tiden. Rakt igenom svart, tungt, ångestladdat utan minsta glimt av ljus och räddning... men makalöst vackert skrivet.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN och POCKET