lördag 1 juli 2017

Två sekunder i Byron Hemmings liv


Bokens titel: Två sekunder i Byron Hemmings liv
Författare: Rachel Joyce
Originalets titel: Perfect
Översättning: Katarina Jansson
Förlag: Norstedts, 2014
Antal sidor: 397

Jag föll pladask för den här historien beroende på att författaren pratar till oss läsare genom pojken Byron och att vi begriper mer än vad han själv gör. Byrons föräldrar har en bjudning för de andra föräldrarna i hans klass (där det bara går "fina" familjer med gott om pengar):

"-Nyrika människor, hörde han en mamma säga. Och Byron förmodade att det väl var bra, nu när man hade infört det nya myntsystemet.
Hans pappa gick förbi just som kvinnan fällde sin kommentar, och Byron undrade om han också skulle tycka att det var bra, men fadern verkade istället hitta något otrevligt i sin vol-au-vent med svamp. Seymours (pappans, min anm.) ansikte närmast rasade ihop, men han hade ju aldrig tyckt om grönsaker utan kött."

Jag uppskattar verkligen sånt, där vi själva får lista ut hur saker ligger till.

Pappa Seymour har ett enormt bekräftelsebehov, han köper en villa som slår det mesta, han placerar barnen i en fin skola, han ger sin vackra hustru en Jaguar i present. Vi läsare förstår hans ilska över att bli kallad nyrik, men sonen tolkar saken annorlunda. Och så fortsätter det rakt igenom hela berättelsen - många gånger ser vi läsare vad som ska hända innan huvudpersonerna begriper det. Pappans groteska känslokyla gör nästan ont - han kramar inte sina barn, han visar dem ingen kärlek eller närhet ens när de som mest behöver det.

Mamma Diana är helt annorlunda. Hennes ursprung sägs det inget om - även om vi läsare förstår det rätt snart - och hon hålls snudd på fånge i det vackra hemmet. Året är 1972 och de andra mammorna klär sig i kaftaner, har utsläppt hår och söker frigörelse. Den unga Diana tvingas gå i damiga dräkter och får inte opponera sig mot sin man.

Jag tycker väldigt mycket om vartannat kapitel: där Byron och hans lillasyster konfronteras med mamma Dianas totala förändring under ett sommarlov. Upprinnelsen är en Jaguar-incident som får katastrofala konsekvenser...

Vartannat kapitel handlar om den psykiskt sköra Jim, som är medelålders och bor i en husvagn och kämpar med sina tvångstankar, sin stamning och sin ensamhet. De kapitlen utspelar sig i nutid och är så sega så jag har lust att snabbspola dem.

Enligt Evening Standard ska jag sitta med öppen mun i total förvåning över författarens smarta läste-jag-verkligen-rätt-twist... Jomenvisst. Det krävdes ingen högre IQ för att begripa den vändningen på ett tidigt stadium. Jag ska inte säga vad den handlar om, men det tog mig inte ens halva boken att genomskåda den fåniga "överraskningen".

De två sekunderna som åsyftas i den svenska titeln sjabblar författaren effektivt bort. Jag fattar inte varför hon ens lade till detta till historien, det tillför ingenting utan är mest bara obegripligt...




Omdöme: Att följa Byrons tragiska uppväxt under 1970-talet är bokens stora behållning och jag tycker väldigt mycket om skildringarna av hans föräldrar, bästa vännen, olycksoffret, klasskamraternas mammor och senare barnflickorna. Tyvärr tror jag att författaren känt sig pressad att göra något större - något episkt! - och därför lagt till en nutidshistoria som inte tillför något.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.

En som klarade att skriva kort, kärnfullt och underhållande är Sannas bokhylla HÄR.

2 kommentarer:

  1. Tycker din sammanfattning är utmärkt! Om Joyce hade nöjt sig med att skildra den förskräckliga förortsmiljön med den stackars hemmafrun hade det varit en helt annan bok. Less is more...

    SvaraRadera